Snittbetyg: 4.5

"Förutom det snyggaste album-omslaget sedan Achtung Baby så är inte det här alltför mycket att jubla åt. Det här är faktiskt lite småtrist. Det lyfter aldrig. Det maler på till man tröttnar. Jag har försökt och försökt och gett skivan otaliga chanser, men inget har hänt. Den är fortfarande ganska anonym."
Viktor ger skivan 4.5

Bästa spår: Kill Hollywood Me

Snittbetyg: 6.5

"Hot Chip är bara för coola alltså. Trodde inte mina ögon när jag såg dom live för första gången. Ett gäng nördar, uppradade med keyboards och maraccas. Naturligtvis upprepar dom inte fenomenala The Warning men det här är ändå en bra skiva! Den skulle till och med varit riktigt bra om man hade valt att skippa ett par spår och kanske dragit ner ambitionsnivån en aning."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Ready For The Floor, Bendable Poseable

Snittbetyg: 7.8

"Jag tycker om den här skivan. Den ger den där särskilda känslan, känslan som gör att man tycker om vissa skivor."
Christina ger skivan 8.0

Bästa spår: And then you kissed me II

"Jag har alltid diggat Cardigans. Och jag gillar verkligen Nina Perssons sångröst. Kommer ihåg att jag vet helt besatt av singeln I Need Some Fine Wine… och det är jag nästan än idag. Kanonbra låt på en kanonbra skiva. Tänk att jag gjorde lumpen senast jag lyssnade på detta, tiden går snabbt…"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: I Need Some Fine Wine And You, You Need To Be Nicer

Snittbetyg: 9.3

"Älskad skiva från första stund. Även Kents allra bästa. Fan, kanske en av mina absoluta favoritskivor! Varje låt känns. Klockrent rakt igenom. Nästintill ren perfektion."
Viktor ger skivan 9.5

Bästa spår: Mannen i den vita hatten (16 år senare)

"Jag kommer ihåg att jag recenserade den här skivan precis efter releasen och minns att det fanns en del saker jag störde mig på, exempelvis klockorna i du är ånga-introt, skivomslaget och alla namedrops i texterna. Det känns som petitesser såhär 3 år senare! Skivan har växt, vilket är ett tecken på en riktigt bra skiva. Man anar ett tema albumet igenom och det känns faktiskt ’sjukt deppigt’ som inneordet var när skivan släpptes och det är ett bra omdöme. Finns inga svaga spår på den här skivan! Att jag tog studenten 2005 spär såklart bara på den underbara känslan jag får när jag hör skivans bästa spår, världens bästa låt! (som dessutom blir ännu bättre live med extraverserna)"
Daniel ger skivan 9.5

Bästa spår: Mannen i den vita hatten (16 år senare)

"Ja. Skivan andas död (konstigt? nej) och depression, vilket för mig är lite störande. Ett bra album ska enlig mig ha allt, eller i alla fall både glädje och sorg. Avsaknaden av detta gör att albumet sjunker lite i mina ögon (eller kanske ska jag säga öron?). Men what the hell, kanske är det så att en sådant band som Kent ändå kan lyckas? Jag tror fan det. Jag är i alla fall inte uttråkad när skivan tar slut."
Stina ger skivan 8.5

Bästa spår: Mannen i den vita hatten (16 år senare)

"Med ytterst få undantag (Romeo Återvänder Ensam, Max 500 och Järnspöken) är den här skivan perfekt. Den är ett bevis på att Kent i stort sett blir bättre och bättre med tiden. Att sedan döden är ett starkt tema som följer hela skivan gör den inte sämre, eftersom Jocke Bergs texter är såpass starka som de är."
Lisa ger skivan 9.5

Bästa spår: Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare)

Snittbetyg: 8.5

"På nåt sätt känns det som om denna skiva var vändpunkten för Kent. I och med V&A hade de blivit för stora. De förvandlades från indie-älsklingar till en framgångsrik hit-maskin. Många tappade säkert intresset, men för mig hade de aldrig varit bättre. Även om detta förmodligen är deras mest komersiella skiva, så betyder det absolut inte att den är sämre än deras tidigare verk - tvärtom."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: Socker

"I Kent-kretsar är det nästan pinsamt att ha upptäckt Kent via Vapen & Ammuntion men det gjorde jag och det är inget jag skäms för. Visst är den mest kommersiell eftersom målet var att göra en skiva där alla låtar var singelkandidater även om jag tycker att Kent misslyckades med det målet. Kommersiell eller inte så är Duett, Hur jag fick dig att älska mig och FF spår som drar ner betyget. Men eftersom det var med den här skivan jag upptäckte Kent kommer jag alltid ha en speciell relation till Vapen & Ammunition."
Daniel ger skivan 8.5

Bästa spår: Socker

"Som Viktor sade var det antagligen vid Vapen och Ammunition som hela Kent började rivas sönder, sakta men säkert. Men som första Kent-album som jag var stor nog att uppleva vid dess begynnelse, kan det inte bli bättre. Kommersialiseringen av Kent är inte Kents fel. Och just det, den här skivan är totalt underbar."
Stina ger skivan: 8.5

Bästa spår: Sundance Kid

"Jag har nog aldrig spelat sönder en skiva så mycket som jag har gjort med Vapen & Ammunition. Jag är helt säker på att jag hade givit den ett högre betyg då den var aktuell. Nu är det dock inte så, men när jag väl sätter mig och lyssnar igenom låtar som Socker, Hur Jag Fick Dig Att Älska Mig och Dom Andra blir jag nostalgisk och inser att jag fortfarande tänker på den som en genialisk skiva."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Socker

Snittbetyg: 7.3

"Det är ett mycket mognare sound än hans tidigare skiva. Denna innehåller otroliga beats och är grymt bra. Jag skulle nog beskriva ‘Future Sex Love Sounds’, som en riktigt het skiva "
Christina ger skivan 8.0

Bästa spår: Damn Girl, Summer love

"Justin har utvecklats något enormt - från att ha varit frontpersonen i pojkbandet Nsync, till att ha etablerat sig som en av världens största pop/r’n'b-stjärnor. Albumet är helt rätt i tiden, Timbaland har hjälpt till att producera en svängig, men ändå lugn - kommersiell, men ändå annorlunda skiva."
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: FutureSex/LoveSound

"Han vet vad han gör och han är förstås väldigt duktig. Nu är jag tyvärr ingen större fantast av just den musik han står för, men trots det förstår jag att det här är riktigt bra! Och visst rycks jag med ibland, men nog hade jag klarat mig utan den sliskiga sidan."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: My Love

"Egentligen finns det bara en sak att säga (en sak som väldigt många redan påpekat). Justin is bringin sexy back! En otroligt skön skiva som kan lyssnas på om och om igen. Way to go, Justin."
Stina ger skivan 7.0

Bästa spår: My Love

Snittbetyg: 9.3

"Det var först här som Kent definitivt övertygade mig om att de är Sveriges bästa band. Denna skiva är fantastisk! Den går nämligen inte att lyssna sönder. Jag kan helt enkelt inte tröttna på rock’n'roll (Revolt III, En Himmelsk Drog) eller dystra ballader (Berg & Dalvana, Visslaren)."
Viktor ger skivan 9.0

Bästa spår: Berg & Dalvana

"Jag drömde om en barndomsvän igår, som telenäten drömmer om svalorna i vår. Jag var bara tvungen att citera nånting från världens bästa skiva. Folk blir arga när jag säger att Kent är världens bästa band, för Kent finns ju inte ens med på musiktidningarnas listor över världens bästa band. Men i mina ögon finns det ingen musik som är bättre än den Kent gör, så det är bara att beklaga att 5 991 000 000 människor inte kan svenska! Kent hittar sig själva på den här skivan. Hagnesta hill känns kall, poetisk, personlig, svensk och Kent. Jag är otroligt Eskilstunapatriotisk och stolt över att vara uppvuxen i Hagnesta hill!"
Daniel ger skivan 10.0

Bästa spår: Cowboys

"Detta är Kent absolut mest hyllade album. Tyvärr känner jag att några spår drar ner betyget (Stanna Hos Mig, Insekter) och gör det omöjligt för mig att sätta högsta betyg. Ytterligare några spår har jag en aningens likgiltig inställning till (Kungen Är Död, Cowboys). Resten av spåren är i världsklass, och ger albumet ett högt betyg."
Lisa ger skivan 9.0

Bästa spår: Beskyddaren

"Jag har verkligen mina up’s and down’s när det gäller Kent, men om Hagnesta Hill råder den ingen tvivel om vad jag tycker. Den är underbar! Det är egentligen allt som finns att säga."
Stina ger skivan 9.0

Bästa spår: Beskyddaren

Snittbetyg: 8.5

"En svårbedömd skiva. Ingen Kent-favorit, långt ifrån, men samtidigt en väldigt, väldigt bra skiva. Kan Kent misslyckas? Men på nåt sätt känns ändå skivan så anonym. Den saknar självklara toppar, förutom 747 förstås. Men kanske är det en styrka då skiva trots det lämnar avtryck efter varje lyssning."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: 747

"Som ‘Verkligen’ lämnar även Isola en genomgående känsla när man lyssnar igenom den, kanske bidrar omslaget till att den känns… varm. Det märks att ambitionsnivån hos Kent har höjts ännu mer inför Isola, de stannar inte vid att göra otroligt bra indierock (om uttrycket tillåts) utan slänger in bitar av pianoballader, arenarock, synthar, akustiska gitarrer mm. Kan förstå att Viktor säger att skivan känns anonym. Jag tror det beror på att texterna är mer poetiska och mindre personliga. Jag föredrar texter som känns personliga men eftersom musiken har tagit ett kliv framåt blir betyget samma som föregående skiva."
Daniel ger skivan 9.0

Bästa låt: 747

"Isola är en väldigt jämn skiva - om det höjer eller drar ner betyget är jag dock osäker på. Jag håller med Daniel och Viktor om att skivan inte är lika personlig som tidigare, men frågan är om det egentligen spelar någon roll (när 747 väger upp allt!)? Hela albumet känns annorlunda, allt från tempot till soundet och rösten. Detta är ett kliv in i ett nytt Kent, som har släppt det tidigare, tonårspräglade soundet."
Lisa ger skivan 9.0

Bästa spår: 747

Snittbetyg: 8.8

"Snacka om So ’90s! Nittiotalet kryper ner längs ryggraden när jag lyssnar på denna skiva. Nostalgi är bara förnamnet. Tyvärr är nostalgi ofta svårbedömt. Idag skulle denna skiva förmodligen låta ganska töntig. Men i slutändan är det förstås oundvikligt att konstatera att det här är precis så bra som Kent alltid är."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Gravitation

"Jag får gåshud bara av gitarrdisten på den här skivan! Jämför man med första skivan så känns ‘verkligen’ mer som ett album som förmedlar en känsla istället för ett knippe låtar. Omslaget är snyggare än på debutskivan. På ‘verkligen’ syns ett stilrent band, som vet vad de vill och gör det så himla bra."
Daniel ger skivan 9.0

Bästa spår: Gravitation

"Redan på sitt andra album har Kent utvecklats mycket, inte minst vad det gäller texterna. Trots detta behåller de delar av det tonårsinspirerade textskrivandet. Verkligen är en skiva med många toppar (Gravitation, Halka, Avtryck) och förmodligen den skiva vars texter jag tycker om allra mest. Ett tidlöst album från ett fortfarande, vid den här tiden, nytt och fräscht band."
Lisa ger skivan 9.5

Bästa spår: Gravitation

Snittbetyg: 6.8

"För mig som lärde mig gilla Kent långt in på nittiotalet låter den här skivan… förvirrande. Det är absolut inte dåligt, men det är inte Kent, liksom. Många påstår att detta är Kents bästa skiva. Det är inget annat än skitsnack från surpuppor som inte klarat av Kents framgång."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Pojken Med Hålet I Handen

"Kents karriärkurva har, sedan den här skivan släpptes 1995, nästan alltid pekat uppåt. Därför är det ganska logiskt att jag rankar det här som deras svagaste skiva. Men det Kent man hör på den här skivan är på många sätt roligare än Kent-08. Det känns opolerat, lekfullt och så fyllt av tonårsångest att man verkligen hör hur mycket de ville bort från Svensson-livet i Eskilstuna. Många av låtarna är riktigt bra! Att Jocke Berg är ett geni som kompositör/textförfattare hörs redan här!"
Daniel ger skivan 8.0

Bästa spår: Jag vill inte vara rädd

"Kents första album präglas av tonårstankar, nostalgi och ett poppigare sound, något som är ganska vanligt hos ett debutalbum. Trots att det inte är något negativt, föredrar jag alla gånger deras senare, mer utvecklade, texter, sound och stil. Det här blir nästan för indiepoppigt för mig."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: När Det Blåser På Månen

Snittbetyg: 7.8

"Jag älskar när artister släpper B-sideplattor! Och i Kents fall älskar jag det desto mer då många av bandets allra bästa låtar låg gömda just bland B-spår. Jämnheten bland spåren är förvånandsvärd med tanke på att B-sidor har en tendens till att vara antingen fågel eller fisk. Det definitiva beviset på bandets storlek och musikaliska bredd. Fantastiskt!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Spökstad

"När Kent går in i studion för att spela in en skiva har Jocke Berg 20-25 låtar skrivna. Där har vi en anledning till att Kent har spelat in ytterst få dåliga låtar. B-sidorna behöver inte ens vara sämre än övriga låtarna, det kan bara vara så att de inte passar in. Därför är ju självklart den här skivan lite spretig, från punklåten Kallt kaffe och suggestiva Att presentera ett svin till kärleksballaden Utan dina andetag. Det finns en del svaga spår som gör att skivan får dela Kent-sistaplatsen med Kent(s/t) men för att vara en samling låtar som ‘legat i byrålådan’ är det väldigt bra!"
Daniel ger skivan 8.0

Bästa spår: Utan dina andetag

Snittbetyg: 6.3

"Lättsmält och trallvänligt. Väldigt trevligt att lyssna på, iaf till en början. Hade inga större förväntningar då Rilo Kiley aldrig varit någon större favorit, så visst är detta en positiv överraskning!"
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: 15

"En besvikelse, med tanke på att jag verkligen tycker om Rilo Kileys tidigare skivor. Hade dessutom hört mycket bra om detta album, men jag kan inte riktigt se vad som är så bra."
Ellen ger skivan 6.0

Bästa spår: Close Call, Give a Little Love