Snittbetyg: 5.0

"Jag minns Weezer på 90-talet. Framgångsvågen har sedan dess slätats ur ordentligt och Weezer på 2000-talet är inget vidare. Trots det var jag nyfiken på den här skivan. Efter ett antal lyssningar är jag fortfarande ganska likgiltig. Det finns några bra låtar att luta sig emot, men överlag känns det som om albumet är inspelad enligt amerikansk popstandard. Och är det bara jag som stör mig på att sångaren bytt sina karakäristiska glasögon mot en cowboyhatt??"
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: Thought I Knew

Snittbetyg: 6.8

"Okkervil River är jättebra. På alla sätt som finns, kanske. Egentligen skulle jag kunna sluta där, men jag vill försöka att beskriva varför jag känner så…The Stand Ins är ett album som absolut inte är någon världssensation, och den sticker egentligen inte ut alls från Okkervils andra album. Men, jag är inte trött på det, anyone? De har den där underbara tendensen att skapa låtar som får dig att bry dig om saker du inte brukar, eller som får dig att tänka på saker du inte brukar tänka på. Samtidigt gör låtarna dig glad. Mestandels för att du inser att shit! De är såhär jäkla bra på riktigt!"
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: Starry Stairs (men det är trångt i toppen!)

"Hur mycket jag än gillar skivan så kan jag inte sluta störa mig på att den bara innehåller ynka åtta riktiga låtar. Det är i snålaste laget och drar ner betyget. Men jag gillar skivan som sagt, även om den inte riktigt når upp till The Stage Names kvalitet. För mig känns Okkervil Rivers musik så självklar på nåt sätt, enkel och vacker. Det är oerhört behagligt att lyssna på och med de intryck de gjort förtjänar de en stående plats i mitt musikbibliotek."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Starry Stairs

"När jag först hörde Okkervil River trodde jag att jag skulle gilla dem. Melodierna lät bra. Men efter någon månad kom jag på mig själv med att störa mig på dem mer och mer. När jag nu lyssnar på det nya albumet inser jag tyvärr att det inte berodde på att jag hade lyssnat sönder förra skivan, utan att jag faktiskt inte gillar det jag hör något vidare. Jag irriterar mig på texterna, soundet och hela konceptet. Trots det låter Okkervil som bäst på det här albumet, och jag kan njuta av vissa låtar (Pop Lie,  Starry Stairs etc.) och den förbättringen är värd ett stort plus i kanten."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Pop Lie

Snittbetyg: 7.0

"Annika Norlin är SÅ mycket bättre på engelska! Jag gillar hela upplägget: albumtiteln tillsammans med det talande omslaget, alla små berättelser snyggt musikaliskt beklädda…ja, det mesta egentligen. Det enda negativa är egentligen att det ibland känns lite för poppigt, lite för…svenskt? Vilket samtidigt är paradoxalt då man ibland kan undra hur en svensk tjej kan skriva så bra musik. Elgitarrerna till texten And she’ll never have to know what it’s like when your heart brakes i låten Anna är årets musikaliska höjdpunkt!"
Viktor ger skivan 8.0

Bästa låt: Anna

"Inte lika bra som första skivan."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Lund

"Jag gillar Annika Norlin. Hon är cool och duktig och så mycket bättre på engelska. Jag har dock alltid försökt tycka om hennes musik mer än vad jag egentligen gör. Detta andra album är gulligt och smart som det förra, om än lite sämre. Mitt problem med musiken är att det blir för tråkigt och förutsägbart. Det är inget med detta album som överraskar eller chockar. Soundet är detsamma, texterna är i stort sett desamma och Annika är densamma."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Arjeplog

Snittbetyg: 6.3

"Årets mest hypade band? Kanske. Albumet har blivit hyllat av, i princip, alla. Det är brittiskt, men inte alltför förutsägbart. Alla låtar var för sig är bra, men tyvärr låter de ganska lika, vilket gör att albumet emellanåt bara känns som en enda lång låt med bred accent. Det gäller att lära sig att hålla isär alla låtar, och då upptäcker man det fina i dem. Genast blir albumet mer intressant. Det är inga Arctic Monkeys, men ett lovande band och ett mycket bra debutalbum."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: It’s my own cheating heart that makes me cry

"Ja men nej. Ja för rätt röst och rätt sound. Nej för fel låttitlar och fel melodier. Det finns en enorm potential, det hörs. Tyvärr är det rätt sak, men på fel sätt. Jag tror problemet är att jag har hört allt redan innan jag ens började lyssna på skivan. Förutsägbart, ooriginellt och i längden därför tråkigt. Twinkle little star, how I wonder where you are? säger det mesta."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Geraldine

"Hype, hype, hype hype hype, hype…hype. Jag är ledsen, men the hype lies. Det här är inte bra! Låttexterna ser ut som resultatet av för mycket fritid och inte det minsta lilla talang. Melodierna är tråkiga, sega och sticker inte ut det minsta lilla. Herrejeusus, jag hade verkligen förväntat mig lite mer. Trash-hip-hoplåtar har bättre sound än detta, shame! Och visst kan jag erkänna att även jag hade höga förväntningar på Glasvegas efter alla hyllningar, men still, uncool. Jag antar att jag blir lite arg också, för visst hör även jag potential. Men varför bara sumpa bort den sådär? Antingen är de bara helt dumma i huvudet, eller så kan de verkligen inte bättre."
Stina ger skivan 4.5

Bästa spår: Flowers & Football Tops

Snittbetyg: 6.5

"Som Robyn - fast mer indie. Jag gillar inte hennes röst, även om det elektroniska soundet minimerar röstens betydelse. Brist på sång kompenseras istället med sjukt spännande och coola låtar, varvat med fina ballader (främst Time Flies är jättebra). En jättebra skiva att lyssna ett fåtal gånger på, men som så många andra blir något tröttsam i längden."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Time Flies och Little Bit

"Lykke Li är en lyckad blandning av mina kvinnliga favoritartister, så det är egentligen inte konstigt att jag uppskattar hennes musik. Hon är tuff!"
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Dance Dance Dance och Let it fall

"Just nu den bästa skivan. Jag älskar beatet, sättet hon leker med musiken. Älskar hennes röst, inlevelsen när hon sjunger. Hennes låttexter är lite fattiga, men väldigt söta. Jag tycker om det här starkt."
Christina ger skivan 8.0

Bästa spår: Dance dance dance! Little Bit och Windows Blue

"Det är så gulligt, så skört och så fruktansvärt intetsägande. Nej, jag har aldrig förstått grejen med Lykke Li och det gör jag fortfarande inte. Musik som denna kräver en stor mängd känsla och berörande texter, men den här skivan lämnar inget spår av något av det. (Sedan stör jag mig enormt på sättet hon sjunger dance dance dance på. Försök inte låta brittisk!)"
Lisa ger skivan 3.5

Bästa spår: I’m Good, I’m Gone

Snittbetyg: 7.8

"Yes! Det här är precis vad jag vill höra från TV on the Radio! Förrvirringen från förra året (fantastiska live - ojämna skivmässigt) är som bortblåst och jag kan äntligen acceptera TOTR som ett gediget indieband. Visserligen känns det mer kommersiellt (fel ordval för TOTR, men ändå) än tidigare men det kanske var vad som krävdes? De olika musikstilarna blandas återigen friskt och det får det att rycka till i axlarna på mig av förtjusning. Jag vill så gärna älska dom, nu har jag fler anledningar"
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Love Dog

"Jag håller med Viktor. Förra skivan var tyvärr lite för svår att ta till sig, något som man inte behöver oroa sig för på denna skiva. Det är fortfarande lite svårt och väldigt blandat men på ett mer balanserat sätt. Helt enkelt en bättre version av förra årets album!"
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Red Dress och DLZ

Snittbetyg: 4.5

"Ett av årets mest hypade svenska album lever inte upp till förväntningarna. Som bäst blir det i samarbetena med bl.a. Robyn, Neneh Cherry och Titiyo, men när Kleerup ensam står för musiken, ofta i de instrumentala låtarna, blir jag snabbt uttråkad. Mycket bättre blir det inte heller när han försöker sjunga själv. Låtarna är väldigt trallvänliga men når aldrig några vidare höjder, vilket förmodligen gör det här till en skiva jag glömmer ganska snabbt."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: Forever (feat. Neneh Cherry)

"Efter ett par lyssningar kan jag redan alla (tjatiga) låtar. Det är inte bra! Visserligen är samarbetet med Robyn helt genialiskt och vissa andra samarbeten (Neneh Cherry, Titiyo etc.) kan jag också till viss del uppskatta, men resten (och speciellt när han försöker sig på att sjunga själv) är pinsamt, pinsamt och stundvis äckligt dåligt."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: With every heartbeat (feat. Robyn)

Snittbetyg: 7.5

"Coldplay sviker inte. Det är precis lika lättlyssnat som tidigare. Men trots att det här är en jättebra skiva så är den ganska medelmåttig med Coldplay-mått mätt. Recensenter hävdar att det är ett nytt utvecklat sound på denna skiva, men det vill jag inte hålla med om. Det är samma gamla Coldplay och man får precis vad man vill ha. Jag är mycket nöjd."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Death And All His Friends

"Jodå, Coldplay har en förmåga att alltid lyckas med sina album. De förnyar lite, men håller hårt kvar vid soundet vi är vana vid. Viva la vida or death and all his friends är lätt att ta till sig, och lätt att tycka om…och lika lätt att tröttna på. Jag hade föredragit en lite svårare skiva, denna kommer jag tröttna på om max två veckor."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Death and all his friends

"Wow, Coldplay levererar något som inte får mig att somna, och som inte får svärmor att jubla lika mycket. Jag blev överraskad direkt av singeln Violet Hill, och det slutade inte där. Skivan är fin, nyskapande och väl genomtänkt. Ett smart album, som jag gillar skarpt."
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: Viva la vida

"Jag håller med Stina helt och hållet - skivan känns professionell och nyskapande. Coldplay kan verkligen det här med musik. De är sjukt duktiga och vissa av låtarna är helt geniala."
Ellen ger skivan 8.0

Bästa spår: Viva la Viva, Death and all of his friends

Snittbetyg: 4.7

"Bara att artisten heter Scarlett Johansson gör naturligtvis den här skivan extra intressant. Och när dessutom Tom Waits och David Bowie har fingrar med i spelet så måste man ju bara lyssna! Musiken då, den är extremt svårlyssnad. Det tar tid innan låtarna sätter sig och inte ens då vet jag hur jag ska placera musiken. För det mesta är det fruktansvärt segt och ganska tråkigt. Men ibland gillar jag det jag hör och även om Scarletts röst inte är någon personlig favorit så är detta är ganska bra skiva."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Anywhere I Lay My Head

"Att Scarlett Johanson - en ung och mycket begåvad och bekräftad skådespelerska - skulle göra ett album var det sista jag trodde. Konceptet skådis som gör musik-karriär har dragits i smutsen av namn som Lindsay Lohan och Hilary Duff. Ett simpelt sätt att tjäna mer pengar och framgång, tycks det. Men jag ville ändå tro annorlunda om Scarlett. Trots allt kan man inte jämföra henne med Lindsay och Hilary… Och ja, jag lyssnade på skivan, och blundade från faktat att hon egentligen "bara" är en skådespelerska… Låtarna är…svårsmälta. Intetsägande. Långtråkiga. Visst - det är långt ifrån Hilary Duffs sockersöta lättsmälta pop, men en sak är då säker. Scarlett borde aldrig ha besvärat sig med detta album, och på samma gång dra sitt namn i smutsen. Stick to what you’re good at, va!"
Stina ger skivan 4.0

Bästa spår: I don’t wanna grow up

"Ganska cool och originell skiva, är dock ingenting som jag kommer lyssna på frivilligt i framtiden - förutom min favorit Anywhere I Lay My Head som jag tycker är en fantastiskt bra cover!"
Ellen ger skivan 4.5

Bästa spår: Anywhere I Lay My Head

Snittbetyg: 6.0

"Njaa. Jag har haft svårt för Jack Johnson ända sedan jag lyssnade sönder sommarplågan In Between Dreams. Det handlar inte om att låtarna är dåliga på något sätt, utan det är mer att hela konceptet blivit…tråkigt. Samtidigt beundrar jag människan Jack Johnson och allt vad han står för, därför är det lite trist att jag inte förmår mig gilla hans musik mer än vad jag gör."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Angel

"Han är ganska tråkig på ett sätt, men jag gillar honom ändå. Albumet kanske inte är det starkaste, men det påminner en del om min favorit In Between Dreams"
Ellen ger skivan 6.5

Bästa spår: Losing Keys, What You Thought You Need och If I Had Eyes

Snittbetyg: 7.2

"Our psalms are sing-along-songs! The Hold Steady är mer än bara perfekt rockmusik. Det är Craig Finn’s stencoola röst och svettiga skjortor. Det är melodier som skakar, gitarrer som tjuter och texter som roar. Det är Holly och massive nights. Det är New York City och Massachussetts i ditt vardagsrum. Det är americana ända ut i fingerspetsarna. Jag älskar det förstås. The Hold Steady har gjort det igen."
Viktor ger skivan 9.5

Bästa spår: Magazines

"Detta är bland det svåraste jag har gjort i mitt liv. Jag var helt övertygad om att jag inte gillade Stay Positive något vidare fram till idag, när jag räknade upp vilka låtar på skivan jag gillade. Det blev fler än vad jag hade räknat med (Stay Positive, Yeah Sapphire etc.) Samtidigt är vissa låtar dåliga (Sequestered in Memphis), vissa totalt intetsägande (Navy sheets) och vissa okej (Slapped actress). Tyvärr får de riktigt bra låtarna lida av att andra är mycket sämre/tråkiga/intetsägande, och därför kan jag inte heller ge Hold Steady det betyget många av låtarna förtjänar… tills vidare i alla fall."
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Both Crosses

"Sjukt tråkig musik. Albumet är redan sönderspelat trots att jag aldrig ens har gillat det."
Ellen ger skivan 4.5

Bästa spår: Magazines

Snittbetyg: 5.5

"The Verve hade sällsynt dåliga förutsättningar för att vinna mitt förtroende: elva år sedan förra skivan - tillbaka som kritikersågade föredettingar. Men med dåliga förväntningar i ryggen var överraskningen total. Det är ingen Urban Hymns, det är ett nytt The Verve med nytt sound, men jag gillar vad jag hör. Skivan för ofta tankarna till Radiohead, framförallt i låtarna Sit And Wonder och Judas. Jag gillar även grejen att varje låt i snitt är över 6 min. På något sätt ger det ett visst djup, något som skivan vinner på."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Love Is Noise och Judas

"Nej. Verve har gjort ett fantastiskt album på 90-talet (Urban Hymns) och diverse andra bra låtar, men det här albumet är inget att hurra för. Det märks alltför tydligt att de har blivit gamla, men så gärna vill hålla fast vid ett ungt, catchigt sound. Tyvärr resulterar det bara i pinsamhet. Man kan hitta några glimtar av hur det borde eller skulle kunna låta (Valium skies, Sit and wonder etc.), men i övrigt vill jag bara säga: lägg ner NU, innan ni får samma stämpel som Oasis!"
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: Sit and wonder