Snittbetyg: 6.8

"Ellen har ofta tjatat om hur bra Ane Brun är, men jag har aldrig tagit mig tid till att faktiskt lyssna. Först nu förstår jag. Visst blir det lite långsamt i längden, men det gör faktiskt inte så mycket. Istället kan man inte låta bli att gripas av de vackra melodierna. Det var länge sedan jag lyssnade på så fina ballader."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Changing of the Seasons

"Precis som Viktor nämner är Ane Brun en gammal favorit hos mig. Jag tycker om alla hennes album, trots att de inte skiljer sig så mycket från varandra. Jag känner likadant inför denna skiva."
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Changing of the Seasons och Gillian

"Redan efter första låten uppstår problemet: detta är inte min grej. Ane Brun kommer inte kunna få mig att älska den här stilen av musik, men hon är en av ganska få inom genren som är på god väg. Jag förstår att detta kan vara riktigt bra, vackert, känslomässigt etc., och det tycker även jag…stundivs. Resten av tiden sitter jag och funderar på hur dessa medellånga låtar kan kännas sååå långa."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: The Puzzle

Snittbetyg: 7.5

"Vid det här laget spelar det ingen roll vad Ryan Adams än gör, jag kommer att älska det ändå. Han har vuxit och blivit en självklar personlig favorit för mig, kanske tack vare sin nästan överdrivna produktivitet de senaste åren. Så även om det här endast är en dussinskiva i Ryan Adams diskografi så är den fortfarande så bra i jämförelse med annan musik att den står sig starkt. Han sånger berör."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Cobwebs

Snittbetyg: 6.3

"Även om denna skiva i det stora hela inte är mycket mer är en bagatell så kan jag inte låta bli att charmas av de få låtar som står ut från mängden. Det handlar trots allt om två hyfsat kompetenta herrar, så att denna samling skulle innehålla pärlor var det aldrig någon riktig tvekan om. Däremot lever inte helheten upp till mer än att det är en lagom mysig, bekväm skiva för mörka höstkvällar."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Strange Overtones

"Jag var helt inställd på att detta var en genialisk återförening, men som skulle resultera i en meningslös skiva. Halva rätt. Skivan känns igenomtänkt, uppdaterad och välgjord. Trots att den emellanåt känns lite enformigt, innehåller den många guldklimpar (Wanted for life, The Lighthouse etc.) som överraskar och förgyller i höstmörkret. De bevisar även att långsamt inte behöver vara tråkigt."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: I feel my stuff, The Lighthouse och Wanted for life

Snittbetyg: 7.0

"Det absolut roligaste med Wild Beasts (förutom den oerhört originella och oförutsägbara rösten) är att de inte låter som ett typiskt brittiskt band, ni vet såna som man oftast tröttnar på utan att ens knappt ha lyssna på skivan. Nej, det här är annorlunda, fräscht och roligt. Man vet inte hur nästa låt kommer att låta, och det gillar jag! Ett plus också för de intressanta låttitlarna (She purred while I grrred etc.) Mycket bra debutalbum!"
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: She purred while I grrred

"Jag älskar rösten! Den gör mycket för musiken, men den är inte allt. Det är som Lisa säger, man tröttnar inte på musiken, men å andra sidan så fastnar den inte heller tillräckligt för högre betyg. Det är sådär lagom bra hela tiden: inga självklara hits, inga låtar som faller ifrån. En spännande debut med mersmak!"
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Brace Bulging Buoyant Clairvoyants

Snittbetyg: 6.3

"Jag är glad att jag laddade ner skivan. The Game har växt i mina ögon, tidigare var han bara en sämre version av 50 cent. Nu tänker jag bara honom som Dr. Dre och hans N.W.A. Tunga oldschool beat = väldigt Bra skiva!"
Johan ger skivan 7.0

Bästa spår: Ya heard (feat. Ludacris) och Dope Boys (feat Travis Barker)

"Det är inte tråkigt, nej, egentligen bra för att vara hiphop. För vi vet ju att bra hiphop är ganska svårt att få tag på. The Game känns äkta, men trots det faller det mig inte helt i smaken. Det finns inget som direkt sticker ut, eller som får mig att vilja lyssna mer och mer. Det är okej, ibland riktigt bra, ibland dåligt. Jag är ganska kluven."
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Let us live (feat. Chrisette Michelle)

Snittbetyg: 7.0

"Bloc Party är kanske det bästa indiebandet från Storbritannien på 2000-talet. De bevisade det definitivt i debuten, men även i uppföljaren förra året. Tyvärr planas den spikraka formkurvan ut i och med denna skiva. Den är bra, innehåller några starka spår, men saknar samma intensitet och flyt som föregångarna. Det känns som om Bloc Partys svaghet är utfyllnadslåtarna, för högstanivån är skyhög."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Biko och Ion Square

Snittbetyg: 6.0

"Vad säger man om en sån här skiva? En rakt igenom instrumental skiva förutom vissa roliga monologer på norrländska. Jag fattade absolut ingenting vid första genomlyssningen, först nu börjar jag fatta galoppen. Och grejen är den att även om detta knappast är någon skiva som jag någonsin kommer lyssna på igen så kan jag inte låta bli att tycka att hela idén är jävligt cool. Det är så annorlunda, nyskapande och intressant att det väger upp bristen på sång och melodier."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: At The Seaside