Det krävs minst tre personliga betyg för att en skiva ska få vara med på topp 10-listan. Skivor med exakt samma snittbetyg skiljs åt genom att den med högst enskilt betyg hamnar först.

Jämför man årets lista med fjolårets så ser man att årets skivor generellt har lägre snittbetyg, även om vinnaren har högre snittbetyg i år. Dessutom är vinnaren samt två av tre i toppen återigen svensk musik.

1. Markusevangeliet (Markus Krunegård)

Snittbetyg: 8.6

2. För Sent För Edelweiss (Håkan Hellström)

Snittbetyg: 8.0

3. Fleet Foxes (Fleet Foxes)

Snittbetyg: 7.8

4. Caligula (Hästpojken)

Snittbetyg: 7.8

5. Viva La Vida or Death And All His Friends (Coldplay)

Snittbetyg: 7.5

6. Dig Out Your Soul (Oasis)

Snittbetyg: 7.3

7. Stay Positive (The Hold Steady)

Snittbetyg: 7.2

8. More Modern Short Stories From Hello Saferide (Hello Saferide)

Snittbetyg: 7.0

9. 808’s And Heartbreak (Kanye West)

Snittbetyg: 7.0

10. Day & Age (The Killers)

Snittbetyg: 6.9

Snittbetyg: 6.9

"Det är någonting med The Killers. De må tyckas vara ett amerikanskt band bland miljoner sådana, men egentligen är de inte det. De lyckas med det så svåra att behålla sitt eget sound samtidigt som de på varje nytt album utvecklar en ny egenskap hos det soundet. Jag gillar det electro-inspirerade soundet på Day & Age, och jag älskar när de blandar in lite dansvänliga latin-takter. Det, tillsammans med Brandon Flowers karismatiska röst och lyrik, och det är alldeles underbart. Precis som vartenda annat album som detta Las Vegas-band någonsin producerat."
Stina ger skivan: 9.0

Bästa spår: Spaceman eller A Dustland Fairytale

"The Killers känns som en sånt där band som det räcker att lyssna på ett par gånger så sitter låtarna som en smäck, typ RixFM-musik. Men det stämmer inte. Deras musik är djupare än så. Det tar sin tid för låtarna att sätta sig och fram växer en ganska maffig ljudbild. Men jag tycker ändå att The Killers utvecklas åt fel håll. Det blir mer och mer schlager och mindre indie för varje skiva. Men som vanligt så finns det några riktigt bra låtar att avnjuta."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Human eller A Dustland Fairytale

"Jag gillar The Killers."
Ellen ger skivan 8.0

Bästa spår: I Can’t Stay, Human eller This Is Your Life

"Väldigt lättlyssnat och poppigt. Jag har aldrig direkt tyckt om Killers, och denna skiva kommer inte att omvända mig. Snarare tvärtom. Human är en äkta RixFM-dänga, de exotiska takterna gör sig inte bra, utan får låtarna att komma allt närmare schlager och refrängen i This is your life skulle lika gärna kunna vara nästa års Idol-vinnarlåt. I få stunder (A dustland fairytale) ser jag potential, men i det stora hela kan jag bara säga: albumet är en flopp och Brandon är helt ointressant utan mustasch."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: A dustland fairytale

Snittbetyg: 5.2

"Wow, tre kristna brorsor från the states som skriver klychétexter och krossar tonårstjejers hjärtan. Och samtidigt så bra… Hur går det ihop? Det gör det väl inte, antar jag. Men eftersom jag är F15 är det helt okej för mig att dyrka dess bröder…och det gör jag också. Jag tycker låtarna är riktigt bra, och de är faktiskt inget massproducerat pojkband som vissa tror. De råkar bara vara tre väldigt talangfulla bröder som brinner för musiken, och sedan när är det något dåligt? A little bit longer är mycket, mycket bättre än bandets två tidigare album, och man märker hur de verkligen utvecklas och växer i sig själva. Detta album innehåller så himla mycket känslor, utan att det på något sätt blir för mycket… Och for the record, vem skulle inte kunna döda för minstinen Nick?"
Stina ger skivan 8.5

Bästa spår: A little bit longer (en riktigt fin låt som Nick skrev om att leva med sin typ 1 diabetes)

"De vet precis hur man gör fånig pojkpop och smälter flickors hjärtan i alla fall. Det är ju…bra. Fair enough. Sen kan de visserligen aldrig ens mäta sig med Busted (eller McFly) i den genren. Jag tar detta med en stor nypa salt, kanske är det just vad de själva borde göra också? Det låter lite för vi-tror-vi-är-så-bra-och-inser-inte-riktigt-hur-fånig-musiken-egentligen-är. (och de dödar musiken med sin Beatles-cover)"
Lisa ger skivan 3.0

Bästa spår: Lovebug

"En gång i tiden skulle jag säkert ha gillat detta. Men idag låter det mest som totalt meningslös pop i mina öron. Jag antar att jag är helt fel målgrupp. Bäst blir det, något oväntat, när tempot sänks i låtarna, dvs. i balladerna. Framförallt låten Sorry som påminner om något bra som jag inte kan sätta fingret på. Plus till den snygga albumcovern!"
Viktor ger skivan 4.0

Bästa spår: Sorry

Snittbetyg: 5.5

"Till att börja med: hemskt albumomslag! Innehållet känns ungefär likadant. Låtarna känns krystade, Johnny Borrell låter som en man med magont och samtliga spår är alldeles för hetsiga. Det här räcker ingen vart, de enda plusen de får är för några enstaka låtar (Blood for wild blood, Wire to wire etc), som faktiskt är helt okej, och för att ha gjort ett snäppet bättre album än förra gången."
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: Blood for wild blood

"Det är synd, men Razorlight känns iskalla för tillfället. För två-tre år sedan skulle jag ha längtat efter ett nytt Razorlight-album, men idag känns det mest jobbigt och tråkigt. Jag undrar vad det beror på. För denna skiva är hyfsat bra och innehåller några riktigt bra låtar. Men som precis med deras senaste skiva så blir de nog bortglömda ganska snabbt. Återigen, vad har hänt med Razorlight, varför vill man inte gilla dom längre?"
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: The House

"Det är fortfarande Razorlight. Ibland glömmer jag det. Jag älskar Razorlight, älskar, egentligen, Johnny Borrell och hans rebelliska attityd och röst också. Slipway Fires är klart sämre än bandets tidigare album, och jag blir grymt besviken på Borrells röst. När gick han från att ha en originell och cool röst till att ha en komersiell röst som mest låter som Ola Salo? Jag måste ha missat det kapitlet i hans historia.
För att återgå till musiken; det är fortfarande Razorlight och det är fortfarande bra. Detta album är kanske att ta ett steg tillbaka, men musikmässigt ligger de i alla fall väldigt, väldigt bra till för mig."
Stina ger skivan 7.0

Bästa spår: The House

Snittbetyg: 3.0

"Definitivt den mest annorlunda skivan jag lyssnat på i år. Tre spår av instrumentalt blip-bop. Verkligen inte i min smak. För mig fungerar sån här musik som intro-, mellan-, eller avslutningsspår på en skiva med sång, inte som en, i detta fall, alldeles egen skiva. Jag väntar bara på att det ska hända nåt…"
Viktor ger skivan 3.0

Bästa spår: -

Snittbetyg: 5.5

"Sophie Zelmani är bra. Det blir lätt lite tråkigt, men det hör ju till sån här musik - och det betyder inte att det inte är proffsigt. Tyvärr lyssnar jag på den här skivan vid fel tidpunkt. Skivan borde dessutom givits mer tid, kanske helst under sensommaren. Sen tror jag inte att den skulle ha lämnat några större intryck i vilket fall, men att det är en bra skiva står helt klart."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Time

Snittbetyg: 5.5

"Debuten Apologies to the Queen Mary var fantastisk och lovade mycket inför det svåra andra albumet. Den här skivan känns mörkare och mer svårlyssnad än föregångaren och är på så vis inte lika charmerande, tyvärr. Samtidigt är skivan jämnare - både på gott och ont. Jag har t.ex extremt svårt att hitta favoriter bland de nio låtarna. Jag hade hoppas på nåt mer - bara nåt litet extra."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Language City

"Kul med endast nio spår på skivan, hellre det än 15. Den här musiken säger mig dock ingenting. Hur mycket jag än lyssnar, kan jag inte känna mig mer än likgiltig, bortsett från några låtar (Bang your drum, Califronia dreamer etc.) Det är väl ok, men inget jag kommer fortsätta att lyssna på."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Bang your drum

Snittbetyg: 7.0

"En jul-ep, det skulle kunna gå hur som helst. Lyckligtvis visar det sig att Glasvegas klarade det väldigt bra. Det är visserligen julinslag här och var, och en egen version av Silent Night, men det viktigaste (och det som gör ep:n värd att lyssna på om och om igen) är att de gjorde sin egen grej. De flesta låtarna funkar att lyssna på i stort sett när som helst. Berörande, mäktigt och väldigt Glasvegas (tänka sig att man kan säga så om ett så pass nytt band. Kul med egen nisch.)"
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: A snowflake fell (and it felt like a kiss)

"Jag förstår fortfarande inte hypen kring Glasvegas, men jag gillar verkligen idén med en jul-ep. Lagom mycket bjällerklang och resten på sitt eget sätt. Jag gillar hur de gör det även om jag inte riktigt gillar vad de gör. Men det fina titelspåret känns som en låt att plocka fram även kommande jular."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: A snowflake fell (And it felt like a kiss) 

Snittbetyg: 6.0

"Jag gillar allt runt omkring The Walkmen, till exempel är albumcovern sjukt snygg. Men när det handlar om musiken är jag tveksam. För mig gör de svår, komplicerad musik. Sån där musik som svävar omkring som ‘bra’ utan att hitta pricken över i:et. Extremt svårlyssnat. Men samtidigt, vilket också är fördelen med svårlyssnad musik, en stark överlevare i det långa loppet. När låtarna väl satt sig landar betyget till slut på just ett tryggt ‘bra’. Jag har bestämt mig, jag gillar The Walkmens speciella ljudbild."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: In the New Year

"Precis som Viktor säger tar det lång tid att lyssna in sig på The Walkmen. Det gäller att ha tålamod och lyssna noga, men trots det blir det, till min besvikelse, aldrig så bra som jag hoppas. Ingen låt är direkt dålig, men ingen låt får mig heller att rysa av välbehag (trots att låtar som In the new year och Canadian Girl är riktigt bra). Det är lite för intetsägande och slätstruket för att jag ska kunna uppskatta det till max. Men som sagt, inget är heller dåligt."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Red Moon

Snittbetyg: 7.3

"Jag säger såhär: Dig Out Your Soul känns mer engagerat, fräschare, yngre och roligare än på länge (The Shock Of The Lightning, Bag It Up etc.)! Dessutom låter Liams röst mycket bättre än vad den har gjort de senaste åren (I’m Outta Time). Det är precis såhär Oasis borde/ska låta år 2008. Jag är oerhört nöjd, med undantag från några mindre bra låtar som skulle kunna ha ersatts med bättre b-sidor."
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: I’m Outta Time

"Jag håller med Lisa i allt hon säger. Det låter tillräckligt modernt för att kännas 2008 samtidigt som man känner igen det gamla man lärt sig älska med Oasis. Tyvärr innehåller skivan för många svaga, om än inte dåliga, låtar för att nå de högre betygen. Nåt som slår mig är hur extremt tydliga Beatles-referenserna är: framförallt i de låtarna som inte är skrivna av bröderna Gallagher. Ett annat konstaterande är att det fortfarande är gamle Noel som skriver de allra bästa låtarna. Denna skiva är inget formbesked, men god nog för att återigen övertyga mig om deras storhet."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: The Shock of the Lightning

"Visst hör man att det är Oasis direkt vid första tonen - och där har vi en stor selling point. Och visst är det bra, men en del låtar känns verkligen bleka… Det är också relativt svårlyssnade låtar som man tycker låter som en enda lång sång till en början. Jag önskar egentligen att Oasis ville ta mer risker i sin musik, samtidigt som detta sound som de har är väldigt betryggande och något som man alltid kan lita på. Och, I’m outta time är så himla himla bra. Galet."
Stina ger skivan 7.0

Bästa spår: I’m outta time

Snittbetyg: 10.0

"Punkrockens drottning, och kanske den coolaste kvinnan på denna planet. Patti Smiths debutalbum Horses är rakt igenom helt genialiskt - poetiskt, galet, unikt, lustigt och i ren rock’n'roll-anda. Varje låt är en egen liten historia och de känns alla otroligt välgjorda och genomtänka. Detta är ett av världens bästa, och framför allt mest fascinerande, album!"
Lisa ger skivan 10.0

Bästa spår: Land (horses, land of a 1000 dances, la mer (de))

Snittbetyg: 6.0

"Egentligen har jag större krav på Cat Power, framförallt med tanke på att detta nästintill är en komplett coverskiva. Till skillnad från till exempel Feist så är detta i långsammaste laget. Många fina melodier förstås, men i längden saknar jag lite uptempo."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Song To Bobby, Silver Stallion, Naked If I Want To

"Jag, som till och med älskar den här genren egentligen, tycker inte att detta är speciellt mycket att hänga i julgranen. Det blir lite väl långsamt och anonymt."
Ellen ger skivan 6.0

Bästa spår: Song To Bobby

"Detta är mycket mer intressant än vad singer/songwriters brukar vara. Jag tycker om melodierna och att intrumenten kommer fram betydligt mer än vad jag hade förväntat mig. Hennes röst är dessutom att dö för! Mäktig, vacker och med ett visst djup. Bra skiva, men i längden lite för mycket singer/songwriter - det vill säga för mycket gitarr/piano, "för vackert" och lite för långsamt/tråkigt/segt."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: I believe in you, Don’t explain och Naked if I want to

Snittbetyg: 5.3

"Det skulle kunna vara riktigt bra. Det skulle kunna vara en ny, frisk fläkt inom svensk pop. Soundet skulle kunna vara intressant. Dessvärre är det inte så. Nordpolen försöker verkligen att göra "rätt", men det blir så fel. Texterna är platta, intetsägande och fåniga. Låttitlarna är för jävliga. Soundet är visserligen emellanåt bra, men jag har hört det så många gånger förut att det börjar bli tröttsamt. Den avslutande låten På Nordpolen är egentligen det enda jag skulle kunna förtsätta lyssna på. Tanken och konceptet är rätt, men resultatet blir nästintill en flopp."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: På Nordpolen

"Det förvånar mig, men jag gillar det här! Det hörs att TTA har varit med på ett hörn eller två, men det stör mig inte så mkt som jag först trodde. Istället diggar jag det elektroniska ljudet. Jag håller inte med Lisa om att texterna är fåniga och att låttitlarna är för jävliga, jag tycker han gör det bästa av att sjunga på svenska till sån här musik. Sen gillar jag inte riktigt sättet han sjunger på, men det gör inte så jättemycket. En, nästan, jättebra debut!"
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Skimret

Snittbetyg: 5.8

"Efter att ha hört mycket gott om Calexico så var jag nyfiken på denna skiva. Jag blev varken besviken eller överväldigad. Det är helt klart en bra skiva som dessutom innehåller hela 15 låtar, vilket är väldigt ovanligt idag. Men den innehåller även några obegripliga bottennapp i form av spansk folkpop. Det enda jag egentligen saknar är några starka spår som är värda att komma ihåg."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Slowness

"Egentligen en rätt bra skiva. Egentligen inget större fel med nästan någon av låtarna. Det är bara så tråkigt, och de hela 15 låtarna (och de underliga folkinspirerade låtarna) gör inte saken bättre. Calexico får inte upp mitt intresse något vidare, men är samtidigt för bra för ett lågt betyg. Knepigt."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Writer’s minor holiday

Snittbetyg: 3.5

"Egentligen ett ganska spännande album. Det som drar ner betyget är de alltför experimentella partierna samt sångerskans röst som jag tycker skär sig med musiken. Det känns nästan som att det är från denna genre (den kallas tydligen Triphop) som Radiohead hämtade sin inspiration till sin musikaliska omvandling. Och det skulle kunnat bli bra det här, med lite mer musik, lite mindre konstiga prylar och lite mer ordentlig sång."
Viktor ger skivan 3.5

Bästa spår: The Rip och Silence

Snittbetyg: 8.0

"Sångaren Kevin Barnes börjar mer och mer kännas som 2000-talets David Bowie. Den här skivan är lika fullproppad med snygga popmelodier som fjolårets mästerverk! Det är roligt och spännande från första lyssningen, men kan istället bli för mycket vid regelbunden lyssning - precis som vanligt med of Montreal. Men jag tycker ändå att kreativiteten är fantastisk och det finns alltid guldkorn att hitta i of Montreals skivor, så även här."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: And I’ve Seen A Bloody Shadow

Snittbetyg: 7.0

"Kanye West gör definitivt inte hip-hop längre, han rappar knappt något alls utan har istället uppfunnit en helt egen genre. Han är för jävla cool alltså, han gör precis vad han vill, jag gillar verkligen Kanye. Jag gillar verkligen också den här skivan, den är väldigt speciell men samtidigt jämnare än samtliga föregångare. En skiva att sträcklyssna. Istället saknas de självklara hitsen. Det är möjligt att betyget blir ännu högre när skivan satt sig helt, för potential finns, men än så länge så känns det lite för platt."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: RoboCop och Paranoid

"Nya Kanye innebär alltså mindre rap och mer pop/electro. Det är synd, för det gör att skivan känns ganska opersonlig och mer mainstream än tidigare. Så fort jag bortser från det inser jag dock hur genialiska var och en av låtarna är. Alla har hitpotential, är välgjorda och soundmässigt väldigt intressanta. Kanye tycks lägga ned mycket energi på sin musik, och det märks på resultaten. Jag kan inte komma på en enda låt som känns riktigt onödig eller tråkig? Bra gjort, igen."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Street Lights och RoboCop

"Detta är bra. Det här visar att Kanye West kan göra vad han vill och lyckas.
Johan ger skivan 7.0

Bästa spår: Street Lights

Snittbetyg: 5.2

"Jag gick ut väldigt hårt, jag hade inga som helst förväntningar och de första lyssningarna bekräftade mina tankar: The Streets är slut. Nu kan jag uppskatta albumet på en viss nivå; låtarna är catchy och ibland även bra. Men Streets var så mycket mer än så. Han förändrade musiken så mycket, han blandade allt möjligt och han behandlade viktiga och berörande ämnen. Idag finns inte mycket av det kvar, allt jag ser är en kommersiell kille, catchiga refränger och lite prat emellan dem. Det är oerhört synd."
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: The escapist

"Efter Lisas hårda ord hade jag mer eller mindre bestämt mig för att detta är en skitskiva. Det lustiga är att jag under de 3-4 första genomlyssningarna också tyckte det, för att sedan helt plötsligt inse att men den här låten gillar jag, och den här också…och den här också! Så till slut sitter jag här, förvånad men glad, och tycker att skivan är bra. Visst innehåller den även 2-3 skitlåtar, men överlag är nivån så hög att den egentligen kanske förtjänar ännu högre betyg."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Everything is borrowed

"The Streets blir bara sämre och sämre, tyvärr. finns några bra låtar."
Johan ger skivan 5.0

bästa spår: The escapist

Snittbetyg: 7.8

"Håkan Hellström och Broder Daniel möter The Hives och Ebba Grön. Förutom det otroligt fåniga namnet så är Hästpojken något jag verkligen gillar! Skivan växer för varje lyssning och jag börjar mer och mer få intrycket av att detta är en jämnbra, nästintill komplett, skiva. Den rivstartar och avslutar med albumets två starkaste spår och däremellan blir det aldrig tråkigt. Jag diggar det här!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Utan Personlig Insats

"Jag trodde inte att jag skulle tycka om det här. Jag trodde att det skulle bli en sämre version av Broder Daniel och Bad Cash Quartet på svenska, men jo, jag gillar det! Det känns redan nostalgiskt, som om jag lyssnade på detta i högstadiet (vilket jag definitivt hade gjort om de fanns då). Nostalgiskt i sin tur är nästan alltid bra. Detta är så typiskt svensk pop om ungdomens år, och det går nästan alltid hem hos mig."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Här Har Du Ditt Liv

"Jag gillar det här, man blir sugen på att festa och sjunga med i texterna. Helst vill jag känna igen mig i texterna, jag vill vara dom men istället så får jag lyssna och drömma att jag är full på Liseberg och knarkar i Flemingsberg."
Johan ger skivan 7.5

bästa spår: Shane Macgowan, Caligula

Snittbetyg: 6.0

"Det här är precis vad som behövs på 2000-talet, där electro och indiepop är det enda man hör. Överallt. Nouns är ett snabbt, intensivt, uppfinningsrikt och intressant album. Catchiga melodier blandas friskt med skräniga sound och inspiration från punken och new wave. No Age är en snabbare och kortare version av Sonic Youth och en roligare version av Animal Collective. Nouns är bland det bästa som gjorts i år!"
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Teen Creeps och Things I Did When I Was Dead

"Jag har extremt svårt för sån här musik. Men om Animal Collective gav mig hjärnblödning ger No Age mig bara lite lätt huvudvärk. Det är till och med bra ibland, men överlag alldeles för skränigt och högljutt. I mina öron: oljud. Plus dock till att låtarna är korta, vilket behövs vid ett sånt tempo."
Viktor ger skivan 3.5

Bästa spår: Brain Burner