Snittbetyg: 4.3

"Nej, den här skivan ger mig absolut ingenting. Det är inte spännande, det låter inte nytt och det är inte särskilt bra. Mando Diao har aldrig varit några större favoriter hos mig, men det har ändå känts som att de har potential. Den här skivan är fullproppad med vardagshits och andra trista ting. Den enda ljusglimten är egentligen startspåret, där de låter ungefär som jag gärna skulle vilja att de alltid låter."
Viktor ger skivan 4.5

Bästa spår: Blue Lining, white trenchcoat

"Mando Diao har inom loppet av några år gått från ett ungt, fräscht och lovande band till ett tråkigt och förutsägbart band. Mestadelen av skivan består av catchiga refränger/texter som spelas om och om igen, resten är intetsägande låtar. Intensiviteten är borta (och inspirationen likaså, verkar det som). Jag är uttråkad efter bara ett par låtar (med High heels och Blue lining, white trenchcoat som undantag)."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: High heels

Snittbetyg: 8.0

"Det är oförutsägbart - en av de absolut bästa egenskaperna vad det gäller band och album. Jag tycker även om att låtarna oftast är relativt korta, men många istället. Mycket bättre än jättelånga, men få, låtar. Skeleton innebär mer melodier och intrument än texter, vilket öppnar mina ögon för en annan typ av musik, som förmedlar känslor på andra sätt än genom texter. Ge mig mer!"
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Cranes och Bear face

Snittbetyg: 9.0

"Den här skivan är sedan länge en av de stora i min skivsamling. Jag tröttnar aldrig, ALDRIG(!), på låtar som She’s hearing voices, So here we are eller This modern love. Bara en sån sak är extremt anmärkningsvärt. Men det är inte enbart tre låtar som gör detta album så fantastiskt. Samtliga låtar är av så pass hög kvalitet att jag aldrig byter låt av uttråkning. Det här är definitivt en av de starkaste debutskivorna på 2000-talet."
Viktor ger skivan 9.0

Bästa spår: This modern love

Snittbetyg: 2.5

"Till skillnad från (i princip) alla andra, var jag inte särskilt imponerad av Lily Allen och hennes debutalbum. Uppföljaren It’s not me, it’s you är väl ännu mer ointressant. Lily Allen känns inte alls sådär söt, begåvad, annorlunda och bra som alla har påpekat ett tag nu. Hon är en typisk brittisk tjej, som med lite tur har hamnat i musikbranschen. Tråkig, skör röst. Tråkiga och fåniga texter. Lite electroinspiration, bubbelgum, kjolar och texter med attityd räcker inte långt för mig."
Lisa ger skivan 2.5

Bästa spår: I Could Say

Snittbetyg: 5.7

"Vad tycker jag om detta, egentligen? Är det kanske så att jag blint litar på mr. Springsteen och antar att allt han rör vid blir till guld? Eller kan man leverera underbart album efter underbart album, gång på gång… Jag tänkte verkligen efter, lyssnade riktigt noga på låtarna och kom på att shit, det är så bra på riktigt. Det finns mer än en yta, det är så himla, himla bra. Det är dock två låtar på skivan (Good Eye och The last carneval) som helt ärligt är riktigt dåliga. Men förutom det, så är detta absolut Springsteen, och som sagt. När har det någonsin vart dåligt?"
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: The Wrestler eller Kingdom of days

"Vid första lyssningen undrar jag vad fan Bruce gör för slags musik egentligen. Det låter som smygdansband. Men efter hand sätter sig låtarna och formas till individuella små prestationer som jag helt plötsligt älskar. Framförallt Queen of the supermarket, Kingdom of Days och Life itself har lyckats gå från popsmör till favoriter för mig. Men allra bäst är ändå början och slutet, något som ofta präglar ett starkt album."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: The Wrestler eller Outlaw Pete

"Jag blir full i skratt när jag tar mig an denna skiva. Jag kan inte på något sätt förstå hur mina syskon kan tycka om det här, jag kan inte förstå att folk ser på det här som något seriöst bra. Det är en jävla massa blaha-blaha. Tråkiga, förutsägbara texter, en sliskig och gubbig röst och ett sound som låter som en blandning mellan ett svenskt dansband och Rod Stewart - med andra ord: värsta tänkbara kombinationen."
Lisa ger skivan 2.0

Bästa spår: Tomorrow never knows

Snittbetyg: 5.8

"En stor eloge till bandet som alltid lyckas med nya influenser, men samtidigt alltid håller kvar vid sitt eget sound. Detta är ganska intressant, men fortfarande väldigt Franz Ferdinand. För min del blir det dock lite för typiskt Franz Ferdinand, och jag har aldrig riktigt fallit för deras musik. Det gör jag inte denna gång heller. Bra gjort och bra melodier, men för mig blir det aldrig mer än medelbra."
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Live Alone

"Det här är för mig en skiva med två ansikten. Å ena sidan innehåller den tre låtar som jag inte kan sluta lyssna på (Ulysses, Twilight Omens, No You Girls) men å andra sidan är resten av låtarna inte mer än medelmåttiga. Det gör att helheten aldrig blir mer än, som Lisa säger, medelbra. Det är synd, för Franz Ferdinand har definitivt potential att utföra mästerverk. Jag väntar fortfarande."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Ulysses