Snittbetyg: 8.5
"Vilka minnen! Första sommaren med Phoenix spenderade jag på semester i Rom. Varma kvällar på hotellrum tillsammans med systrar och min minidisc (!!!). Sällan associerar jag musik så starkt till ett specifikt minne som med just Alphabetical. Otroligt egentligen. Och såhär i efterhand inser jag att jag gjorde rätt som började älska Phoenix där och då."
Viktor ger skivan 8.5
Bästa spår: Alphabetical
Snittbetyg: 5.5
"Jag gillar Depeche Mode mest pga deras historia och att deras musik i princip känns som en helt egen genre. Samlar man pärlor i deras diskografi så blir det inte vilken dussinskiva som helst. Här finns max två låtar som kan plats i den samlingen, resten glömmer jag helst. Kanske börjar deras musik bli uttjatad, men så länge de fortfarande kan skriva låtar som Fragile tension så lever hoppet om stordåd."
Viktor ger skivan 4.5
Bästa spår: Fragile tension
"Jag tycker att det är svårt för synthpop som denna att någonsin bli tråkig eller enformig. Det känns som om den konstant utvecklas! Det är sköna beats med inspirerande toner, och även lite av det där mörka och mysiska som Depeche Mode är. Mycket mer kan jag inte säga, jag gillar detta!"
Stina ger skivan 6.5
Bästa spår: Wrong
Snittbetyg: 5.5
"För mig har inte Marit Bergman känts så intressant sen Baby dry your eye. Den här gången tänkte jag ge henne en chans, utan några som helst förväntningar. Det kanske var bra, för många låtar på The Tear Collector känns för enkla, vanliga eller tråkiga - pop utan karaktär. Dock blir jag överraskad och lycklig när jag kommer till mitten av skivan och finner en hel rad av bra låtar (Let go!, Carry me home etc.) som visar en Marit Bergman som blandar känslosamma ballader med snabb punkrock och poppig glädje!"
Lisa ger skivan 5.5
Bästa spår: In the morning och Let go!
"Jag var egentligen inte ett dugg nyfiken på hur Marit Bergman låter år 2009 innan jag gav henne en chans. Jag har aldrig varit något större fan och placerar henne gärna i ett fack någonstans mellan Rix-fm-pop och anonyma kvinnliga singer-songwriters. Där ligger hon iofs kvar, men den här skivan imponerade faktiskt lite på mig."
Viktor ger skivan 5.5
Bästa spår: I followed him around
Snittbetyg: 7.0
"16 nya spår, varav flera över 5 min - som regel förlorar skivor på ett sådant upplägg. Men detta är ett undantag, jag skulle inte vilja missat en sekund av den här skivan. Det har vi också den största skillnaden mellan Conor Oberst nu och då. Då var ungefär varannan låt kass och varannan fantastisk, nu är varje låt bra. Egentligen tycker jag det är en tråkig utveckling, men samtidigt gillar jag att han lagt Bright Eyes på hyllan ett tag och provar andra vägar. Dessutom vårens snyggaste albumcover"
Viktor ger skivan 7.0
Bästa spår: White shoes
Snittbetyg: 4.0
"Vid den här tidpunkten för två år sedan kändes Maia Hirasawa ny och spännande. Idag totalt ointressant. Vad det beror på vet jag inte riktigt, kanske är det att man lätt bli mätt av hennes musik. Det är som att tugga sockerbitar, gott i början, men alldeles för sött i längden."
Viktor ger skivan 4.0
Bästa spår: I will sing for you
Snittbetyg: 7.5
"En lagom årlig dos av DCFC med överblivet material från fjolårets Narrow stairs. Fyra nya låtar och en bättre, akustisk, version av Talking bird."
Viktor ger skivan 7.5
Bästa spår: My mirror speaks
Snittbetyg: 6.5
"Annorlunda och innovativ musik blir lätt flipp eller flopp. Detta album är ett bra exempel på båda delarna. Vissa låtar (Snookered, Woof Woof etc.) är helt lysande, medan andra (Wet Wings, Baltihorse) till stora delar är fruktansvärda och känns för konstlade. Albumet öppnar väldigt starkt, men faller mot slutet. Överlag tycker jag dock att Dan Deacon har lyckats bra, framför allt med att göra det intressant. De bra låtarna väger upp de sämre. Det är inget Animal Collective, men att förvänta sig det vore lite väl naivt."
Lisa ger skivan 6.5
Bästa spår: Snookered och Build voice
"Dan Deacon har fattat hur man kan göra exprimentiell och spännande musik men samtidigt få det att låta som…just musik. Det är mitt bland alla ljud samtidigt väldigt stämningsfullt, nästan lite drömskt - det gillar jag starkt. Och det faktum att jag inte ens gav en tanke åt att större delen av skivan är instrumental förrens nyligen ser jag som ett bevis på att jag gillar vad jag hör."
Viktor ger skivan 6.5
Bästa spår: Woof woof
Snittbetyg: 7.5
"The Hazards of Love är fantastisk som helhet. En häftig skiva, underbar att sträcklyssna igenom. De har själv kallat den för en rockopera och det stämmer så till vida att låtarna är väldigt pompösa och matchar varandra perfekt, men i grund och botten är det samma gamla Decemberists. Det skulle mycket väl kunna vara ett mästerverk och sett till upplägget är det faktiskt det, men musiken haltar till ibland och betyget blir därefter."
Viktor ger skivan 7.5
Bästa spår: The Wanting Comes In Waves