Snittbetyg: 9.0

"Om någon ber mig minns min barndom är det första minnet som dyker upp att jag sitter i vardagsrummet på Lagergrensgatan, spelar NHL 93/94 med Lunka och lyssnar på Dangerous på repeat, om och om och om igen - alltid sjungandes. Förmodligen den mest sönderlyssnade skivan i min samling. Och den är inte ens min, förmodligen pappas. Jag tycker det säger det mesta om hur stor roll Michael Jackson spelat i ens liv. Mitt livs idol. Tack för allt och vila i frid."
Viktor ger skivan 10.0

Bästa spår: På senare år: Gone too soon 1994: Keep the faith

"Den här skivan är för mig vardagsrummet på Lagergrensgatan, där jag har lånat pappas MJ-skiva och sitter på golvet och lyssnar på den i stenåldershörlurar till en stenålderskivspelare. Det här tuffa och rockigare soundet tyckte jag enormt coolt när jag var mindre, och kan tycka det än idag (är det konstigt?). Den når inte upp i samma nivå som Thriller och Bad, men herregud vilka minnen och herregud att mannen har lyckats skapa så många fantastiska låtar, som håller än idag (över 15 år senare)."
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Why you wanna trip on me, Heal the world, Will you be there och Dangerous

Snittbetyg: 7.0

"Jag köpte den här skivan runt -95 när Michael Jackson var min största idol och jag var tvungen att äga allting som hade med honom att göra. Minns att jag hade svårt för skivan, som inte alls liknade Bad eller Dangerous som jag älskade över allt annat. Den här skivan har istället fått växa till sig under alla år och först under 2000-talet insåg jag att den är riktigt bra."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Don’t stop ’til you get enough

"Det här är den MJ-skiva jag har lyssnat minst på (förutom Invincible), och därför relaterar jag inte till den lika mycket som med alla andra album. Jag gillar den här tidigare discostilen, och låtar som Don’t stop ’til you get enough och Rock with you är givna klassiker och lika geniala som Billie Jean (etc.) Resten känns lite anonymt för mig. Skulle jag lyssna in mig mer hade det säkert blivit ännu bättre. Nu känns abumet är bra, men inte lika nostalgiskt och minnesrikt som de övriga."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Don’t stop ’til you get enough

Snittbetyg: 7.0

"Även om den här skivan knappast var ett styrkebesked så är det åtminstone ett bevis på att karln alltid gör bra musik. Den är lite för smörig för min smak, men den innehåller samtidigt faktiskt några av hans bättre låtar! Musiken är mer r’n'b än tidigare och han behärskar det väl, även om det är lite synd att han går ifrån sina klassiska beats."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa låt: Whatever happens 

Snittbetyg: 5.0

"Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Moneybrother. Första genomlyssningarna när det gäller MB brukar ofta vara katastrofala - musiken känns simpel, billig och macho. Men efter några försök fastnar åtminstone några låtar som kan klassas som bra. MB bevisar tyvärr ingenting för mig med den här skivan."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: Here comes the vain again

Snittbetyg: 6.5

"Jag slutar aldrig förundras över hur bra svenska indieartister, eller svensk musik överlag för den delen, är idag. De ploppar upp som svampar ur marken och tar en med storm. Och trots att jag har varit med om det förut så blir jag alltid lika positivt överraskad. Existensminimum står sig visserligen inte starkast i en jämförelse svenska indieband emellan, men det är fortfarande otroligt att få höra låtar enskilt bra låtar som Messin’ up, Signs of human life och Satan (som tagen från en sen Radiohead-platta)."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Messin’ up

"Ja, det här är kul! Enkel, svensk indiepop som faktiskt är bra passar helt utmärkt såhär på våren. Messin’ up är den självklara favoriten, men övriga låtar på skivan är väldigt behagliga och lite vemodiga. Perfekt svensk pop! Jag saknar dock lite variation på soundet - skivan känns ganska anonym och få låtar sticker ut eller läggs på minnet. I övrigt en bra skiva."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Messin’ up

"Jag brukar ha lite svårt för sådan här musik med mycket instrument och elektronik, och det är kanske också det som gör att jag har lite svårt med Existensminimum. Tanken är god, och i de låtar då röster och lyrik tar över det elektroniska blir det till och med riktigt bra! Jag önskar att de vore lite fler, för då är jag helt säker på att det skulle bli hur bra som helst!"
Stina ger skivan 5.5

Bästa spår: Sound Of Music

Snittbetyg: 6.0

"Junior Boys är ett såntdär band som är lätt att glömma bort eller underskatta. För mig behövs det ganska mycket tid innan jag verkligen börjar uppskatta musiken. Kom alltid ihåg att det är värt all tid du lägger ned på albumen! Musiken är inte särskilt annorlunda från förra skivan, men det gör inte så mycket, mer än att jag då och då känner att något fattas. Jag gillar hur avslappnat och genuint det låter, mycket tack vare (kan jag tänka mig) att de aldrig har slagit igenom riktigt stort."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Sneak a picture

"Det är lite frusterande att lyssna på Junior Boys, för även om jag gillar vad jag hör så är det som om jag väntar på att nåt ska hända, explodera. Men det förblir snyggt och stilla - och blir till slut lite trist. Det som skiljer Junior Boys musik från t.ex Hot Chip är att det här helt enkelt inte svänger. Det är bra, men det svänger inte. Det är synd."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Bits and pieces

Snittbetyg: 6.8

"Det är innerligt, begåvat och känns välarbetat. Överlag är det bra, men givetvis ska det finnas vissa grejer som sänker betyget. I längden blir skivan ganska enformig och Tracyannes röst är lite väl skör, vilket gör att musiken blir irriterande gullig emellanåt. Jag lyssnar gärna på det här (framför allt låtar som Honey in the sun) i mindre mängder, men sen blir det nog uttjatat. Jo, albumomslaget är sjukt fint också."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Honey in the sun

"Jag håller med Lisa, det här är musik som är fantastisk i små portioner men lite tröttsam i längden. Samtidigt vilar en viss stämning över skivan som gör att det hela känns väldigt proffsigt rakt igenom. Jag är kluven. Men faktum är att jag ser fram emot att lyssna på skivan, diggar när jag lyssnar och ogillar att stänga av, med andra ord ganska klara tecken på att jag gillar det här!"
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: French navy

"Jag var skeptisk. För det första har jag över lag svårt med tjejröster, jag brukar ogilla kvinnliga artister/band. Men okej då. Förstaspåret French Navy var ju ändå väldigt poppigt och glatt! Jag fortsätter att lyssna och inser att det egentligen bara är just rösten jag stör mig lite på, låtarna är ju riktigt bra! Sköna sounds med en poppig lycka och en lagom mängd originalitet. Problemet med den störande rösten försvinner efterhand. Me like!"
Stina ger skivan 7.5

Bästa spår: Forests And Sands

Snittbetyg: 7.0

"Redan 20 sekunder in i öppningslåten There are maybe ten or twelve…, som för övrigt är en av årets hittills absolut bästa låtar, så visste jag att jag skulle gilla den här skivan väldigt mycket. Sedan dess har det varit ett rent nöje att sträcklyssna på Get guilty, och betyget hade varit betydligt högre om det inte varit för ett par spår jag skulle vilja byta bort från låtlistan (Thunderbolts, wtf?). Vad jag gillar främst med AC Newman är hur han kan blanda powerpop med exprimentiell rock på klassiskt indievis. Sen varför jag inte är lika fascinerad av The New Pornographers kanske Neko Case kan förklara så småningom?"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: There are maybe ten or twelve…

"Det här var betydligt roligare och bättre än vad jag hade förväntat mig. Det finns många starka låtar (The Changeling (Get Guilty), All of my days and all of my days off och Like a hitman like a dancer etc.), som överraskar och nästan får mig att dansa i mitt rum. Poppigt och glatt! Jag tror dock att det blir lite väl maffigt i längden, och det, till en början, så roliga soundet tröttar snart ut mig lite. Men bara lite."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Like a hitman like a dancer och All of my days and all of my days off

Snittbetyg: 5.0

"Nej, det här är lite för gubbigt för min smak. Bob Dylan gör sällan dålig musik och med Modern Times visade han att han håller än, men det här är ett steg bakåt. Det är för långsamt och för osentimentalt - och det blir aldrig riktigt intressant."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: I feel a change comin’ on

Snittbetyg: 7.7

"Jag gillar Phoenix speciella sound. Jag blir aldrig trött på deras poppiga, men ändå rätt svårlyssnade, låtar. Phoenix har en otrolig balans mellan lätt och svår musik vilket jag älskar. Detta album är roligt och härligt och får en att bara vilja le och dansa. Imponerande!"
Stina ger skivan 9.5

Bästa spår: Lisztomania

"Jag har alltid varit ganska likgiltig vad det gäller Phoenix och deras musik. Egentligen är det sällan dåligt, men alltför ofta blir det tjatigt eller tråkigt. Vissa låtar smälter in efter en lyssning, och samtliga låtar är oerhört upprepande. Det tog mig ett bra tag innan jag märkte att vissa låtar faktiskt var två olika låtar, och inte en. Men, som sagt är det aldrig dåligt, och var och en för sig är vissa av låtarna lyckade popverk."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Countdown

"Som ett av mina favoritband så har Phoenix alltid höga förväntningar från mig. Dessa uppfylls, men det tog tid att inse det. Det här var svårtsmält. Egentligen tycker jag att Phoenix har blivit för poppiga, jag gillade mer den funkiga stilen i Alphabetical. Men det är fortfarande så sjukt svängigt i varje sekvens att det är omöjligt för mig att inte älska det."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: 1901 eller Armistice