Snittbetyg: 6.5

"Förutom den fullständigt gräsliga albumcovern, som får mig att totalt vilja strunta i skivan, så kännetecknas denna skiva av ett spännande ljud och några riktigt starka spår. Den ger mig inget större behov av att fortsätta lyssna, men lämnar efter sig en känsla av att Patrick Wolf har potential att bli riktigt stor. Hans musik är lättlyssnad och borde kunna tilltala den större massan. Inte lika bra som The Magic Position, men ändå känns detta som ett steg i rätt riktning."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: The sun is often out

Snittbetyg: 7.3

"Det här har jag längtat efter! Äntligen en platta i år med enkel, rak, klassisk gitarrock. Kalla det gubbrock den som vill - jag älskar det! Dinosaur Jr. är nya för mig, men det kom inte som en chock när jag läste att de bildades redan 1984 med tanke på tidigare nämnda musikaliska beskrivning. Det är lite back to the ’90s över det hela. Gitarriffen får igång mig och får mig att vilja kunna spela elgitarr mer än något annat. En skiva att ånjuta på högsta volym. Årets bästa så här långt!"
Viktor ger skivan 9.0

Bästa spår: Pieces

"Svårt! Saken är den att när jag nu väl gav Dinosaur Jr. en ärlig chans visar det sig smälta in och vara rätt bra. Samtidigt påminner vissa låtar/delar av låtar lite för mycket om ett äckel-anmerikanskt band i stil med hemska Nickelback - ni vet fruktansvärd gubbrock och långt skägg. Det är lite synd, för som sagt är delar av skivan riktigt lyckade och till och med intressanta (Imagination blind, I want you to know och Plans etc.) Till nästa gång, lämna de gubbiga gitarriffen!"
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Imagination blind

Snittbetyg: 3.5

"6 låtar, en medellängd per låt på ca 9 minuter. Herregud. Långa låtar kan vara riktigt bra, men det blir väldigt lätt väldigt tröttsamt - som i det här fallet. 3 minuter in i de flesta av låtarna är jag sjukt trött på det. Annars tycker jag om soundet, som påminner lite om Studio. Blanda upp med kortare låtar och variera de längre låtarna mer till nästa album, så skulle jag kunna gilla det!"
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: Everybody’s got to learn sometime

"Åh vilken jobbig musik! Vem lyssnar på sånt här, egentligen? Det är ju bara ljud, liksom. Jag kan förstå att folk lyssnar på schlager, hårdrock och till och med techno, men det här är ju som att lyssna på ett intro till en låt på repeat. Totalt meningslöst. Det som räddar skivan från underkänt är den ganska spännande Everybody’s got to learn sometime."
Viktor ger skivan 3.0

Bästa spår: Everybody’s got to learn sometime

Snittbetyg: 3.0

"Efter ett par lyssningar kan jag medge att det finns endel som är helt ok med skivan (typ Orange shirt), men dess sämre låtar väger tyngre. Det börjar klia på kroppen när jag hör låtar som Can you discover? eller den hemska covern på I want you back. Jag står fast vid att det mesta på skivan låter som en blandning av ett electro/indieband som försöker för mycket och en dålig dj som spelar musik på Ibiza, eller något annat liknande, äckligt partyställe."
Lisa ger skivan 3.0

Bästa spår: Orange shirt

Snittbetyg: 5.5

"Inte riktigt vad jag hade väntat mig - en positiv överraskning! Jag som aldrig lyssnat på El Perro Del Mar förväntade mig glad indiepop, typ Hello Saferide. Nen det här är allt annat än glad indiepop, det är mörkt och dystert och ganska tungt emellanåt. Det känns spännande, nytt och eget - och covern på Lou Reeds Heavenly arms är riktigt bra."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Gotta get smart

"Delar av skivan är imponerande bra (Let me in, Change of heart etc.), andra delar är tråkiga och resten är ganska värdelöst (A better love och L is for love som är irriterande likt Lykke Li etc.) En ojämn skiva med andra ord, på både gott och ont. Det är över mina förväntningar, men det är inte mycket från skivan som jag kommer att bära med mig. Medelbra i genomsnitt. Jag måste även tillägga att jag älskar artistnamnet och albumnamnet."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Let me in

Snittbetyg: 9.0

"Här var han som allra coolast. Bara albumcovern säger allt. Med den här skivan satte min fascination ordentlig rot och jag minns hur jag spelade skivan på min nya, numera Stinis, egna CD-SPELARE! Man känner sig gammal. Jag kunde, och kan till viss del än, varje Ah, varje Oh och varje Aouw! Och naturligvis texterna. Vilken nostalgi."
Viktor ger skivan 9.0

Bästa spår: Man in the mirror

"För mig är nog det här den skivan som beskriver mina minnen av Michael Jackson bäst. Den här skivan är den jag förmodligen har lyssnat allra mest på, och det är det här omslaget som jag tyckte var så fruktansvärt coolt. Bad hade den coolaste videon, Smooth Criminal var det bästa jag hade hört (och HUR lyckades han stå sådär framåtlutad?? undrade jag alltid). För mig är den här skivan på samma nivå som Thriller, förmodligen för att jag översvämmas av minnen här."
Lisa ger skivan 9.0

Bästa spår: Bad, The way you make me feel, Man in the mirror, Smooth Criminal och Dirty Diana

"Precis som mina syskon har jag också en massa minnen till detta album - trots att jag föddes år efter att den släpptes. Som 4-åring var ett album som Bad det absolut häftigaste som fanns, och jag kommer ihåg den skräckblandade förtjusningen när jag såg videon till Bad på VHS som om det var igår… (Den var ju före Thriller!). Låtarna är så otroligt välgenomtänkta, och jag märker nu hur ord blir överflödiga…"
Stina ger skivan 9.0

Bästa spår: Bad

Snittbetyg: 9.5

"Det anmärkningsvärda med den här skivan, förutom att den är världens mest sålda skiva, är hur varje låt i sig är jättehits. Kan någon artist någonsin toppa hits som Beat it, Billie Jean, Thriller OCH Wanna be startin’ somethin’ på samma skiva?! Minns hur jag beundrade mammas LP men köpte min egna cd-skiva i ett marknadsstånd utanför Filmstadens baksida på Karnevalen i Norrköping en lycklig sommardag i augusti 1996. Saker man minns."
Viktor ger skivan 10.0

Bästa spår: O M Ö J L I G T

"Världens mest sålda album, med all rätt. Som Viktor säger är varje låt i sig en hit, varje låt känns välarbetad, varje låt är ambitiös och tillsammans blir de ett helt genialt album. Hela albumet är en nostalgisk tripp till barndomen, speciellt Beat it, Billie Jean och Thriller. Michael Jackson var bland de allra coolaste, och Thriller-dansen kändes så nödvändig att lära sig. Nostalgi och genialism kombinerat kan inte bli annat än ett högt betyg."
Lisa ger skivan 9.0

Bästa spår: Beat it, Wanna be startin’ somethin’ och Billie Jean

"Ett musikaliskt mästerverk. Ett musikaliskt mästerverk, och jag ska egentligen inte behöva säga någonting mer.
Vad jag tycker är så himla häftigt med detta album, och med Michael Jackson i allmänhet, är hur brett det är, och hur det på så sätt också har en sådan otroligt bred publik.
Och jag sitter inte här och undrar varför. Lyssna bara på låtarna och plötsligt känns allting så enkelt, självklart och fint. Precis som det alltid gör med mästerlig musik. One good thing about music - when it hits, you feel no pain."
Stina ger skivan 9.5

Bästa spår: Å min barndoms vägnar säger jag Thriller!

Snittbetyg: 6.0

"Till att börja med kan inte nog poängteras hur fantastiskt bra låten Summers är, den lyfter hela skivan och omger den av ett bländande ljus, så bra är den. Resten av skivan är inte så pjåkig heller, småtrist stundtals, men överlag mystisk, spännande, dyster och vacker. Tyvärr räcker det inte till högre betyg denna gång, men det är uppenbart att Loney dear är något speciellt och kommer någon gång i framtiden samla på sig så många ‘Summers’ eller ‘I Am John’ att tiopoängaren är nära."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Summers

"Håller med Viktor om att denna skiva är både dyster och vacker (men lite småtråkig) på samma gång. Soundet är ganska oförändrat sedan förra skivan, och ett av de bästa spåren, Summers, påminner om deras tidigare hit I Am John. Men visst, det är bra! Lättlyssnat och skönt att lyssna på."
Ellen ger skivan: 6.0

Bästa spår: Summers och Airport Surroundings

Snittbetyg: 6.7

"Hardships! är en trevlig överraskning, det är trallvänligt utan att bli popsmörja. Framförallt andra halvan av skivan är mycket bra och i synnerhet de avslutande två balladerna är riktigt fina. Jag skulle egentligen bara vilja byta ut en låt eller två, i övrigt tillhör den här skivan eliten av sin genre. Till och med handklappandet, som går som en röd tråd genom skivan, är bra."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Bad waters

"Var och en för sig är låtarna på skivan bra, men tillsammans blir de till en stor popsmörja som låter likadant. Dessutom borde hon ha kortat av samtliga låtar, eftersom hon upprepar refränger och catchiga melodier så pass mycket att det blir tjatigt. Jag gillar däremot hur överraksad jag blev av det här. Det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig, och det är väldigt eget (och bra, i viss mån!)"
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Like a fading rainbow

"Redan tidigt i mitt musikintresse fattade jag tycke för en grupp vid namn First Floor Power. En av huvudpersonerna i det bandet var ingen mindre än Jenny Wilson, och när jag hörde hennes första soloalbum flera år senare fylldes jag med enorm nostlagi! First Floor Power-rötterna märks ganska tydligt i Wilsons solomusik, men samtidigt har hon skapat något eget utifrån det gamla soundet. Hon är duktig, och kommer alltid vara lite av en favorit för mig." 
Ellen ger skivan: 7.5

Bästa spår: Bad waters och Like a fading rainbow

Snittbetyg: 4.3

"En lustig blandning mellan gitarrpop och folkvisor. Framförallt är det förstnämnda väldigt lyckat, med glada sommarlåtar som Äppelöga. Tyvärr blir det lite långsamt emellanåt, lite för vackert. Skivan skulle tjäna på att våga ta ut svängarna lite mer."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Äppelöga 

"Det här är precis vad jag menar med äckligt söt singer/songwritermusik. Tråkigt, fånigt och på tok för skört. Jag klarar inte av rösten och känner att jag inte får ut något av skivan. Jag har inte ens något mer att tillägga eller tycka till om."
Lisa ger skivan 2.5

Bästa spår: Boulevarden

Snittbetyg: 9.5

"Hysteriskt bra, udda men också väldigt enkelt och vanligt. Jag älskar hur Slanted & Enchanted innehåller lite av allt. Lite pop (Zurich is stained), lite rock (Summer babe (Winter version)) och inslag av noiserock (Conduit for sale!). 14 låtar av perfektion, aggressivitet, melodier och galenskap. Ett klart underkskattat band som borde ha fått mer uppmärksamhet. Ge albumet lite tid, det är absolut värt det. Jag älskar det här!"
Lisa ger skivan 9.5

Bästa spår: Omöjligt, men idag: Summer babe (Winter version)

Snittbetyg: 5.0

"Jason Lytle är egentligen rätt så bra, men hans stora problem är att han låter som precis alla andra indierock-artister. Jag hör lite Death Cab, lite Fountains of Wayne, lite M.Ward… Med det i åtanke lyfter aldrig skivan, utan flyter omkring någonstans mellan totalt ointressant och ouppfylld potential. Det finns höjdpunkter, men de är alldeles för få. En helt ok skiva, men inget jag kommer minnas."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: Birds encouraged him

Snittbetyg: 6.3

"Visserligen en lite udda skiva, till större delen bestående av remixar från HIStory. Men ändå underskattad då de 5 nya låtarna är riktigt bra, speciellt titelspåret. Framförallt remixen av singeln HIStory är riktigt lyckad. I mina ögon en spännande och modig skiva, även om den innebar början på slutet av en fantastisk karriär."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Blood on the dancefloor

"Det känns lite vemodigt att lyssna på denna skiva, eftersom det så uppenbart (som Viktor säger) är början av slutet på karriären. Remixskivor har jag aldrig tyckt är särskilt roligt, även om de är lyckade och välgjorda. Singeln och titelspåret Blood on the dancefloor är bra, vissa remixer är lyckade, och det mesta andra känns ok, men tråkigt. Som sagt, mest vemodigt."
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Blood on the dancefloor

Snittbetyg: 7.8

"1995 - tiden då min Michael Jackson-besatthet var som allra störst. Minns att jag fick skivan samma dag som den släpptes och att jag totalt ignorerade den Greatest Hits-cdn som ingick. Följde storögt tv:n hemma hos kompisar som hade MTV när Scream spelades. Ville inget hellre än att gå på hans spelning på Ullevi, men visste att jag var för liten. Hängde upp fotografier som kom hem på posten från hans officiella fanclub på anslagstavlan. På den här tiden fanns ingen annan musik än MJ för mig, så var det bara."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: Tabloid junkie

"För min del känns greatest hits-cd:n ganska meningslös (jag sätter hellre ihop min egen MJ-greatest), så jag fokuserar mest på den andra cd:n. Den med fantastiska They don’t care about us, coola Scream med Janet Jackson och fina Earth song (får tårar i ögonen av den än idag). Samtidigt finns där lite meningslösare låtar, som jag uppenbarligen inte tyckte något vidare om när jag var mindre, eftersom jag knappt minns dem. I det stora hela en bra samling av bra MJ-låtar, men långt ifrån det bästa."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: They don’t care about us och Earth song