Snittbetyg: 7.0

"Lekfullt, fantasifullt och framförallt lite mer pretentiöst än Hits for Kidz - bara i positiv mening! Att veta att det är Ebbot Lundberg som sjunger En flugas väg gör den en aning bättre. Även Mattias Alkberg och Kristofer Åström m fl. gästspelar. Bäst lyckas trots allt Nina Ramsby i den vackert avrundande Finns det någon där?. Roliga gulliga texter och i vissa fall riktigt enkelt musikackompanjemang funkar fint. Bröderna Lindgren lyckas få mig på glatt barnasinnehumör. Nu ska jag ta mig an den senaste skivan Presenterar meningen med livet. Och när jag ändå är i farten, varför inte ta sig an Jojje Wadenius Goda goda och Djurens brevlåda med James och Karin."
Robert ger skivan 7.0

Bästa spår: Regnbågen och Finns det någon där?

Snittbetyg: 6.0

"En enda lång berg-och-dalbana där man får njuta av farten, däremellan känns det dock som en transportsträcka. Hypade MGMT känns lika heta i medvind (Kids, Time to Pretend och 4th Dimensional Transition) som kalla i motvind (The Youth, Of Moons, Birds & Monster och Electric Feel)."
Robert ger skivan 6.0

Bästa spår: Time to Pretend

Snittbetyg: 7.5

"Jag diggar verkligen den här killen! Den här skivan är betydligt fartigare än den lågmälda debuten. Och nästan lika bra. Jag gillar hans röst, men det är främst melodierna som gör att låtarna fastnar. Jag vill ha mer!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: She’s Fantastic

"Sondre lyckas med denna skiva hålla en ganska rak linje. Alltså, ingen låt är direkt värdig en plats på världsbästalistan, men sedan finns det inte heller någon låt som är dålig. Soundet är inte heller jätteoriginellt eller spännande men vafan - jag är HELT fast ändå!"
Stina ger skivan 7.5

Bästa spår: After All

 Snittbetyg: 7.0

"Vackra ord, lättsamma toner. Det här var sommarmusik att ligga i solen och slappna av till. Kan tyckas lite pretentiöst att komponera toner till en av Sveriges mest kända poeter genom tiderna, som Pär Lagerqvist ändå måste ses som. Trots det tycker jag ackompanjemanget och dikt ofta fungerar fint tillsammans. Jag får sommarängar och ljusblå himmel på näthinnan. Det börjar sukta i munnen; bad i havet och fler lata sommardagar i solstolen, och då ska ni veta att jag oftast brukar bli alldeles för rastlös i en sommarstol! Bo Sundström (Bo Kaspers Orkester) och Frida Öhrns (Oh Laura) röster passar verkligen förträffligt tillsammans. Lagom långt, lagom sliskigt."  
Robert ger skivan 7.0

Bästa spår: Jag har gått inunder stjärnor

Snittbetyg: 7.8

"Jag älskar förmodligen alla existerande indieband från USA. Ganska trist, jag vet, men jag kan inte låta bli. Min första tanke när jag började lyssna på den här skivan var att det lät precis som My Morning Jacket. Nån dag senare läste jag i en recension att bandet ofta jämförs med just MMJ. Nu, en vecka senare, gillar jag bägge banden lika mycket."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: No Ones Gonna Love You

"Jag trodde att jag skulle vara fullständigt likgiltig till det här bandet, men det visade sig vara helt fel. Cease To Begin föll mig helt i smaken. Speciellt de tre första spåren är utomordentligt bra! Melodierna och rösten i övrigt är otroligt behagligt att lyssna på. Det är såhär amerikansk indie ska låta för att vara riktigt bra!"
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Ode to lrc

"Kan man följa upp ett fullständigt strålande album med ett lika strålande. Ja, Band of Horses visar att det går. Gåshuden växer sig åter stark, och humöret skjuts genast upp till toppen. Även om detta album saknar en lika solklar klassiker som The Funeral var på Everything All The Time, har den otroliga låtar som inte är långt borta. Ta och lyssna på Cease To Begins tre inledande låtar Is There A Ghost, Ode To LRC och No One’s Gonna Love You förstår ni vad jag menar. Det är fullt ös blandat med starka känslor i en oslagbar kombination. Ett pyttelitet snäpp sämre än debuten är detta trots allt. "
Robert ger skivan 8.0

Bästa spår: Ode To LRC

Snittbetyg: 7.5

"Jag skäms lite över att jag inte tagit mig tid att betygsätta denna skiva, som dessutom har fått på tok för lite uppmärksamhet. Yeasayer är egna och nyskapande, utan att vara "svåra". Väldigt jämn och lagom lång skiva. Jag har egentligen inget att klaga på: All Hours Cymbals ger dig allt och lite till. Mitt enda minus går till några av låtarna, som känns onödiga (Ah. Weir) och inte riktigt håller samma klass som resten av skivan."
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Germs och 2080

Snittbetyg: 5.5

"Jag har alltid hatat Animal Collective. Och jag förstår verkligen inte hypen kring bandet. Visst gör dom väldigt originell och nyskapande musik, men det låter stundtals hemskt! Sångarens ständiga bröl ger mig huvudvärk och vilka instrument används egentligen? Är det melodier eller oljud? Jag har svårt att avgöra."
Viktor ger skivan 2.5

Bästa spår: Fireworks

"Jag förstår absolut vad Viktor menar, men för mig behöver det inte vara något negativt. Visserligen är vissa ljud ganska outhärdliga och stundvis är det alldeles för mycket musik och för lite sång för min smak, men i det stora hela är det ett ytterst intressant och jämnt album. Det låter som 60/70-tal korsat med nya sound. Allt som låter nytt och annorlunda fascineras jag av. Först nu, en lång tid efter att jag först lyssnade på skivan, kan jag uppskatta det fullt ut."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Chores och Fireworks

Snittbetyg: 6.8

"Jag hade aldrig hört talas om Okkervil River innan jag började lyssna på den här skivan. Så jag hade inga som helst förväntningar. Det visade sig att det här är en sån där skiva som fastar, som man verkligen vill lyssna på gång på gång. Det är ganska ovanligt."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Savannah Smiles

"Jag började precis lyssna på Okkervil River, men jag är redan djupt imponerad. Inte bara av The Stage Names, utan av allt de har gjort. Härlig musik som man blir glad av, samtidigt som den sänder ut en hel del känslor. Jag ser väldigt fram emot att se dem i sommar!"
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: Plus ones (den är verkligen hur bra som helst!)

"Det är typisk indie, det är typiskt 2000-tal. Our life is not a movie or maybe är ett absolut genialiskt förstaspår, det får vem som helst att vilja lyssna vidare på de andra låtarna (som tyvärr visar sig vara stora besvikelser)."
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: Our life is not a movie or maybe

Snittbetyg: 7.8

"Ja! Det här är bra musik på 2000-talet. Det är nytt, det är fräscht, det är kreativt. I Created Disco är ett snyggt albumnamn och han har snygga låtnamn (Merrymaking At My Place). Han, liksom annan nyskapande musik (TTA, Jamie T, M.I.A. etc) tar musiken till en helt ny nivå och blir stilförebild till kommande musik. Skivan skulle kunna bestå av några färre låtar, och vara lite mindre upprepande emellanåt, annars är detta underbart!"
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Neon Rocks

"Först och främst vill jag bara konstatera att jag tyckte om den här skivan. Den är cool och spännande. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna frustration över hur mycket bättre den skulle kunna vara. Den innehåller alldeles för mycket flum-flum. Och de (flera) låtarna som är bra blir i längden tjatiga av all elektro-blip-blop."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Vegas

Snittbetyg: 6.3

"Lättsmält och trallvänligt. Väldigt trevligt att lyssna på, iaf till en början. Hade inga större förväntningar då Rilo Kiley aldrig varit någon större favorit, så visst är detta en positiv överraskning!"
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: 15

"En besvikelse, med tanke på att jag verkligen tycker om Rilo Kileys tidigare skivor. Hade dessutom hört mycket bra om detta album, men jag kan inte riktigt se vad som är så bra."
Ellen ger skivan 6.0

Bästa spår: Close Call, Give a Little Love

Snittbetyg: 6.3

"Annorlunda och charmigt."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Och Jag Grät Mig Till Sömns Efter Alla Dar

"Precis som med Hello Saferide så fastnar man direkt för varje låt. Och till en början tyckte jag att det här var fantastiskt bra. Men så händer nåt. Vi Kommer Att Dö Samtidigt börjar spelas i reklamfilmer och jag tröttnar. Bäst på den här skivan är balladerna som är väldigt fina både i musik och text."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Ditt Kvarter

"Säkert! är sådan typsik musik som fastnar lätt på hjärnan - för att försvinna lika lätt. Musiken berör inte. Ganska synd faktiskt. Men, tack vare några låtar som är bättre än andra klarar den sig ändå rätt bra."
Stina ger skivan 5.0

Bästa spår: Det kommer bara leda till nåt ont

"Sidoprojekt är alltid intressanta - antingen blir de hyllade eller också floppar de totalt. Säkert! tillhör det förstnämnda, men varför? Annika Norlins texter gör sig bättre på engelska, hennes charm med Hello Saferide smittade inte alls av sig till Säkert! och skivan är tråkig och för lättlyssnad. Den säger mig inget, men några bra låtar räddar skivan från ett misslyckande."
Lisa ger skivan 3.5

Bästa spår: Det Kommer Bara Leda Till Nåt Ont

"Det här är en skiva som känns väldigt svensk och äkta! Till en början känns det lite konstigt att lyssna till en röst som inte försöker låta som andra utan istället sjunger ogenerat med östersundsdialekt. Mycket charmigt när man har vant sig! Lättlyssnad, bra popmusik som ändå innehåller annorlunda och fina texter som har någonting att säga. Har lite svårt för några låtar på skivan men de vägs upp av resterande spår."
Daniel ger skivan 7.0

Bästa spår: Sanningsdan

Jag var lite skeptisk mot Hello Saferide på svenska, dvs Säkert! men denna skiva är så otroligt gymt bra!
Christina ger skivan 9.0

Bästa spår: Är du fortfarande arg?, Sanningsdan

Snittbetyg: 6.4

"Gladpop eller sockersöta ballader. Jag har hört det tusen gånger förut. Och jag var aldrig särskilt positivt inställd till Maia Hirasawa, tills jag såg henne live och lärde mig uppskatta låtarna."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Still June

"Söt debutskiva men inte särskilt originell."
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: And I Found This Boy

"Jag försöker verkligen! Jag försöker med alla dessa nya singer-songwriters. Men hur är det möjligt att ge bra betyg till dessa skivor när de alla låter likadant, och behandlar ytterst ointressanta ämnen? Likadant Likadant Likadant. Jag hör faktiskt ingen skillnad på låtarna här."
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: You and Me and Everyone We Know

Hennes röst är otroligt fin. Denna skiva njuter jag bäst av i lugn och ro. Det är fina låttexter, men egentligen inte jättespeciella. Men jag tycker om den ändå, mycket.
Christina ger skivan 6.5

bästa spår: And I found this boy

Snittbetyg: 5.3

"En brittisk Regina Spektor, fast med mer svordomar, mer humor men mindre känsla. Hon är rolig och det svänger. En riktigt bra debut."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Foundations

"Kate Nash gör en riktigt bra debutskiva och gör sån musik som jag tycker om."
Ellen ger skivan 8.0

Bästa spår: Mariella (& Foundations)

"Jag kan inte hjälpa det, men jag stör mig på Kate Nash. Det är något med hennes musik..stil..texter..sättet att säga ’s’ på..allt, som gör mig irriterad. Skivan känns mest som en sämre kopia av andra singer-songwriters. Det egentligen enda positiva är den engelska stilen - hon vågar köra på med brittisk accent och de svordomar britter brukar använda i sitt låtskrivande."
Lisa ger skivan 3.5

Bästa spår: Play

"Visa älskar henne, andra hatar henne. Jag är en av de sistnämnda. Hon känns som en fake, man ska vara si och så och då är hon det. jag stör mig bara på henne och hittar nästan inget bra."
Johan ger skivan 3.0

Bästa spår: Play

Mest irreterande spår: Mariella (speciellt Never ever delen)

"Åh herregud…detta är ju värre än vad jag trodde! Jag hade inte ens tänkt lyssna på Made of Bricks, på grund av mina fördomar mot den. Det kan så lätt bli fel då. Dock är detta faktiskt s k i t! Och något jag inte kan stå ut med…att miss Kate herself är så himla stolt över att hon vågar sjunga ut sin brittiska accent. Kom igen, nämn en enda artist som inte gör det! Det är ju nästan så att till och med amerikanarna börjar sjunga med den också…Nej, Kate Nash är bara pinsam."
Stina ger skivan 1.0

Bästa spår: Nicest Thing

Jag ärlskar den! Hennes låttexter är både otroligt fyndiga, fina och roliga. För mig är denna blanding av Regina Spektor, Hello Saferide och Lily Allen, dvs Kate Nash, slående.
Christina ger skivan 8.5

Bästa spår: Birds, Mariella, We get on och foundations

Snittbetyg: 7.0

"Jag är fortfarande inte särskilt förtjust i Interpol, men det här är faktiskt det bästa de gjort. Det är skarpare är tidigare. Till och med albumcovern visar att detta är deras första färgglada skiva, till skillnad från de svart/vit/röda föregångarna. Spännande! För ett par minuter sedan kom jag på mig själv med att nynna och stampa i takt till musiken. Det är stort."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Pioneer To The Falls

"Interpol ändrar sig inte. Senaste albumet är i stil med de tidigare, både vad det gäller hur bra det är och hur soundet är. Jämn skiva, fri från dåliga låtar - precis som vanligt!"
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: The Heinrich Maneuver

Snittbetyg: 6.0

"Hard-Fi’s debut var ett av det årets bästa album, men vad händer? Once Upon A Time In West är inte alls så bra som jag förväntade mig. Trots det är albumet intressant, och ingen låt är ett riktigt bottennapp. Jag ska inte vara så hård, de har trots allt lyckats bra, ja, bättre än många andra."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: We Need Love

"De har låter bra förra skivan var de mycket bra. Ingen låt fastnar direkt efter att ha lyssnat snabbt, men de blir nog bättre med tiden. Stars Of Cctv = VG, Once Upon A Time In West = G."
Johan ger skivan 6.0

Bästa spår: Suburban Knight

"En fantastisk debut lovade mycket, förmodligen för mycket. Den här skivan lever inte alls upp till förväntningarna. Hard-Fi har blivit försiktiga och på vägen ointressanta och mesiga. Inte en enda låt på denna skiva skulle platsa på debutskivan, det är illa. Dock är skivan fortfarande ganska långt ifrån dålig i det stora hela, bara oroväckande dålig i Hard-Fi’s mått mätt."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: The King

Snittbetyg: 7.0

"Ytterligare en bra skiva från 2007. Jag fortsätter tjata om amerikansk indie, men jag kan inte låta bli att påpeka hur mycket ny bra musik som kommer därifrån varje år. The National är inte bland det bästa, men likväl väldigt bra. Fake Empire blev en stor favoirt redan vid första lyssningen."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Fake Empire

Snittbetyg: 7.0

"The Killers börjar kännas gamla och säkra. På samma sätt som Kent så levererar dom alltid bra material. Till och med denna samling av B-sidor håller bra klass och det är ett styrkebesked. Jag gillar The Killers och jag vill inte att de ska hamna i samma fälla som alla andra band som blir "för" populära. Jag har känt det själv, men försöker förneka det; ju större bandet blir, ju ointressantare blir det."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Sweet Talk

"Jag har en slags svaghet för The Killers, och speciellt älskar jag Flowers röst. Det finns inte en enda dålig låt på detta album, och bandets bästa låt ever infinner sig också här…hur kan man inte älska det?"
Stina ger skivan 7.5

Bästa spår: Romeo and Juliet

Snittbetyg: 7.2

"Kanye West är ett bevis på att amerikansk hiphop kan vara riktigt bra. Han blandar typiska hiphoptexter om tjejer med svängiga refränger och har dessutom bjudit in en rad artister som medverkar på skivan och gör den ännu bättre. Inte mycket saknas här inte. Kanyeah!"
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Flashing Lights (feat. Dwele)

"Jag gillar en enda rappare här i världen och det är Kanye West. Jag kan fortfarande störa mig på att alla hip-hop-låtar måste vara upbyggda på samma sätt med rap varvat med svängiga melodier i sång. Men i Kanyes fall är det okej. Det är alltid spännande och man känner sig ganska cool när man lyssnar på hans musik. Alltid nåt."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Flashing Lights och Homecoming

"Cool och annorlunda, inget jävla G-G-G-G-G-UNIT eller att jag har dödat den och den. amerikansk hiphop kan vara bra visar Kanye West för mig"
Johan ger skivan 7.5

Bästa spår: Flashing Lights (feat. Dwele)

"Förvånande nog, jag gillar det!"
Ellen ger skivan 6.0

Bästa spår: Flashing Lights och Homecoming

"Åh, Kanye! Det som gör honom bättre än alla andra miljoner amerikanska hip-hoppare, är hur han vågar göra annat än just amerikansk hip-hop! Bara grejen att han gjorde en cover på en Daft Punk-låt gör honom till en så mycket större artist! Jag menar, hur många andra hip-hoppare skulle ha gjort det? Nae, 50 Cent och allt vad ni andra värdelösa amerikaner heter - släng er i väggen!"
Stina ger skivan 7.0

Bästa spår: Flashing Lights

Snittbetyg: 6.3

"Jag tyckte inte att Babyshambles’ debutalbum (Down In Albion) var så fantastiskt som andra hävdade. Detta album är faktiskt bättre, och liksom debuten innehåller den vissa låtar som jag gärna lyssnar på (Carry On Up The Morning, Side of the Road). Samtidigt innehåller dena andra låtar jag mer än gärna hoppar över. Bra skiva, men inget mästerverk denna gång heller (dock gillar jag den mer än vad jag borde)."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Carry on Up the Morning

"Det är en hyffsat bra skiva rakt igenom med några toppar. Bättre än vad man förväntade sig."
Johan ger skivan 7.0

Bästa spår: Delivery, Lost Art  Of Murder

"En positiv överraskning. Jag har aldrig gillat Pete Doherty, och framförallt aldrig Babyshambles. Det här är en helt okej skiva."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: Baddie’s Boogie

"Ja, det är väl inget revolutionerande nytt vi hör på Shotters Nation men samtidigt är det ju inte dåligt… Det är inget jag längtar efter att lyssna vidare på, och det ger mig faktiskt inte mersmak heller. Jag är inte heller något fan av Pete, och ibland så tål jag honom bara inte. Jao, detta var en svår skiva att betygsätta, då jag egentligen inte vet om jag hatar eller älskar den…Men jag följer min magkänsla, så får vi väl se vart det leder."
Stina ger skivan 6.0

Bästa spår: Delivery

Snittbetyg: 5.5

"Det tog alldeles för lång tid innan låtarna satte sig, men när de väl gjorde det upptäckte jag att de är riktigt bra! Några låtar är fortfarande lite sega, vilket drar ner betyget, men överlag en jättebra skiva!"
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Past In Present

"Min absoluta favorit-höstskiva! Väldigt originellt, välgjort och en fin blandning av sound. Jag älskar Feist!"
Eller ger skivan 9.0

Bästa spår: I Feel It All

"Jag förutspådde att jag skulle irritera mig på Feists typiska röst och att jag knappt skulle orka lyssna igenom skivan. Hade jag rätt? Mja..jag tycker att det är tråkigt, opersonligt och typiskt (kom igen, ALL singer-sonwritermusik låter såhär!). Men. Det är samtidigt ganska behagligt. Det är trots allt svårt att skarpt ogilla något som är intetsägande och opersonligt, eller hur? Betyget jag ger skivan är lika intetsägande som min åsikt om musiken."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: My Moon My Man

"Jag är ingen tråkig hiphopare som hatar all annan musik, jag gillar Laleh, Hello Saferide och lite Anna Ternheim för att nämna några i denna genre. Feist är tråkig. Passar inte ens som hissmusik."
Johan ger skivan 4.0

Bästa spår: Vilken låt var det nu igen…

"Nej, Musikbyråns lilla darling Feist är verkligen inte bra på något sätt. Och jag ser verkligen inte det där originella i henne, finns det något? Antagligen inte. B o r i n g!"
Stina ger skivan 1.5

Bästa spår: My moon my man

För att en skiva ska vara kvalificerad att vara med på årsbästalistan så krävs det att skivan har fått betyg från minst tre personer. Detta av rättviseskäl. Skivor som hamnar på exakt samma snittbetyg (snittbetygen är ofta avrundade till en decimal) skiljs åt genom att den skivan med det högsta personliga betyget sätts först. Till exempel hamnade Arcade Fire, Modest Mouse och Laakso alla på samma avrundade snittbetyg (7.1), men eftersom både Modest Mouse och Arcade Fire hade ett exakt snitt på 7.125 och Laakso på 7.1, så kunde Laakso uteslutas. Därefter valdes Arcade Fire då den skivan hade fler högre personliga betyg än Modest Mouse.

1. Night Falls Over Kortedala (Jens Lekman)

Snittbetyg: 8.4

2. Panic Prevention (Jamie T)

Snittbetyg: 8.1

3. Tillbaka Till Samtiden (Kent)

Snittbetyg: 8.0

4. Favourite Worst Nightmare (Arctic Monkeys)

Snittbetyg: 7.9

5. Ga Ga Ga Ga Ga (Spoon)

Snittbetyg: 7.5

6. Hissing Fauna, Are You The Destroyer? (of Montreal)

Snittbetyg: 7.4

7. Kala (M.I.A)

Snittbetyg: 7.3

8. Easy Tiger (Ryan Adams)

Snittbetyg: 7.3

9. Graduation (Kanye West)

Snittbetyg: 7.2

10. Neon Bible (The Arcade Fire)

Snittbetyg: 7.1

Snittbetyg: 7.4

"Poppigt, svängigt, mysigt och roligt."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Heimdalsgate Like A Promethean Curse 

"Årets skiva! Jag älskar Of Montreal och jag älskar den här skivan! Varenda låt är så spännande. Mitt soundtrack för våren. Heimdalsgate Like A Promethean Curse och A Sentence Of Sorts In Kongsvinger är fullkomligt fantastiska!"
Viktor ger skivan 9.5

Bästa spår: Heimdalsgate Like A Promethean Curse

"Of Montreal har potential. De skulle myckt väl kunna vara riktigt bra, och jag tror mycket väl att att de tidigare har gjort vissa bra låtar. Soundet är nyskapande och emallanåt rätt roligt. Tyvärr räcker inte det, då de mestadels förstör och tjatar ut soundet gång på gång, tills hela skivan låter för mycket Slagsmålsklubben.
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår:  Cato As A Pun

"Wow, det här gillar jag ju! Redan efter första låten var jag i exstas och hatade allt och alla för att inte ha verkligen tvingat mig att lyssna på Of Montreal tidigare…typ. Nej men allvarligt, skivan är rolig och uppiggande, och otroligt skön att lyssna på! Deras sound skulle kunna vara ett typiskt sådant som man blir jättetrött på efter en vecka, dock tror jag inte att det är något problem med Of Montreal. Sjukt kul skiva!"
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: Samma som Viktor och Ellen (det kan i så fall vara en nackdel, vem kan egentligen veta vad låtarna heter?)

Snittbetyg: 7.5

"Visst, det låter alltid ungefär likadant när Bruce gör musik. Men vad spelar det för roll när det är lika bra varje gång? Jag blir glad när jag lyssnar på Bruce. Han förmedlar känslor. Och den här plattan innehåller kanonlåtar som Gypsy Biker, Radio Nowhere, Livin’ In The Future, Terry’s Song och, kanske framförallt, Devil’s Arcade."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Devil’s Arcade

"Good Old Bruce Springsteen. Låtarna är faktiskt väldigt bra, det är väl det enda jag kan säga om det. Det är klart att det kan bli bättre, men nämn något som inte kan det…Nej, Brucan blir helt klart godkänd!"
Stina ger skivan 7.0

Bästa spår: Radio Nowhere

Snittbetyg: 7.3

"Typiskt Ryan Adams. Men det är bra, inget snack om saken."
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: I Taught Myself How To Grow Old

"Jag tillhör dom som aldrig tyckte att Ryan Adams var överdrivet produktiv de senaste åren. Det var genomgående hög kvalitet trots hans 3-4 skivsläpp 2005. Men det här är bättre. Till och med väldigt, väldigt bra!"
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: I Taught Myself How To Grow Old

"Easy Tiger är en skiva som jag faktiskt tyckte det skulle bli kul att lyssna in sig på (jag brukar inte gilla sådant), och visst är den bra. Men ingen wow-effekt blir det. I princip alla låtar, utom I taught myself how to grow old, låter likadant. Och det kan vara lite tråkigt, ja, men om det som i detta fall ändå är bra låtar, klarar det sig ändå."
Stina ger skivan 6.0

Bästa spår: Rip Off

"Tråkigt jadå, men Ryan Adams är en av få som kan komma undan det. Bara det gör honom speciell. Jämn skiva, behaglig att lyssna på, några mycket bra låtar (Rip Off, Two). Genom hela skivan väntar jag dock på det där fenomenala, någon slags höjdpunkt. Den kommer aldrig, tyvärr."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Two

"Skivan växer mer och mer hos mig. I början tyckte jag det var lite tråkigt, men den blir bara bättre och bättre. Det är lite U2 över det och det tycker jag om. Han har en väldigt härlig röst och är väldigt skön att lyssna på, men trots att skivan är välgjord och den är väldigt bra musikaliskt så lämnar den hos mig inte så mycket efter sig. Jag kan tänka mig att jag skulle ta fram den lite då och då, men inte favoritskivan."
Christina ger skivan 7.0

Bästa spår: Two

Snittbetyg: 5.6

"En mystiskt skiva. Mörka stämningar och viskande röster. Nästan som en spännande thriller på TV. Titta bara på hur killen ser ut. Det här är riktigt skumt, men också riktigt bra!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Magpie

"En bild säger mer än tusen ord. Ja, och i det här fallet stämmer bilden jag fått av Patrick Wolf överens med min uppfattning om honom efter ett par lyssningar. Allt med honom känns överarbetat och för igenomtänkt. "Hej,-här-är-jag-och-jag-har-alltid-sett-ut-såhär, -varit-speciell-och-min-musik-kommer-direkt-från-mig". Nej, några låtar är godkända, men i stort sett funkar det inte för mig."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: Overture

"Jag gillar det inte. Jag kanske bara inte uppskattar "det mystiska" som Viktor beskriver. Några låtar tilltalar mig dock, men inte tillräckligt."
Ellen ger skivan 5.0

Bästa spår: Get Lost

"Åh herregud, han ser ju ut som fan! Dock kan han göra musik, den där Patrick. Skivan börjar och slutar väldigt bra, men mittenpartiet är dock inget vidare. Är det bara jag, eller är ungefär hälften av låtarna bara musik? Det känns lite b, och väldigt mycket utfyllnadsgrus. Kunde han bara fokusera på låtar som Get Lost och Magic Position skulle det vara helt underbart! Men jag blir helt klart intresserad i alla fall…
Stina ger skivan 6.0

Bästa spår: Get Lost

Snittbetyg: 6.0

"Conor Oberst är så jävla duktig bara han skärper sig. I vanliga fall brukar han producera ganska ojämna skivor, men den här gången gillar jag nästan varje spår. Mer eller mindre."
Ellen ger skivan 8.0

Bästa spår: I Must Belong Somewhere

"Som vanligt en ganska ojämn skiva från Bright Eyes. Som bäst är han fantastisk, som tex i Four Winds och If The Brakeman Turn My Way. Men tyvärr letar sig några riktiga bottennapp in på skivan, som tex avslutande Lime Tree. Bright Eyes kan mycket bättre även om det här är en mycket bra skiva."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Four Winds

"Risken att bli lite väl tråkig är så nära, så nära. Men Bright Eyes lyckas ändå hålla intresset uppe genom, nästan, hela skivan. I stort sett är skivan otroligt jämn, det finns varken låtar jag älskar eller hatar på den. Trots det, när det gäller Bright Eyes är jag kluven, detsamma gäller med denna skiva.." 
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: I Must Belong Somewhere

"Bright Eyes, aka most boring on earth, imponerar verkligen inte. Jag tänker verkligen inte uttrycka mig mer om den saken. Detta är bara pure crap, that’s it! I must belong somwhere är dock helt ok, vilket gör att skivan över huvud taget får något betyg."
Stina ger skivan 1.5

Bästa spår: I Must Belong Somewhere

Snittbetyg: 7.1

"Det är nåt med Arcade Fire som känns mäktigt. Kanske är det sångarens röst, kanske är det orgeln. Det tog ett tag innan jag uppskattade den här skivan, men nu när jag återigen lyssnar på den efter ett halvårs uppehåll inser jag hur bra den faktiskt är."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: (Antichrist Television Blues)

"Arcade Fire känns som ett band som märkvärt växer när man är insatt. Till en början lämnar de inga spår efter sig, mer än rösten. Efter ett par lyssningar börjar jag inse storheten med bandet. Men där tar det stopp. Något hallelujah blir det inte, men samtidigt är albumet, tja, bra. Det känns seriöst och vettigt. De tar inga risker att misslyckas, och då gör de inte heller det."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Intervention

"Arcade Fire ja…svårt där. Det handlar inte om att älska eller att hata, det handlar mer om att hata jättemycket eller gilla. Jag tror att jag gillar det! Även fast hela skivan skulle kunna vara en enda lång låt, är det något som attraherar mig…Men jag är inte fast, inte på långa vägar. De ger mig en bad feeling, jag kan bara inte sätta fingret på vad…Men okej för den här gången då."
Stina ger skivan 5.0

Bästa spår: Keep The Car Running

"Vid första lyssningen fick jag för mig att jag inte alls gillade den här skivan. Men så kom jag plötsligt på att Arcade Fires debutskiva behövde en del lyssningar innan man greppade att det faktiskt var ett mästerverk. Och det var i princip likadant med denna skiva. Man måste ge Aracade Fire en chans för att musiken ska kunna sjunka in."
Ellen ger skivan 8.0

Bästa spår: Keep The Car Running, Antichrist Television Blues och No Cars Go

Snittbetyg: 6.8

"The Tough Alliance kör sitt eget race. På den nya skivan har inte bandet förändrats märkvärt musikmässigt, men vad spelar det för roll? När Tough Alliance väl har börjat spotta ur sig electrohits verkar de inte kunna sluta. Efter några lyssningar på A New Chance kan jag inte annat än konstatera att Tough Alliance är Sveriges bästa band!"
Lisa ger skivan 9.5

Bästa spår: Neo Violence

"Jag fattar inte. Dom är hyllade av alla och blablabla… men för mig är det ganska trist. Allt jag hör är förvirrade reggaetoner och jobbiga discosound. Och rösten sen… nä! De få gånger det verkligen bli spännande, som tex. First Class Riot, räddar skivan från katastrof."
Viktor ger skivan 4.5

Bästa spår: First Class Riot

"The Tough Alliance är bra, så är det bara. Dock är det ganska…jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det blir aldrig riktigt så bra som jag hoppas på. Fast visst finns det låtar som gör det, och med fler sådana skulle skivan fått ett betydligt högre betyg!"
Stina ger skivan 6.5

Bästa spår: The Last Dance

"Oh YEAH! Coola Göteborgare. Tack för era skönt korta konserter, skulle man orka 10 minuter mer med deras tempo. Skivan är skön man gungar med och vill lyssna om och om igen"
Johan ger skivan 9.0

Bästa spår: Miami

"Någonting jag verkligen har tröttnat på är alla dessa band som så gärna vill ha ett eget sound att de glömmer bort allt annat på vägen. Däremot tycker jag att Tough Alliance emellanåt lyckas, men de flesta av försöken känns mest tarvliga och tafatta. Jag gillar skivans inledande spår Something Special, och även First Class Riot samt 1981 - eftersom de har ett orginellt men ändå musikaliskt sound. Många av de andra låtarna är dock väldigt enformiga och tråkiga."
Ellen ger skivan 4.5

Bästa spår: First Class Riot

Snittbetyg: 7.9

"Fin uppföljare till förra årets debut. Lyckas hålla en hög jämn nivå utan låtar som avviker. Avslutas magnifikt med en av årets bästa låtar, 505."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: 505

"Visst var man lite nervös innan skivan kom - skulle de kunna göra en lika bra skiva efter Whatever people say I am, that’s what I’m not? När man väl hade lyssnat igenom låtarna tog det inte lång tid innan man insåg att Favourite worst nightmare är minst lika bra som debuten!"
Stina ger skivan 9.0

Bästa spår: Do me a favour

"Efter det hyllade debutalbumet var jag nästan osäker på om Arctic Monkeys skulle lyckas göra ännu ett album i samma klass. Favourite worst nightmare är ett bevis på att ett band faktiskt kan göra ett ännu bättre album efter en sådan succé."
Lisa ger skivan: 9.5

Bästa spår: För mångra riktigt bra låtar för att kunna bestämma sig.

"Jag tycker Arctic Monkeys nya skiva känns lite tuffare än den första, vilket känns roligare än att lyssna på en till likadan. Det känns som jag trycker ner dom mycket, första skivan är väldigt bra och den nya bättre tycker jag nog."
Johan ger skivan 8.5

Bästa spår: Old Yellow Bricks/505

"Jag förstår inte hypen! Många av låtarna känns så otroligt uttjatade. Det finns dock några låtar som jag fastnat för, så som Flourescent Adolescent och 505. Men det är helt enkelt inte min kopp av te."
Ellen ger skivan 4.0

Bästa spår: Flourescent Adolescent

Snittbetyg: 7.3

"Så svårbedömt. Skivan innehåller några riktigt bra låtar som tex Paper Planes, XR2 och Jimmy men resten känns tyvärr inte lika spännande. M.I.A är riktigt cool och jag kan verkligen förstå att folk avgudar henne, men det här är knappast ett mästerverk i mina öron".
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: XR2 och Paper Planes

"M.I.A. är en sådan artist som inte verkar kunna misslyckas. Hon gör ett av 2004-års bästa album med debuten Arular, och nu, tre år senare, är hon tillbaka med ännu ett fulländat album. Det varierande soundet, förmågan att slänga ur sig dansvänliga hits, utseendet och stilen är även på den nya skivan de fyra faktorerna som gör M.I.A. så spännande!"
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Bamboo Banger

"’M.I.A is coming back with power power!’ Ja, M.I.A är bra och väldigt originell. En sådan sak är alltid jättebra. Dock blir det en aning för mycket med allt, och jag tröttnar starkt på det efter ett tag. Tråkigt, eftersom jag vill älska det!"
Stina ger skivan 6.0

Bästa spår: Paper Planes

"Cool och feta samplingar, cool brud som inte styrs av någon."
Johan ger skivan 8.5

Bästa spår: Bird Flu och Paper Planes

"Precis som Viktor förstår jag att man verkligen gillar M.I.A. Hon har sitt eget sound, men jag tycker ändå inte att skivan är så intressant som det borde kunnat bli med tanke på förutsättningarna."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: World Town, XR2 och Paper Planes

"Jag tycker den är riktigt häftig och annorlunda. Hon verkar vara en riktigt cool tjej. Jag skulle inte säga att det riktigt är min typ av musik, men riktigt gryma beats."
Christina ger skivan 7.5

Bästa spår: Paper Planes

Snittbetyg: 7.1

"Modest Mouse gör det enkelt för sig själva. Dom följer upp förra plattans succé men precis samma sound. Då kan det liksom inte gå fel, och det gör det inte heller. Det är sån jäkla bra fart och sån bra mix av snabbt och lugnt att det aldrig blir tråkigt. Modest Mouse är förmodligen ett av världens bästa indieband."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: We’ve Got Everything

"Modest Mouse är ett bra band, så är det. Men de blir aldrig jättebra, de lyckas aldrig nå ända upp till toppen. Liksom den förra skivan inehåller deras nya skiva vissa låtar i toppklass (Florida, Fire It Up), medan andra direkt sänker betyget på skivan. Trots den egna och intressanta rösten håller det inte, tyvärr. Jag säger tyvärr, för Modest Mouse är ett bra band.. men inte jättebra."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Fire It Up

"Jag gillar Modest Mouse’s sound skarpt, och sångarens röst är helt underbart tuff och originell. Men som Lisa sade, det är bra, men inte tillräckligt. Låtarna liksom smälter ihop i varandra, och skapar inget intryck på mig. Dock undantag för Missed the Boat och People as places as people, som är riktigt bra!"
Stina ger skivan 6.5

Bästa spår: Missed the Boat

"Låter ganska likt deras förra skiva, som jag tycker väldigt mycket om."
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Missed the Boat

Snittbetyg: 7.0

"The Shins blir bara bättre och bättre. Efter hypen kring bandet i samband med Garden State soundtracket för några år sedan, så har mycket hänt. Eller, egentligen ingenting med varken själva bandet eller deras sound. Det som har hänt är väl egentligen bara att de släppt ytterligare två kanonalbum."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Phantom Limb

"Känner mig ganska likgiltig inför denna skiva. Fast ändå tycker jag alla låtar är behagliga att lyssna på."
Ellen ger skivan 6.5

Bästa spår: Split Needles

Snittbetyg: 8.1

"Jamie T verkar vara en cool kille med coolt namn och cool musik. Och jag gillar det mesta med den här killen, men den här musiken. Precis som Lisa skiver så blandar han akustiska gitarrer, rap och svängiga melodier och det gillar jag skarpt. Till och med albumtiteln är cool."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Jättesvårt. Tråkigt svar, men kanske If You Got The Money eller Calm Down Dearest

"En artist som försöker slå igenom på 2000-talet har högre krav på sig än tidigare. Det räcker inte med att bara vara bra, det behövs något utstickande, och något som tilltalar så många som möjligt. Jamie T har lyckats perfekt med det. På sitt debutalbum blandar han akustisk gitarr med rap och svängiga refränger. Detta, tillsammans med aktuella texter, brittisk dialekt och bilden man får av honom som en helt vanlig engelsk ungdom, gör skivan näst intill fulländad."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Calm Down Dearest

"Artister som gör något nytt med musiken, och skapar ett nytt sound måste man nästan älska, bara för den saken. Att Jamie T också råkar vara väldigt bra, och göra väldigt bra låtar, ger oss bara ännu några orsaker att älska killen och vad han gör med musiken. Helt underbart!"
Stina ger skivan 9.0

Bästa spår: Calm Down Dearest

"Är jag nördig om jag byter namn till Jamie T, coolt namn som Viktor säger. Jamie T fixar sköna låtar som man kan lyssna på om och om igen, utan att tröttna. Cool röst, coolt att spela bas coolt att vara ful-snygg, coolt att ha fula tänder (Borde inte ha valt tandställning). Jamie T känns RÄTT, inte som nån "Engelsk Regina Spektor". YEAH YOU’RE COOL… twat."
Johan ger skivan 8.5

Bästa spår: Hard to pic, men Calm Down Dearest, Operation, Pacemaker, Ike & Tina.

"Spännande skiva och jag älskar brittiska accenter! Förmodligen höjer sig betyget när jag har lyssnat mer på den."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: (För tillfället) Calm Down Dearest

Snittbetyg: 7.0

"Fortfarande lika poppigt och roligt, fast inte lika bra som tidigare. Tyvärr saknas någon riktig pärla, finns liksom ingen låt som man har lust att lyssna på om och om igen. En jämnbra skiva utan toppar eller dalar."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Hold Music

"Det annorlunda soundet från förra skivan håller i sig, utan att bli enformigt på denna skiva. Dock fattas de fulländade melodierna, skiftandet av instrument och det nästan röriga soundet. Kanske var det just det som gjorde förra skivan så bra, och som gör att denna skiva inte är lika bra."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Hold music

"Kul och galet."
Johan ger skivan 7.0

Bästa spår: Red Turned White

Snittbetyg: 6.2

"The Hives börjar mer och mer bli som vilket rockband som helst och mindre och mindre som The Hives. På den här skivan finns till och med synthar och piano. Och konstiga låtar. The Hives brukar ju normalt stå för spikraka puckar. Fast det svänger fortfarande!"
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Try It Again

"En gång i tiden var Hives mitt favoritband. Veni Vidi Vicious var hyfsat nyutkommen och de kändes så rätt. Nu känns de mest .. gamla. Jag har hört det här förut. Jag har redan hört det på tre äldre hivesalbum, och givetvis har jag tillslut tröttnat. Visserligen är skivan hyfsad, men enligt mig går hives ner sig mer och mer - eller så är det jag som tappat för mycket intresse för dom.."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: T.H.E.H.I.V.E.S

"Hives kan inte vara lika kaxiga längre, en stor miss är att de inte hade med Timbaland - Throw It On Me feat The Hives, Då skulle de kunna vara stolta över skivan. Skivan är varken eller."
Johan ger skivan 5.0

Bästa spår: T.H.E.H.I.V.E.S

Snittbetyg: 6.9

"Shout Out Louds är i det trallvänligaste laget. Jag stör mig lite smått på det, men det gör i slutändan inte så mycket eftersom det är ganska svårt att förneka att det här är en väldigt bra skiva."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Impossible

"Svängig skiva!"
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Normandie

"Svängigt och poppigt, utan att bli fånigt (à la The Ark). Det gillar jag. Nästan ingen låt är i världsklass, men ingen låt är heller dålig. Skivan är helt enkelt mer än bra, men inte världsbra."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Tonight I have to leave it

"Svensk pop, med en lookalike som sjunger. Shout Out Loads höjer jag lite på ögonbrynen när jag hör, istället för att lyssna på gnäll och trams eh jag menar Säkert!"
Johan ger skivan 6.0

Bästa spår: Tonight I have to leave it

Snittbetyg: 5.4

"Lite för tråkigt och anonymt för att komma från The Ark."
Ellen ger skivan 6.0

Bästa spår: All I Want Is You

"Skivan innehåller visserligen pärlor som Absolutely No Decrum och Little Dysfunk You, men resten rinner av mig alldeles för snabbt. Det var lätt att fastna för skivan, men efter några dagars lyssning tröttnade jag. Alldeles för lätt sönderlyssnad."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Absolutely No Decrum

"Denna skiva är en typisk skiva som jag aldrig skulle komma på att lyssna på om ingen sagt att jag borde. Men faktum är att den faktiskt är ganska bra. Mycket bättre än förväntat, också! Och även fast alla låtar är ett eller hundra. För att vara helt ärlig så är det nog snäppet fler hundringar, till och med!"
Stina ger skivan 6.0

Bästa spår: All I want is You

"The Ark är inte bra. De har gjort ett fåtal låtar som är godkända och bra, men resten är schlager-pop-glam-crap. Samma gäller denna skiva, som nog är den sämsta de gjort. Ett par låtar känns nästan okej, men mer än så är det inte."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: Little dysfunk you

Snittbetyg: 6.5

"Sahara Hotnights fjärde album, What if Leaving is a Loving Thing, beskrevs av bandet själv som ett mer avskalat album än deras tidigare, vilket jag kan hålla med om. Sångaren Marias tuffa rockattityd finns dock fortfarande kvar, fast även den känns mer och mer avskalad. Jag kan som slutsats säga att jag, som alltid haft Kiss and Tell-albumet som favorit, kanske får tänka om."
Stina ger skivan 7.5

Bästa spår: The lonliest city of all

"Sahara Hotnights är ett bra rockband. Men jag skulle aldrig komma på tanken att lyssna på deras nya skiva. Nu när jag väl gjorde det gillade jag det jag hörde. Det är inget nytt, men det gör inte så mycket."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Cheek To Cheek

"Nje, förra albumet var riktigt bra. Detta är i princip ännu poppigare, men hur bra? Cheek to cheek är en utmärkt popsingel och både Visit to Vienna och Lonliest city of all skulle kunna ha varit riktigt bra..om jag inte hade stört mig på småsaker i låtarna. Tyvärr. Godkänd skiva."
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: The lonliest city of all

Snittbetyg: 6.5

"Ett så otroligt hypat band som LCD Soundsystem kan väl knappast vara dåliga? Nej, det är dom inte. Men dom är inte så bra som hypen säger heller, precis som det brukar vara. Det är alldeles för mkt blip-blop. Skivan innehåller pärlor som All My Friends och New York, I Love You But You’re Bringing Me Down, men i mina ögon lider skivan av att låtarna är alldeles för långa och alldeles för få. Det blir lätt uttjatat och långsamt."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: New York, I Love You But You’re Bringing Me Down

Snittbetyg: 9.5

"Jag har väntat med att betygsätta årets näst bästa skiva. Inte för att jag har varit osäker på betyget, utan för att jag hela tiden trott att den är från 2006. Men när Musikbyrån tog med den på sin årslista för 2007, så kan väl jag också. Att lyssna på den här skivan var lite som en uppenbarelse. Den satte sig direkt och har återkommit om och om igen under året. Jag bara älskar stämningen! Amerika när det är som bäst."
Viktor ger skivan 9.5

Bästa låt: First Night (årets bästa låt?)

Snittbetyg: 4.0

"Vid de första lyssningarna så var denna skiva en riktig besvikelse. Väldigt långsamt och trevande. Det tog lång tid innan låtarna satte sig. Men så småningom satte sig melodierna, fast dock utan att lämna något större avtryck. Inte särskilt bra."
Viktor ger skivan 4.0

Bästa spår: Hours Pass Like Centuries

Snittbetyg: 7.5

"Jag har aldrig lyssnat på Super Furry Animals förut. Vid en första lyssning tyckte jag att det lät som The Flaming Lips, men snart så satte sig deras egna sound och jag gillar vad jag hör! Favoriten Baby Ate My Eightball kan vara årets skönaste låt!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Baby Ate My Eightball

Snittbetyg: 7.0

"En riktigt skön och cool skiva. Inte jättebra, jag blir knappast eld och lågor av att lyssna, men ändå sådär spännande bra att jag vill lyssna vidare. Tyvärr innehåller skivan några låtar som inte är särskilt bra, och det drar förstås ned betyget. Ibland får man rycka sig i ögonlocken för att inte somna. Fast det kanske är charmen, vad vet jag."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Stick With Me Baby

Snittbetyg: 7.5

"En skiva som växer och växer. Har haft lite svårt för Kjellvander tidigare. Helt obefogat egentligen, för jag har aldrig riktigt gett honom en chans. Det har hann fått nu och jag gillar vad jag hör!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: The Road och Two Souls

Snittbetyg: 6.5

"Jag har alltid haft svårt att verkligen uppskatta The Perishers. Några bra låtar har dom naturligtvis gjort, men i det stora hela tycker jag att det blir alldeles för smörigt. Samma sak gäller den här skivan, om än i något mindre utsträckning."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Come Out Of The Shade (fantastisk låt!)

"Enda skälet till att jag gillar The Perishers är av nostalgiska skäl. Den här skivan låter precis som de andra, men ändå tycker jag inte särskilt mycket om den."
Ellen ger skivan 6.0

Bästa spår: Midnight Skies

Snittbetyg: 8.0

"Kent är alltid bra. Till skillnad från andra så tycker jag att de bara blivit bättre och bättre för varje skiva de släppt, med absoluta höjdpunkten "Du Och Jag Döden" som var fantastisk. Och även om deras spikraka formkurva dalar något i och med den här skivan, för jag hade knappast vågat hoppats på att de skulle toppa "Du Och Jag Döden", så är den här skivan ändå bland deras topp tre."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: Columbus 

"Kent är Sveriges bästa band! Det visar de gång på gång och den här skivan är inget undantag. Det är verkligen modigt att våga ändra sitt sound så mycket som de gjort efter att ha släppt 6 tidigare gitarrbaserade album. Det är det som imponerar mest på mig vad gäller Kent, de går alltid sin egen väg och skiter i vad andra säger. Men på grund av att jag är otroligt svag för de lager av gitarrslingor som brukar finnas i Kents musik drar syntharna ändå ned betyget något på den här skivan. Om jag ska försöka mig på att gradera "Tillbaka till samtiden" i jämförelse med de andra Kentskivorna hamnar den nog en bit ned, någonstans i mitten."
Daniel ger skivan 8.5

Bästa spår: Columbus

"Kent är alltid Kent. Det finns egentligen inte mycket mer att säga. Tillbaka Till Samtiden är ingen besvikelse, frågan är om man faktiskt kan bli besviken på Kent: bandet som har gjort så många album, och lyckats med var och ett av dom. Columbus och LSD, någon? håller hög klass, i stil med Kents andra högklassiga låtar (Gravitation, Beskyddaren, När det båser på månen) Även om ingen låt på albumet ens kan jämföras med storheter som 747 och Mannen i den vita hatten (16 år senare) så är Kent alltid Kent. Ett band som alltid lyckas."
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Columbus

"Jag är tråkig, men jag gillar och saknar gamla Kent."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Columbus

Snittbetyg: 5.5

"Lars Winnerbäck har aldrig varit någon favorit hos mig. Jag anser egentligen att Söndermarken är det enda riktigt bra han har gjort. Och jag har knappast ändrat mig efter den här skivan. Den är stundtals jättebra med låtar som Om Du Lämnade Mig Nu, Jag Fattar Ingenting och Tidvis. Men det räcker inte tyvärr."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Om Du Lämnade Mig Nu (Med Miss Li)

"Nuförtiden är Lasse mest nostalgi för mig och jag har svårt att gilla hans nya skiva."
Ellen ger skivan 5.5

Bästa spår: Om Du Lämnade Mig Nu (Med Miss Li)

Snittbetyg: 6.5

"Jag såg The Long Blondes på Accelerator i somras och tyckte att dom var jättebra! Det tyckte jag även när jag senare lyssnade på skivan. Men när jag nu ett halvår senare reflekterar över vad jag egentligen tycker så inser jag att det inte är fullt som bra som jag trodde."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Weekend Without Makeup

"Bra skiva som är mitt soundtrack för sommaren!"
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Weekend Without Makeup

Snittbetyg: 7.5

"Jag har fått för mig att jag inte gillar The Magic Numbers särskilt mycket. Nu har jag kommit på att jag tror att jag visst gör det. Och jag gillar förmodligen den här skivan ännu mer än debuten. Eller kanske inte, jag vet inte. Den är bra, hur som helst!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Take A Chance

Snittbetyg: 7.0

"Bättre än förväntat! Skivan innehåller några riktiga pärlor och är överlag bättre än senaste Feels Like Home, men knappast bättre än den fantastiska debuten. En jämnbra, mysig skiva som jag inte hade velat missa. Norah är och förblir en favorit."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Wake Me Up

Jag är inte jätteimponerad måste jag säga. Hon har en underbar röst och musiken är vacker, men den lämnar inget större intryck. Norah Jones har gjort bättre.
Christina ger skivan 5.0

Bästa spår: Be my someone

Snittbetyg: 7.0

"Han är speciell, José! Och jag har en konstig relation till honom. Jag är nästan aldrig sugen på att lyssna på hans musik, men när jag väl gör det tycker jag om det. Den här skivan är precis som den förra; väldigt snygg och helt akustisk. Precis som det ska vara med José."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Down The Line

Snittbetyg: 6.0

"En smått jobbig skiva. Inte för att den är dålig på något sätt, utan för att jag dels har så stora förväntningar på Andrew Bird och dels för att jag säkert har lyssnat på den 100 ggr utan att låtarna sätter sig. En väldigt svår skiva att bedöma."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Simple X

Snittbetyg: 8.0

"Jag vet inte varför, men det här påminner om något jag lyssnade på när jag var mindre. Min första tanke var Oasis, men det kan knappast stämma. Hur som helst så tycker jag jättemycket om den här skivan. En skiva för alla humör."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Energy

Snittbetyg: 7.0

"Sångarens röst kan vara världens coolaste. Den gör mycket av musiken. Bandets debutskiva var jättekul att lyssna på. Det här är inte lika kul, men det är fortfarande väldigt bra!"
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Some Loud Thunder

Snittbetyg: 8.0

"En ovanligt normal skiva för att vara Radiohead. Det är svårt att säga nåt om Radiohead förutom att dom är…annorlunda. De låter som ingenting annat och det gör mig fascinerad. Musiken är verkligen inte lättlyssnad, det tar sin tid att smälta deras alster, men när man väl lyckas inser man storheten. Jag tror att jag har lyckats."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Jigsaw Falling Into Place

Snittbetyg: 6.0

"Jag älskar Josh Rouse! Tyvärr, och det här kan verka lite underligt, så har han inte gjort en enda jättebra skiva. Däremot, om man skulle välja ut hans bästa låtar från alla skivor han gjort så skulle samlingen bli enastående. På grund av det här så blir jag alltid lite besviken över hans nya skivor, trots att jag alltid kan lita på att de innehåller minst två-tre riktiga guldkorn".
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Hollywood Bass Player

Snittbetyg: 8.0

"Det tog riktigt lång tid innan jag ens tyckte om Iron And Wine. Jag tyckte hans musik var tråkig och långsam. Ointressant. Men så en dag upptäckte jag storheten i det där långsamt vackra. Och den här skivan svänger dessutom!"
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Boy With A Coin och Flightless Bird, American Mouth

Snittbetyg: 7.5

"En väldigt jämnbra skiva som lyckas vara både spännande och vanlig. Favoriten, den skumt mörka The Ghost Of You Lingers, följs tex upp av den solklara indiehiten You Got Yr. Cherry Bomb."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: The Ghost Of You Lingers

"Detta är bra. Riktigt bra faktiskt! Först var det nästan så att jag inte ville lyssna på ett band som heter sked, och vars album heter Ga Ga Ga Ga Ga. Men, då har jag väl lärt mig att inte döma ett band efter band/skivnamn. För detta är som sagt riktigt bra! Rthm and Soul och The Underdog är två låtar som jag känner på mig att jag kommer tycka om väldigt länge."
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: The Underdog

"Till en början spelas låtarna gång på gång utan att lägga några märkvärda spår efter sig, men så händer det. Efter ett ihärdigt lyssnande inser jag att det jag lyssnar på är bra. Jag inser att jag har lärt mig låtarna, och att lyssnadet trots allt inte har varit i onödan. Skivan är inget mästerverk, Spoon är inga mästare, men det är bra - något driver mig tillslut att lyssna på dom mer, och nu bara för nöjets skull. Det enda stora problemet för mig med den här skivan är egentligen albumtiteln…"
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Don’t You Evah

Snittbetyg: 7.5

"Jag gillar verkligen Bloc Partys sound. Det låter inte som nåt annat jag lyssnar på. Och det här är nästan lika bra som debutskivan."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Hunting For Witches

Snittbetyg: 7.1

"Något ojämn men innehåller även några av Laaksos bästa låtar."
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Hang Me In The Christmas Tree, Norrköping

"Innehåller som vanligt för en Laakso-skiva ett par låtar som är ganska trista, men resten är kanonbra! Låtar som Västerbron växer fortfarande. Och Norrköping är ju riktigt kul"
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Norrköping

"Innan Mother am I good looking? kom ut hade jag inte lyssnat på mycket mer på Laakso än High Drama. Men efter denna skiva fick jag mersmak, och började även lyssna på deras tidigare verk. En väldigt bra skiva, som verkigen förgylls av Norrköping."
Stina ger skivan 6.5

Bästa spår: Norrköping

"Mother Am I Good Looking? är en helt okej skiva, kanske den bästa Laakso har gjort. Musiken är trallvänlig, söt, poppig och samtidigt lite nedstämd, ungefär som med de flesta svenska banden. Efter ett antal lyssningar är jag dock mätt och trött på musiken."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Norrköping

"En av mina favoritskivor 2007. Har snurrat många varv i min stereo och jag har aldrig tröttnat på den. Markus både sjunger och skriver låtar med mycket känslor och närvaro, Lars är en sjukt duktig trummis och syntharrangemangen är pricken över i:t. Men visst finns det svagare spår som drar ner betyget en aning."                                                                                                                  Daniel ger skivan 8.5

Bästa spår: Norrköping

Snittbetyg: 8.4

"Jens Lekman har en väldigt fin sångröst."
Ellen ger skivan 9.0

Bästa spår: Into Eternity

"Jens Lekman levererar. Det här är nästan lika bra som debuten. Och även om hans skivor aldrig är riktigt fulländade så har han en förmåga att hitta melodier och stämningar som ingen annan. Det är nåt speciellt med Jens Lekman."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: The Opposite Of Hallelujah

"Till skillnad från andra band/artister, var jag aldrig nervös inför Jens Lekmans kommande album. Kanske för att endel låtar från albumet är gamla, men mest för att man alltid kan lite på Jens. Night falls over Kortedala gör det bara mer uppenbart; Det finns ingen bättre än Jens Lekman!"
Stina ger skivan 9.5

Bästa spår: Shirin

"Jens Lekman berör, dels för den djupa, känslosamma rösten, dels för sin förmåga att skriva texter som tilltalar alla. Det nya albumet låter ungefär som debuten plus nya inslag i form av electro à la Tough Alliance. Detta gör att Jens Lekman på Night Falls Over Kortedala bevisar att han är så mycket mer än någon random singer/songwriter."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Friday Night At The Drive-In Bingo

"Jens Lekmans nya skiva känns bra som dom tidigare skivorna, men med lite nyskapelse. Skivan känns rätt rak men med ett par uppstickare som är fantastiska, och som man blir helt full med energi av. Lite mer utöver det vanliga som höjer skivans betyg."
Johan ger skivan: 7.5

Bästa spår: Sipping On The Sweet Nectar

Snittbetyg: 8.0

"Det är nåt konstigt med The Thrills. Dom borde liksom inte vara så bra som dom är. Deras musik är så enkel och lättsmält att det borde rinna av mig ganska snabbt. Men av någon anledning så sätter sig melodierna och texterna. Jag älskade Let’s Bottle Bohemia, det här är precis lika bra. The Thrills är förmodligen ett av mina absoluta favoritband."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Restaurant

Snittbetyg: 7.0

"En liten besvikelse. Trots att skivan innehåller kanonlåtar som Selfish Jean och Big Chair så lyfter det aldrig. Det blir i längden ganska trist. Och det är väldigt synd för jag tycker verkligen om Travis."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Selfish Jean

Snittbetyg: 6.5

"Dizzee Rascal ändrade hela den engelska hiphop-världen som sjuttonåring (!), och blev enormt hyllad över sina två första album. Det tredje albumet är mer komersiellt (Lily Allen är en av gästartisterna) och närmar sig mer och mer den amerikanska gangsta-hiphopen. Skivan innehåller en hel del bra spår, men jag saknar det gamla soundet!"
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Where’s Da G’s

"Jag upptäckte Dizzee Rascal lite efter att jag blivit helt såld på The Streets - Orginal Pirate Material, och efter Dizzees första skiva längtade jag bara efter mer brittisk hiphop med tunga drum and bass sound, vilket dock är en besvikelse på nya skivan (undantag  "Da Feelin"). Precis som Lisa säger så är nya skivan mer i amerikansk stil, och mer kommersiell. Men med blandningen av sound på skivan gör att det blir en ny Dizzee Rascal som är väldigt bra."
Johan ger skivan 8.0

Bästa spår: Pussyole (old school)

"Sånt här musik brukar inte falla mig i smaken, och det gör inte en här skivan heller. Men det är nåt med Dizzee Rascal. Jag antar att han faktiskt är bra på det han gör. Tyvärr blir det lite tjatigt, även om det verkligen svänger ibland. Spännande och originellt. Helt klart en godkänd skiva."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: Pussyole (old school)

"Dizzee Rascal är minst sagt nyskapande, och det ska han ha en stor eloge för. Dock blir jag inte så fast som jag kanske önskat att jag skulle bli. Jag sitter och tänker ‘när är den slut?’ i allt för många låtar. Men trots det finns det också en hel del, faktiskt riktigt bra, låtar. Så ja, skivan blir ändå klart godkänd."
Stina ger skivan 5.5

Bästa spår: Wanna be (ft. Lily Allen)