Snittbetyg: 6.8

"Jag gillar att upptäcka nya, fräcka indieband! Vid första lyssningen lät detta väldigt spännande. Melodierna satte sig snabbt, kanske lite för snabbt. Jag är rädd att detta är musik som fastnar lika lätt som den senare rinner av. Kanske beror det på de lite allför käcka gitarrerna? Men överlag en mer än bra skiva!"
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Boston

"Oh ja, detta sätter sig alldeles för snabbt! Lättillgängligt i all ära, men kom igen! Utöver det är detta helt okej. Det är kul, det är sött, det är trevligt. Dock säger det mig inte mycket. Denna musik passar bra på en picknick i parken, eller som bakgrundsmusik när man vill slippa total tystnad…"
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Campus

"Det här är rolig musik. Musik man blir glad av. En stor blandning av musikinstrument och rytm. Vampire Weekend gör musik där texterna för min del blir relativt anonyma, men med sådan musik gör det mig ingenting."
Robert ger skivan 7.5

Bästa spår: Mansard Roof, A-Punk och M79.

Snittbetyg: 7.5

"Tidigare har jag förknippat Frida Hyvönen med långsamma pianoballader. Åtminstone är det vad jag fått höra på de livespelningar jag sett med henne. Men det här är bra! Framförallt i uptempo-låtarna. Jag är glad att jag inte missade denna skiva 2008."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: London!

"Frida Hyvönen har en speciell röst som i sammanhanget känns helt rätt. Det känns sentimentalt och i vissa stunder till och med storslaget. Ett ensamt piano flörtar ofta med mig. Denna kombination med enkelhet skapar musik man gärna lyssnar på om och om igen."
Robert ger skivan 7.5

Bäst spår: Dirty Dancing

Snittbetyg: 7.3

"Förväntningarna var höga: En Göteborgare i Jens Lekman-anda från skivbolaget Sincerely Yours. Det var tvunget att vara bra! Kunde skivan leva upp till förväntningarna? Ja, i stort sett. En jämn skiva med stråkar, varma texter och ren Göteborgspop. Oerhört vackert om än aningens intetsägande emellanåt. "
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: I never said I was brave och So used to be saved

"Det här är en väldigt svårbedömd skiva. Från att jag började lyssna på den tills nu har jag kunnat sätta alla betyg mellan 5-8. Jag gillade det inte alls i början, men melodierna växer. Dock är jag fortfarande inte särskilt förtjust i hans röst. Men den smälter bra ihop med melodierna och jag antar att den passar väldigt bra till sån här musik."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: A Young Summer’s Youth

"Producent Björn Olsson är ett geni, och i musik som detta låter Joel Almes röst cool. Göteborgska stråkar och uptempo på bästa manér!"
Robert ger skivan 7.5

Bästa spår: Always on My Mind och A Young Summer’s Youth

Snittbetyg: 6.0

"Jag erkänner: den enda anledningen till att jag började lyssna på Bon Iver var att jag såg att denna skiva var med på nästan samtliga årsbästalistor från diverse tidningar/hemsidor. Automtiskt försöker jag därför lyssna efter allt som är sådär jättebra som alla verkar tycka och förväntningarna blir skyhöga. Och givetvis blir jag lite besviken. Inledande Flume är väldigt lovande, men efter det faller jag in i någon slags dimma av ljud, där bara vissa spår utmärker sig. Tyvärr drar verserna ned betyget."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Skinny Love

"Jag håller med Lisa, det här är långt ifrån vad jag förväntade mig. Sån här musik kan jag uppskatta i små mängder, men precis som med t.ex. Red House Painters så blir det alldeles för trist i längden. Men historien kring Bon Iver är fin; att med ett brustet hjärta isolera sig i en liten stuga i Wisconsin och på egen hand snickra ihop ett album känns ärligt och på riktigt. Men det finns en gräns för hur lågmält melankolisk musik får vara och detta är precis på gränsen för mig. Men jag älskar albumtiteln."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: re:stacks eller For Emma

"Vilken stark skiva! Lugn och harmonisk musik med ljusa stämmor. Mitt känslosamma inre påpekar ofta för mig att detta är musik jag gillar, jag får gåshud och kan bli helt rörd (som om man fått en vacker komplimang). Det jag trots detta har att klaga på är att albumet ger lite för lite variation. Med en utstickande mastodont låt som krydda hade nog detta närmat sig det fulländade."
Robert ger skivan 8.0

Bästa spår: Alla förutom Team

Snittbetyg: 8.0

"Amerika kommer med mycket bra musik. Fleet Foxes har samma känsla och stil som de underbara Band of Horses. Melodierna är ljuvliga, och det lagom ylandet sitter perfekt. Skivan är jämn, med vissa utstickare (White Winter Hymnal och Your Protector etc.) Dock ett minus för det neutrala, vanliga, amerikanska soundet, som man nästan börjar tröttna på.."
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: White Winter Hymnal

"Jag brukar normalt älska när skäggiga amerikanska band kommer med skräniga skivor, men den här gången klickar det aldrig riktigt. Visst gillar jag det och visst lyssnar jag på det gång på gång med glädje, men trots det saknas det något som är svårt att sätta fingret på. Band of Horses och My Morning Jacket är fortfarande klasser bättre."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: White Winter Hymnal eller Blue Ridge Mountain

"Wow, jag gillar ju faktiskt det här! Jag gav dem, för ovanlighetens skull, en ärlig chans, och plågade mig nästan igenom plattan ett x antal gånger. För, i början är allt en enda stor sörja av amerikanska flanellskjortor, melankoliska sounds utan melankoliska lyrics och klagande röster. Sedan börjar du se det fina i det hela…och då blir det helt plötsligt bland det vackraste du har hört. Du springer till och med och köper dig en egen flanellskjorta, och sitte där med din akustiska gitarr och förbannar Gud för att han inte gav dig samma begåvningar som de i Fleet Foxes uppenbarligen fick. Hallelujah!"
Stina ger skivan: 8.5

Bästa spår: White Winter Hymnal (en framtida klassiker!!) och Your Protector

"Fleet Foxes skapade en stark rädsla hos mig. På något sätt drog den upp mina farhågor till ytan. Sommaren 2008, då jag sorterade reklam och filosoferade om framtiden kommer alltid bestå av blandade känslor. För samtidigt som jag blev rädd av att lyssna till Fleet Foxes, ville jag aldrig sluta. Det blev som en drog som snart nog byttes ut från en äcklig stank till en ljuvlig doft. Jag vill i för sig inte säga att jag tyckte Fleet Foxes var dåliga från början, det var nog snarare så att jag hade svårt att placera dem. Det hela blev som att resa till en annan planet, där allt känns nytt, för att helt plötsligt känna sig hemma. Fleet Foxes känns som en grupp munkar som drar fram gitarren och börjar lira några låtar hämtade från den djupaste skogen. En musikalisk skapelse som alla i klostret bör gilla, förr eller senare."
Robert ger skivan 8.5

Bästa spår: Ragged Wood

Snittbetyg: 5.7

"Band som Kings Of Leon och The Killers är länken mellan den stora massan och den lilla rockscenen. Folk vet vad indierock är nuförtiden på grunda av dessa band. Ett typiskt exempel på detta: anledningen till att jag sträcklyssnat igenom deras senaste skiva hela dagen på jobbet är något så enkelt som gammal hederlig TV-reklam. Man hör två bra låtar på TV och blir nyfiken. Så har aldrig indierock publicerats tidigare. Sen råkar just dessa två låtar vara så bra att en annars ganska medioker skiva höjs rejält."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Sex on fire och Use somebody

"Håller med Viktor. Shit, "Sex on Fire" och "Use Somebody" är ju jättebra! Jag bestämmer mig för att ge Kings of Leon en chans, på grund av dessa låtar. Tyvärr blir jag direkt besviken. Resten av låtarna på albumet är helt enkelt…skitdåliga. Kings of Leon låter precis som ett band som har bra kvalitéer men totalt förlorar dem i den stora komersiella massan de nu befinner sig i. Det är synd, för man vet ju hur bra de skulle kunna vara…"
Stina ger skivan 4.5

Bästa spår: Use Somebody

"Skivan är bra rakt igenom (speciellt Crawl, Revelry och Be somebody). Dessa låtar höjer skivan från att vara medelbra till att vara riktigt bra."
Johan ger skivan 7.0

Bästa spår: Crawl och Revelry

Snittbetyg: 8.0

"Det är oförutsägbart - en av de absolut bästa egenskaperna vad det gäller band och album. Jag tycker även om att låtarna oftast är relativt korta, men många istället. Mycket bättre än jättelånga, men få, låtar. Skeleton innebär mer melodier och intrument än texter, vilket öppnar mina ögon för en annan typ av musik, som förmedlar känslor på andra sätt än genom texter. Ge mig mer!"
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Cranes och Bear face

Snittbetyg: 7.0

"TSOOL har utvecklats från en kopia av Oasis till en bättre kopia än originalet. De saknar fortfarande Oasis förmåga att skriva hitlåtar, men överlag är deras dubbelalbum bättre än det mesta Oasis gjort de senaste 10 åren. När TSOOL gör musik känns den självklar och enkel, något som tilltalar mig starkt. Nackdelen med att släppa ett dubbelalbum är att många utfyllnadslåtar drar ner den genomgående kvaliten. Skulle de 12 bästa låtarna samlats skulle beyget blivit betydligt högre."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: The Passover eller Lost Prophets In Vain

Snittbetyg: 6.0

"Kul med ett EP-släpp från Coldplay! Att den dessutom innehåller fem helt nya låtar är ännu roligare! Av dessa är det framförallt Glass of water som kan tänkas platsa på deras fullängdare från samma år. En spännande EP för oss som redan diggar Coldplay, men inte något bra sätt att upptäcka bandet på."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Glass of water

"Allt som Coldplay producerar blir bra, skulle man väl kunna säga. Det är behagliga, lättlyssnade och framför allt lite annorluna melodier. Någon gång måste man väl ändå tröttna? Prospekt’s March är inte på långa vägar vad det skulle kunna vara. Det känns som om att Coldplay är färdiga för denna period. Efter Viva la Vida or death and all his friends var i alla fall jag mätt på den tyvärr alltmer kommersiella musiken de producerar. Det här är enligt mig bara en otroligt onödig EP."
Stina ger skivan 5.0

Bästa spår: Glass of water

Snittbetyg: 4.8

"Det är alltid kul att upptäcka ny svensk musik! Och förmodligen har jag låga förväntningar på svenska band, för jag lyckas nästan alltid bli positivt överraskad. Galgberget är förvisso inget mästerverk, men det är en trevlig liten skiva som jag är glad att jag inte missade. Ibland duger det gott."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Cadillac

"Jag tycker om konceptet: ett svenskt band, svenska texter, korta låtar och ett intensivt sound. Skulle kunna vara lika bra som Hästpojken. Så är dock inte fallet. Texterna är till stor del väldigt fåniga ("din andedräkt smakar kött och mjölk" får mig att må dåligt) och det blir aldrig riktigt intressant. Det finns potential i vissa sånger, men inte mycket mer än så…"
Lisa ger skivan 3.5

Bästa spår: Cadillac

Snittbetyg: 7.0

"The Cure överraskar! Jag är som vanligt särskilt förtjust i sångaren Robert Smiths röst. Tillsammans med lyckade popmelodier är den en finfin kombination. Skivan saknar dessutom svaga spår utan är en parad av starka låtar av ett ovanligt poppigt The Cure, kanske lite för poppigt emellanåt? Bäst blir det faktiskt redan i spår 1, där skivans tyngsta spår, Underneath the stars, gör ett välkommet avhopp från popen."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Underneath the stars

Snittbetyg: 6.8

"Jag tycker om hur Deerhunter blandar psychedelic-stil med lugna melodier. Det är en väldigt snygg och skön kombination. Microcastle är ett jämnt album, där allt känns relevant och intressant. De lyckas, till skillnad från mycket annan lugn musik, fånga mitt intresse och håller kvar det ända in i slutet. Jag tror att det beror mycket på att det känns väldigt äkta och eget, något som jag alltid fascineras av. Bland det bästa 2008!"
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Agoraphobia och Nothing ever happened

"Det är givande att lyssna på lite annorlunda band som Deerhunter då och då, för dels främjar det min ständigt krävande kreativa sida och dels får det mig att bättre uppskatta annan musik. Dessvärre kan jag inte bestämma mig om jag gillar musiken eller inte. Delar av den är njutbar, men i det stora hela har jag mycket att lära innan tråkigt blir spännande. Lite kul att sista spåret, Twilight at Carbon Lake, låter som taget ur TV-serien Twin Peaks!"
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Agoraphobia

Snittbetyg: 5.5

"Istället för en EP som övertygade mig om att hypen kring Fleet Foxes är befogad är det här för mig en bekräftelse i att jag hade rätt i att vara tveksam till debutalbumet in i det sista. När Fleet Foxes glimtar till så gör de det ordentligt, i detta fall i fantastiska Mykonos, men utöver det så är detta inget annat än ett rejält sömnpiller. Nu är jag är mätt på körsång."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Mykonos

"Tyvärr håller jag med Viktor till stor del. Debutalbumet var ett av förra årets bästa…i ungefär två veckor i alla fall. Denna ep är säkert bra egentligen, men vid det här laget känns Fleet Foxes så långt borta, och deras sound så uttjatat. Kom gärna tillbaka om ett par år, dock."
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Mykonos

Snittbetyg: 6.0

"Travis har hängt med ett bra tag. Jag kommer ihåg när jag förälskade mig i bandet som sjöng om blommor i fönstren eller om varför det regnar på en. Jag älskar fortfarande bandet för vad har gjort och för deras sätt att göra musik. Men de två senaste skivorna, denna inkluderad, har inte varit lika vassa som jag vant mig vid, vilket är synd för jag har inget emot att kalla Travis för ett favoritband. Här finns lyckligtvis åtminstone ett par pärlor signerat gamla goda Travis."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår:  Before You Were Young eller Last Words

Snittbetyg: 6.0

"Tiger Lous stora svaghet är också hans styrka. Han lyckas skapa en enhetlig skiva där samtliga låtar präglas av samma kyliga sång, samma mörka känsla och samma trummor och gitarrer. Det är häftigt, men samtidigt lite tråkigt. Att sträcklyssna skivan blir tröttsamt, men att plocka in en låt från skivan tillsammans med annan musik är spännande. Ni fattar."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Trails of spit

Snittbetyg: 6.5

"Tänk att en mindre bra skivan kan göra ett band totalt iskallt. För Keane känns tyvärr helt ute. Och det märks på deras musik att de känner likadant då de verkligen har försökt att utveckla sig på den här skivan. Mer syntar och väldigt mycket 80-tal. Det är faktiskt ganska…spännande! Ett ord som jag aldrig skulle använda i samband med bandet Keane. Jag säger som Ellen: jag gillar Keane."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Better Than This (Keane gillar uppenbarligen också David Bowie)

Snittbetyg: 5.5

"Jag kan inte bestämma mig om Anna Ternheim är en spännande singer-songwriter eller bara dötrist. Denna skiva var dessutom för mig väldigt svårlyssnad, vilket gör mig ännu mer förvirrad. Min första intention är att musiken inte säger mig någonting och därmed är totalt ointressant, men samtidigt vet jag att tålamod ofta kan lyfta fram sådant man inte tidigare hört. Men nu är mitt tålamod slut och konstaterar att skivan inte är bättre än såhär."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: What Have I Done

Det krävs minst tre personliga betyg för att en skiva ska få vara med på topp 10-listan. Skivor med exakt samma snittbetyg skiljs åt genom att den med högst enskilt betyg hamnar först.

Jämför man årets lista med fjolårets så ser man att årets skivor generellt har lägre snittbetyg, även om vinnaren har högre snittbetyg i år. Dessutom är vinnaren samt två av tre i toppen återigen svensk musik.

1. Markusevangeliet (Markus Krunegård)

Snittbetyg: 8.6

2. För Sent För Edelweiss (Håkan Hellström)

Snittbetyg: 8.0

3. Fleet Foxes (Fleet Foxes)

Snittbetyg: 7.8

4. Caligula (Hästpojken)

Snittbetyg: 7.8

5. Viva La Vida or Death And All His Friends (Coldplay)

Snittbetyg: 7.5

6. Dig Out Your Soul (Oasis)

Snittbetyg: 7.3

7. Stay Positive (The Hold Steady)

Snittbetyg: 7.2

8. More Modern Short Stories From Hello Saferide (Hello Saferide)

Snittbetyg: 7.0

9. 808’s And Heartbreak (Kanye West)

Snittbetyg: 7.0

10. Day & Age (The Killers)

Snittbetyg: 6.9

Snittbetyg: 6.9

"Det är någonting med The Killers. De må tyckas vara ett amerikanskt band bland miljoner sådana, men egentligen är de inte det. De lyckas med det så svåra att behålla sitt eget sound samtidigt som de på varje nytt album utvecklar en ny egenskap hos det soundet. Jag gillar det electro-inspirerade soundet på Day & Age, och jag älskar när de blandar in lite dansvänliga latin-takter. Det, tillsammans med Brandon Flowers karismatiska röst och lyrik, och det är alldeles underbart. Precis som vartenda annat album som detta Las Vegas-band någonsin producerat."
Stina ger skivan: 9.0

Bästa spår: Spaceman eller A Dustland Fairytale

"The Killers känns som en sånt där band som det räcker att lyssna på ett par gånger så sitter låtarna som en smäck, typ RixFM-musik. Men det stämmer inte. Deras musik är djupare än så. Det tar sin tid för låtarna att sätta sig och fram växer en ganska maffig ljudbild. Men jag tycker ändå att The Killers utvecklas åt fel håll. Det blir mer och mer schlager och mindre indie för varje skiva. Men som vanligt så finns det några riktigt bra låtar att avnjuta."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Human eller A Dustland Fairytale

"Jag gillar The Killers."
Ellen ger skivan 8.0

Bästa spår: I Can’t Stay, Human eller This Is Your Life

"Väldigt lättlyssnat och poppigt. Jag har aldrig direkt tyckt om Killers, och denna skiva kommer inte att omvända mig. Snarare tvärtom. Human är en äkta RixFM-dänga, de exotiska takterna gör sig inte bra, utan får låtarna att komma allt närmare schlager och refrängen i This is your life skulle lika gärna kunna vara nästa års Idol-vinnarlåt. I få stunder (A dustland fairytale) ser jag potential, men i det stora hela kan jag bara säga: albumet är en flopp och Brandon är helt ointressant utan mustasch."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: A dustland fairytale

Snittbetyg: 5.2

"Wow, tre kristna brorsor från the states som skriver klychétexter och krossar tonårstjejers hjärtan. Och samtidigt så bra… Hur går det ihop? Det gör det väl inte, antar jag. Men eftersom jag är F15 är det helt okej för mig att dyrka dess bröder…och det gör jag också. Jag tycker låtarna är riktigt bra, och de är faktiskt inget massproducerat pojkband som vissa tror. De råkar bara vara tre väldigt talangfulla bröder som brinner för musiken, och sedan när är det något dåligt? A little bit longer är mycket, mycket bättre än bandets två tidigare album, och man märker hur de verkligen utvecklas och växer i sig själva. Detta album innehåller så himla mycket känslor, utan att det på något sätt blir för mycket… Och for the record, vem skulle inte kunna döda för minstinen Nick?"
Stina ger skivan 8.5

Bästa spår: A little bit longer (en riktigt fin låt som Nick skrev om att leva med sin typ 1 diabetes)

"De vet precis hur man gör fånig pojkpop och smälter flickors hjärtan i alla fall. Det är ju…bra. Fair enough. Sen kan de visserligen aldrig ens mäta sig med Busted (eller McFly) i den genren. Jag tar detta med en stor nypa salt, kanske är det just vad de själva borde göra också? Det låter lite för vi-tror-vi-är-så-bra-och-inser-inte-riktigt-hur-fånig-musiken-egentligen-är. (och de dödar musiken med sin Beatles-cover)"
Lisa ger skivan 3.0

Bästa spår: Lovebug

"En gång i tiden skulle jag säkert ha gillat detta. Men idag låter det mest som totalt meningslös pop i mina öron. Jag antar att jag är helt fel målgrupp. Bäst blir det, något oväntat, när tempot sänks i låtarna, dvs. i balladerna. Framförallt låten Sorry som påminner om något bra som jag inte kan sätta fingret på. Plus till den snygga albumcovern!"
Viktor ger skivan 4.0

Bästa spår: Sorry

Snittbetyg: 5.5

"Till att börja med: hemskt albumomslag! Innehållet känns ungefär likadant. Låtarna känns krystade, Johnny Borrell låter som en man med magont och samtliga spår är alldeles för hetsiga. Det här räcker ingen vart, de enda plusen de får är för några enstaka låtar (Blood for wild blood, Wire to wire etc), som faktiskt är helt okej, och för att ha gjort ett snäppet bättre album än förra gången."
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: Blood for wild blood

"Det är synd, men Razorlight känns iskalla för tillfället. För två-tre år sedan skulle jag ha längtat efter ett nytt Razorlight-album, men idag känns det mest jobbigt och tråkigt. Jag undrar vad det beror på. För denna skiva är hyfsat bra och innehåller några riktigt bra låtar. Men som precis med deras senaste skiva så blir de nog bortglömda ganska snabbt. Återigen, vad har hänt med Razorlight, varför vill man inte gilla dom längre?"
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: The House

"Det är fortfarande Razorlight. Ibland glömmer jag det. Jag älskar Razorlight, älskar, egentligen, Johnny Borrell och hans rebelliska attityd och röst också. Slipway Fires är klart sämre än bandets tidigare album, och jag blir grymt besviken på Borrells röst. När gick han från att ha en originell och cool röst till att ha en komersiell röst som mest låter som Ola Salo? Jag måste ha missat det kapitlet i hans historia.
För att återgå till musiken; det är fortfarande Razorlight och det är fortfarande bra. Detta album är kanske att ta ett steg tillbaka, men musikmässigt ligger de i alla fall väldigt, väldigt bra till för mig."
Stina ger skivan 7.0

Bästa spår: The House

Snittbetyg: 3.0

"Definitivt den mest annorlunda skivan jag lyssnat på i år. Tre spår av instrumentalt blip-bop. Verkligen inte i min smak. För mig fungerar sån här musik som intro-, mellan-, eller avslutningsspår på en skiva med sång, inte som en, i detta fall, alldeles egen skiva. Jag väntar bara på att det ska hända nåt…"
Viktor ger skivan 3.0

Bästa spår: -

Snittbetyg: 5.5

"Sophie Zelmani är bra. Det blir lätt lite tråkigt, men det hör ju till sån här musik - och det betyder inte att det inte är proffsigt. Tyvärr lyssnar jag på den här skivan vid fel tidpunkt. Skivan borde dessutom givits mer tid, kanske helst under sensommaren. Sen tror jag inte att den skulle ha lämnat några större intryck i vilket fall, men att det är en bra skiva står helt klart."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Time

Snittbetyg: 5.5

"Debuten Apologies to the Queen Mary var fantastisk och lovade mycket inför det svåra andra albumet. Den här skivan känns mörkare och mer svårlyssnad än föregångaren och är på så vis inte lika charmerande, tyvärr. Samtidigt är skivan jämnare - både på gott och ont. Jag har t.ex extremt svårt att hitta favoriter bland de nio låtarna. Jag hade hoppas på nåt mer - bara nåt litet extra."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Language City

"Kul med endast nio spår på skivan, hellre det än 15. Den här musiken säger mig dock ingenting. Hur mycket jag än lyssnar, kan jag inte känna mig mer än likgiltig, bortsett från några låtar (Bang your drum, Califronia dreamer etc.) Det är väl ok, men inget jag kommer fortsätta att lyssna på."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Bang your drum

Snittbetyg: 7.0

"En jul-ep, det skulle kunna gå hur som helst. Lyckligtvis visar det sig att Glasvegas klarade det väldigt bra. Det är visserligen julinslag här och var, och en egen version av Silent Night, men det viktigaste (och det som gör ep:n värd att lyssna på om och om igen) är att de gjorde sin egen grej. De flesta låtarna funkar att lyssna på i stort sett när som helst. Berörande, mäktigt och väldigt Glasvegas (tänka sig att man kan säga så om ett så pass nytt band. Kul med egen nisch.)"
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: A snowflake fell (and it felt like a kiss)

"Jag förstår fortfarande inte hypen kring Glasvegas, men jag gillar verkligen idén med en jul-ep. Lagom mycket bjällerklang och resten på sitt eget sätt. Jag gillar hur de gör det även om jag inte riktigt gillar vad de gör. Men det fina titelspåret känns som en låt att plocka fram även kommande jular."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: A snowflake fell (And it felt like a kiss) 

Snittbetyg: 6.0

"Jag gillar allt runt omkring The Walkmen, till exempel är albumcovern sjukt snygg. Men när det handlar om musiken är jag tveksam. För mig gör de svår, komplicerad musik. Sån där musik som svävar omkring som ‘bra’ utan att hitta pricken över i:et. Extremt svårlyssnat. Men samtidigt, vilket också är fördelen med svårlyssnad musik, en stark överlevare i det långa loppet. När låtarna väl satt sig landar betyget till slut på just ett tryggt ‘bra’. Jag har bestämt mig, jag gillar The Walkmens speciella ljudbild."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: In the New Year

"Precis som Viktor säger tar det lång tid att lyssna in sig på The Walkmen. Det gäller att ha tålamod och lyssna noga, men trots det blir det, till min besvikelse, aldrig så bra som jag hoppas. Ingen låt är direkt dålig, men ingen låt får mig heller att rysa av välbehag (trots att låtar som In the new year och Canadian Girl är riktigt bra). Det är lite för intetsägande och slätstruket för att jag ska kunna uppskatta det till max. Men som sagt, inget är heller dåligt."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Red Moon

Snittbetyg: 7.3

"Jag säger såhär: Dig Out Your Soul känns mer engagerat, fräschare, yngre och roligare än på länge (The Shock Of The Lightning, Bag It Up etc.)! Dessutom låter Liams röst mycket bättre än vad den har gjort de senaste åren (I’m Outta Time). Det är precis såhär Oasis borde/ska låta år 2008. Jag är oerhört nöjd, med undantag från några mindre bra låtar som skulle kunna ha ersatts med bättre b-sidor."
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: I’m Outta Time

"Jag håller med Lisa i allt hon säger. Det låter tillräckligt modernt för att kännas 2008 samtidigt som man känner igen det gamla man lärt sig älska med Oasis. Tyvärr innehåller skivan för många svaga, om än inte dåliga, låtar för att nå de högre betygen. Nåt som slår mig är hur extremt tydliga Beatles-referenserna är: framförallt i de låtarna som inte är skrivna av bröderna Gallagher. Ett annat konstaterande är att det fortfarande är gamle Noel som skriver de allra bästa låtarna. Denna skiva är inget formbesked, men god nog för att återigen övertyga mig om deras storhet."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: The Shock of the Lightning

"Visst hör man att det är Oasis direkt vid första tonen - och där har vi en stor selling point. Och visst är det bra, men en del låtar känns verkligen bleka… Det är också relativt svårlyssnade låtar som man tycker låter som en enda lång sång till en början. Jag önskar egentligen att Oasis ville ta mer risker i sin musik, samtidigt som detta sound som de har är väldigt betryggande och något som man alltid kan lita på. Och, I’m outta time är så himla himla bra. Galet."
Stina ger skivan 7.0

Bästa spår: I’m outta time

Snittbetyg: 6.0

"Egentligen har jag större krav på Cat Power, framförallt med tanke på att detta nästintill är en komplett coverskiva. Till skillnad från till exempel Feist så är detta i långsammaste laget. Många fina melodier förstås, men i längden saknar jag lite uptempo."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Song To Bobby, Silver Stallion, Naked If I Want To

"Jag, som till och med älskar den här genren egentligen, tycker inte att detta är speciellt mycket att hänga i julgranen. Det blir lite väl långsamt och anonymt."
Ellen ger skivan 6.0

Bästa spår: Song To Bobby

"Detta är mycket mer intressant än vad singer/songwriters brukar vara. Jag tycker om melodierna och att intrumenten kommer fram betydligt mer än vad jag hade förväntat mig. Hennes röst är dessutom att dö för! Mäktig, vacker och med ett visst djup. Bra skiva, men i längden lite för mycket singer/songwriter - det vill säga för mycket gitarr/piano, "för vackert" och lite för långsamt/tråkigt/segt."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: I believe in you, Don’t explain och Naked if I want to

Snittbetyg: 5.3

"Det skulle kunna vara riktigt bra. Det skulle kunna vara en ny, frisk fläkt inom svensk pop. Soundet skulle kunna vara intressant. Dessvärre är det inte så. Nordpolen försöker verkligen att göra "rätt", men det blir så fel. Texterna är platta, intetsägande och fåniga. Låttitlarna är för jävliga. Soundet är visserligen emellanåt bra, men jag har hört det så många gånger förut att det börjar bli tröttsamt. Den avslutande låten På Nordpolen är egentligen det enda jag skulle kunna förtsätta lyssna på. Tanken och konceptet är rätt, men resultatet blir nästintill en flopp."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: På Nordpolen

"Det förvånar mig, men jag gillar det här! Det hörs att TTA har varit med på ett hörn eller två, men det stör mig inte så mkt som jag först trodde. Istället diggar jag det elektroniska ljudet. Jag håller inte med Lisa om att texterna är fåniga och att låttitlarna är för jävliga, jag tycker han gör det bästa av att sjunga på svenska till sån här musik. Sen gillar jag inte riktigt sättet han sjunger på, men det gör inte så jättemycket. En, nästan, jättebra debut!"
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Skimret

Snittbetyg: 5.8

"Efter att ha hört mycket gott om Calexico så var jag nyfiken på denna skiva. Jag blev varken besviken eller överväldigad. Det är helt klart en bra skiva som dessutom innehåller hela 15 låtar, vilket är väldigt ovanligt idag. Men den innehåller även några obegripliga bottennapp i form av spansk folkpop. Det enda jag egentligen saknar är några starka spår som är värda att komma ihåg."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Slowness

"Egentligen en rätt bra skiva. Egentligen inget större fel med nästan någon av låtarna. Det är bara så tråkigt, och de hela 15 låtarna (och de underliga folkinspirerade låtarna) gör inte saken bättre. Calexico får inte upp mitt intresse något vidare, men är samtidigt för bra för ett lågt betyg. Knepigt."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Writer’s minor holiday

Snittbetyg: 3.5

"Egentligen ett ganska spännande album. Det som drar ner betyget är de alltför experimentella partierna samt sångerskans röst som jag tycker skär sig med musiken. Det känns nästan som att det är från denna genre (den kallas tydligen Triphop) som Radiohead hämtade sin inspiration till sin musikaliska omvandling. Och det skulle kunnat bli bra det här, med lite mer musik, lite mindre konstiga prylar och lite mer ordentlig sång."
Viktor ger skivan 3.5

Bästa spår: The Rip och Silence

Snittbetyg: 8.0

"Sångaren Kevin Barnes börjar mer och mer kännas som 2000-talets David Bowie. Den här skivan är lika fullproppad med snygga popmelodier som fjolårets mästerverk! Det är roligt och spännande från första lyssningen, men kan istället bli för mycket vid regelbunden lyssning - precis som vanligt med of Montreal. Men jag tycker ändå att kreativiteten är fantastisk och det finns alltid guldkorn att hitta i of Montreals skivor, så även här."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: And I’ve Seen A Bloody Shadow

Snittbetyg: 7.0

"Kanye West gör definitivt inte hip-hop längre, han rappar knappt något alls utan har istället uppfunnit en helt egen genre. Han är för jävla cool alltså, han gör precis vad han vill, jag gillar verkligen Kanye. Jag gillar verkligen också den här skivan, den är väldigt speciell men samtidigt jämnare än samtliga föregångare. En skiva att sträcklyssna. Istället saknas de självklara hitsen. Det är möjligt att betyget blir ännu högre när skivan satt sig helt, för potential finns, men än så länge så känns det lite för platt."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: RoboCop och Paranoid

"Nya Kanye innebär alltså mindre rap och mer pop/electro. Det är synd, för det gör att skivan känns ganska opersonlig och mer mainstream än tidigare. Så fort jag bortser från det inser jag dock hur genialiska var och en av låtarna är. Alla har hitpotential, är välgjorda och soundmässigt väldigt intressanta. Kanye tycks lägga ned mycket energi på sin musik, och det märks på resultaten. Jag kan inte komma på en enda låt som känns riktigt onödig eller tråkig? Bra gjort, igen."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Street Lights och RoboCop

"Detta är bra. Det här visar att Kanye West kan göra vad han vill och lyckas.
Johan ger skivan 7.0

Bästa spår: Street Lights

Snittbetyg: 5.2

"Jag gick ut väldigt hårt, jag hade inga som helst förväntningar och de första lyssningarna bekräftade mina tankar: The Streets är slut. Nu kan jag uppskatta albumet på en viss nivå; låtarna är catchy och ibland även bra. Men Streets var så mycket mer än så. Han förändrade musiken så mycket, han blandade allt möjligt och han behandlade viktiga och berörande ämnen. Idag finns inte mycket av det kvar, allt jag ser är en kommersiell kille, catchiga refränger och lite prat emellan dem. Det är oerhört synd."
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: The escapist

"Efter Lisas hårda ord hade jag mer eller mindre bestämt mig för att detta är en skitskiva. Det lustiga är att jag under de 3-4 första genomlyssningarna också tyckte det, för att sedan helt plötsligt inse att men den här låten gillar jag, och den här också…och den här också! Så till slut sitter jag här, förvånad men glad, och tycker att skivan är bra. Visst innehåller den även 2-3 skitlåtar, men överlag är nivån så hög att den egentligen kanske förtjänar ännu högre betyg."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Everything is borrowed

"The Streets blir bara sämre och sämre, tyvärr. finns några bra låtar."
Johan ger skivan 5.0

bästa spår: The escapist

Snittbetyg: 7.8

"Håkan Hellström och Broder Daniel möter The Hives och Ebba Grön. Förutom det otroligt fåniga namnet så är Hästpojken något jag verkligen gillar! Skivan växer för varje lyssning och jag börjar mer och mer få intrycket av att detta är en jämnbra, nästintill komplett, skiva. Den rivstartar och avslutar med albumets två starkaste spår och däremellan blir det aldrig tråkigt. Jag diggar det här!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Utan Personlig Insats

"Jag trodde inte att jag skulle tycka om det här. Jag trodde att det skulle bli en sämre version av Broder Daniel och Bad Cash Quartet på svenska, men jo, jag gillar det! Det känns redan nostalgiskt, som om jag lyssnade på detta i högstadiet (vilket jag definitivt hade gjort om de fanns då). Nostalgiskt i sin tur är nästan alltid bra. Detta är så typiskt svensk pop om ungdomens år, och det går nästan alltid hem hos mig."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Här Har Du Ditt Liv

"Jag gillar det här, man blir sugen på att festa och sjunga med i texterna. Helst vill jag känna igen mig i texterna, jag vill vara dom men istället så får jag lyssna och drömma att jag är full på Liseberg och knarkar i Flemingsberg."
Johan ger skivan 7.5

bästa spår: Shane Macgowan, Caligula

Snittbetyg: 6.0

"Det här är precis vad som behövs på 2000-talet, där electro och indiepop är det enda man hör. Överallt. Nouns är ett snabbt, intensivt, uppfinningsrikt och intressant album. Catchiga melodier blandas friskt med skräniga sound och inspiration från punken och new wave. No Age är en snabbare och kortare version av Sonic Youth och en roligare version av Animal Collective. Nouns är bland det bästa som gjorts i år!"
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Teen Creeps och Things I Did When I Was Dead

"Jag har extremt svårt för sån här musik. Men om Animal Collective gav mig hjärnblödning ger No Age mig bara lite lätt huvudvärk. Det är till och med bra ibland, men överlag alldeles för skränigt och högljutt. I mina öron: oljud. Plus dock till att låtarna är korta, vilket behövs vid ett sånt tempo."
Viktor ger skivan 3.5

Bästa spår: Brain Burner

Snittbetyg: 6.8

"Ellen har ofta tjatat om hur bra Ane Brun är, men jag har aldrig tagit mig tid till att faktiskt lyssna. Först nu förstår jag. Visst blir det lite långsamt i längden, men det gör faktiskt inte så mycket. Istället kan man inte låta bli att gripas av de vackra melodierna. Det var länge sedan jag lyssnade på så fina ballader."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Changing of the Seasons

"Precis som Viktor nämner är Ane Brun en gammal favorit hos mig. Jag tycker om alla hennes album, trots att de inte skiljer sig så mycket från varandra. Jag känner likadant inför denna skiva."
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Changing of the Seasons och Gillian

"Redan efter första låten uppstår problemet: detta är inte min grej. Ane Brun kommer inte kunna få mig att älska den här stilen av musik, men hon är en av ganska få inom genren som är på god väg. Jag förstår att detta kan vara riktigt bra, vackert, känslomässigt etc., och det tycker även jag…stundivs. Resten av tiden sitter jag och funderar på hur dessa medellånga låtar kan kännas sååå långa."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: The Puzzle

Snittbetyg: 7.5

"Vid det här laget spelar det ingen roll vad Ryan Adams än gör, jag kommer att älska det ändå. Han har vuxit och blivit en självklar personlig favorit för mig, kanske tack vare sin nästan överdrivna produktivitet de senaste åren. Så även om det här endast är en dussinskiva i Ryan Adams diskografi så är den fortfarande så bra i jämförelse med annan musik att den står sig starkt. Han sånger berör."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Cobwebs

Snittbetyg: 6.3

"Även om denna skiva i det stora hela inte är mycket mer är en bagatell så kan jag inte låta bli att charmas av de få låtar som står ut från mängden. Det handlar trots allt om två hyfsat kompetenta herrar, så att denna samling skulle innehålla pärlor var det aldrig någon riktig tvekan om. Däremot lever inte helheten upp till mer än att det är en lagom mysig, bekväm skiva för mörka höstkvällar."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Strange Overtones

"Jag var helt inställd på att detta var en genialisk återförening, men som skulle resultera i en meningslös skiva. Halva rätt. Skivan känns igenomtänkt, uppdaterad och välgjord. Trots att den emellanåt känns lite enformigt, innehåller den många guldklimpar (Wanted for life, The Lighthouse etc.) som överraskar och förgyller i höstmörkret. De bevisar även att långsamt inte behöver vara tråkigt."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: I feel my stuff, The Lighthouse och Wanted for life

Snittbetyg: 7.0

"Det absolut roligaste med Wild Beasts (förutom den oerhört originella och oförutsägbara rösten) är att de inte låter som ett typiskt brittiskt band, ni vet såna som man oftast tröttnar på utan att ens knappt ha lyssna på skivan. Nej, det här är annorlunda, fräscht och roligt. Man vet inte hur nästa låt kommer att låta, och det gillar jag! Ett plus också för de intressanta låttitlarna (She purred while I grrred etc.) Mycket bra debutalbum!"
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: She purred while I grrred

"Jag älskar rösten! Den gör mycket för musiken, men den är inte allt. Det är som Lisa säger, man tröttnar inte på musiken, men å andra sidan så fastnar den inte heller tillräckligt för högre betyg. Det är sådär lagom bra hela tiden: inga självklara hits, inga låtar som faller ifrån. En spännande debut med mersmak!"
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Brace Bulging Buoyant Clairvoyants

Snittbetyg: 6.3

"Jag är glad att jag laddade ner skivan. The Game har växt i mina ögon, tidigare var han bara en sämre version av 50 cent. Nu tänker jag bara honom som Dr. Dre och hans N.W.A. Tunga oldschool beat = väldigt Bra skiva!"
Johan ger skivan 7.0

Bästa spår: Ya heard (feat. Ludacris) och Dope Boys (feat Travis Barker)

"Det är inte tråkigt, nej, egentligen bra för att vara hiphop. För vi vet ju att bra hiphop är ganska svårt att få tag på. The Game känns äkta, men trots det faller det mig inte helt i smaken. Det finns inget som direkt sticker ut, eller som får mig att vilja lyssna mer och mer. Det är okej, ibland riktigt bra, ibland dåligt. Jag är ganska kluven."
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Let us live (feat. Chrisette Michelle)

Snittbetyg: 7.0

"Bloc Party är kanske det bästa indiebandet från Storbritannien på 2000-talet. De bevisade det definitivt i debuten, men även i uppföljaren förra året. Tyvärr planas den spikraka formkurvan ut i och med denna skiva. Den är bra, innehåller några starka spår, men saknar samma intensitet och flyt som föregångarna. Det känns som om Bloc Partys svaghet är utfyllnadslåtarna, för högstanivån är skyhög."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Biko och Ion Square

Snittbetyg: 6.0

"Vad säger man om en sån här skiva? En rakt igenom instrumental skiva förutom vissa roliga monologer på norrländska. Jag fattade absolut ingenting vid första genomlyssningen, först nu börjar jag fatta galoppen. Och grejen är den att även om detta knappast är någon skiva som jag någonsin kommer lyssna på igen så kan jag inte låta bli att tycka att hela idén är jävligt cool. Det är så annorlunda, nyskapande och intressant att det väger upp bristen på sång och melodier."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: At The Seaside

Snittbetyg: 5.0

"Jag minns Weezer på 90-talet. Framgångsvågen har sedan dess slätats ur ordentligt och Weezer på 2000-talet är inget vidare. Trots det var jag nyfiken på den här skivan. Efter ett antal lyssningar är jag fortfarande ganska likgiltig. Det finns några bra låtar att luta sig emot, men överlag känns det som om albumet är inspelad enligt amerikansk popstandard. Och är det bara jag som stör mig på att sångaren bytt sina karakäristiska glasögon mot en cowboyhatt??"
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: Thought I Knew

Snittbetyg: 6.8

"Okkervil River är jättebra. På alla sätt som finns, kanske. Egentligen skulle jag kunna sluta där, men jag vill försöka att beskriva varför jag känner så…The Stand Ins är ett album som absolut inte är någon världssensation, och den sticker egentligen inte ut alls från Okkervils andra album. Men, jag är inte trött på det, anyone? De har den där underbara tendensen att skapa låtar som får dig att bry dig om saker du inte brukar, eller som får dig att tänka på saker du inte brukar tänka på. Samtidigt gör låtarna dig glad. Mestandels för att du inser att shit! De är såhär jäkla bra på riktigt!"
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: Starry Stairs (men det är trångt i toppen!)

"Hur mycket jag än gillar skivan så kan jag inte sluta störa mig på att den bara innehåller ynka åtta riktiga låtar. Det är i snålaste laget och drar ner betyget. Men jag gillar skivan som sagt, även om den inte riktigt når upp till The Stage Names kvalitet. För mig känns Okkervil Rivers musik så självklar på nåt sätt, enkel och vacker. Det är oerhört behagligt att lyssna på och med de intryck de gjort förtjänar de en stående plats i mitt musikbibliotek."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Starry Stairs

"När jag först hörde Okkervil River trodde jag att jag skulle gilla dem. Melodierna lät bra. Men efter någon månad kom jag på mig själv med att störa mig på dem mer och mer. När jag nu lyssnar på det nya albumet inser jag tyvärr att det inte berodde på att jag hade lyssnat sönder förra skivan, utan att jag faktiskt inte gillar det jag hör något vidare. Jag irriterar mig på texterna, soundet och hela konceptet. Trots det låter Okkervil som bäst på det här albumet, och jag kan njuta av vissa låtar (Pop Lie,  Starry Stairs etc.) och den förbättringen är värd ett stort plus i kanten."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Pop Lie

Snittbetyg: 7.0

"Annika Norlin är SÅ mycket bättre på engelska! Jag gillar hela upplägget: albumtiteln tillsammans med det talande omslaget, alla små berättelser snyggt musikaliskt beklädda…ja, det mesta egentligen. Det enda negativa är egentligen att det ibland känns lite för poppigt, lite för…svenskt? Vilket samtidigt är paradoxalt då man ibland kan undra hur en svensk tjej kan skriva så bra musik. Elgitarrerna till texten And she’ll never have to know what it’s like when your heart brakes i låten Anna är årets musikaliska höjdpunkt!"
Viktor ger skivan 8.0

Bästa låt: Anna

"Inte lika bra som första skivan."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Lund

"Jag gillar Annika Norlin. Hon är cool och duktig och så mycket bättre på engelska. Jag har dock alltid försökt tycka om hennes musik mer än vad jag egentligen gör. Detta andra album är gulligt och smart som det förra, om än lite sämre. Mitt problem med musiken är att det blir för tråkigt och förutsägbart. Det är inget med detta album som överraskar eller chockar. Soundet är detsamma, texterna är i stort sett desamma och Annika är densamma."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Arjeplog

Snittbetyg: 6.3

"Årets mest hypade band? Kanske. Albumet har blivit hyllat av, i princip, alla. Det är brittiskt, men inte alltför förutsägbart. Alla låtar var för sig är bra, men tyvärr låter de ganska lika, vilket gör att albumet emellanåt bara känns som en enda lång låt med bred accent. Det gäller att lära sig att hålla isär alla låtar, och då upptäcker man det fina i dem. Genast blir albumet mer intressant. Det är inga Arctic Monkeys, men ett lovande band och ett mycket bra debutalbum."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: It’s my own cheating heart that makes me cry

"Ja men nej. Ja för rätt röst och rätt sound. Nej för fel låttitlar och fel melodier. Det finns en enorm potential, det hörs. Tyvärr är det rätt sak, men på fel sätt. Jag tror problemet är att jag har hört allt redan innan jag ens började lyssna på skivan. Förutsägbart, ooriginellt och i längden därför tråkigt. Twinkle little star, how I wonder where you are? säger det mesta."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Geraldine

"Hype, hype, hype hype hype, hype…hype. Jag är ledsen, men the hype lies. Det här är inte bra! Låttexterna ser ut som resultatet av för mycket fritid och inte det minsta lilla talang. Melodierna är tråkiga, sega och sticker inte ut det minsta lilla. Herrejeusus, jag hade verkligen förväntat mig lite mer. Trash-hip-hoplåtar har bättre sound än detta, shame! Och visst kan jag erkänna att även jag hade höga förväntningar på Glasvegas efter alla hyllningar, men still, uncool. Jag antar att jag blir lite arg också, för visst hör även jag potential. Men varför bara sumpa bort den sådär? Antingen är de bara helt dumma i huvudet, eller så kan de verkligen inte bättre."
Stina ger skivan 4.5

Bästa spår: Flowers & Football Tops

Snittbetyg: 6.5

"Som Robyn - fast mer indie. Jag gillar inte hennes röst, även om det elektroniska soundet minimerar röstens betydelse. Brist på sång kompenseras istället med sjukt spännande och coola låtar, varvat med fina ballader (främst Time Flies är jättebra). En jättebra skiva att lyssna ett fåtal gånger på, men som så många andra blir något tröttsam i längden."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Time Flies och Little Bit

"Lykke Li är en lyckad blandning av mina kvinnliga favoritartister, så det är egentligen inte konstigt att jag uppskattar hennes musik. Hon är tuff!"
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Dance Dance Dance och Let it fall

"Just nu den bästa skivan. Jag älskar beatet, sättet hon leker med musiken. Älskar hennes röst, inlevelsen när hon sjunger. Hennes låttexter är lite fattiga, men väldigt söta. Jag tycker om det här starkt."
Christina ger skivan 8.0

Bästa spår: Dance dance dance! Little Bit och Windows Blue

"Det är så gulligt, så skört och så fruktansvärt intetsägande. Nej, jag har aldrig förstått grejen med Lykke Li och det gör jag fortfarande inte. Musik som denna kräver en stor mängd känsla och berörande texter, men den här skivan lämnar inget spår av något av det. (Sedan stör jag mig enormt på sättet hon sjunger dance dance dance på. Försök inte låta brittisk!)"
Lisa ger skivan 3.5

Bästa spår: I’m Good, I’m Gone

Snittbetyg: 7.8

"Yes! Det här är precis vad jag vill höra från TV on the Radio! Förrvirringen från förra året (fantastiska live - ojämna skivmässigt) är som bortblåst och jag kan äntligen acceptera TOTR som ett gediget indieband. Visserligen känns det mer kommersiellt (fel ordval för TOTR, men ändå) än tidigare men det kanske var vad som krävdes? De olika musikstilarna blandas återigen friskt och det får det att rycka till i axlarna på mig av förtjusning. Jag vill så gärna älska dom, nu har jag fler anledningar"
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Love Dog

"Jag håller med Viktor. Förra skivan var tyvärr lite för svår att ta till sig, något som man inte behöver oroa sig för på denna skiva. Det är fortfarande lite svårt och väldigt blandat men på ett mer balanserat sätt. Helt enkelt en bättre version av förra årets album!"
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Red Dress och DLZ

Snittbetyg: 4.5

"Ett av årets mest hypade svenska album lever inte upp till förväntningarna. Som bäst blir det i samarbetena med bl.a. Robyn, Neneh Cherry och Titiyo, men när Kleerup ensam står för musiken, ofta i de instrumentala låtarna, blir jag snabbt uttråkad. Mycket bättre blir det inte heller när han försöker sjunga själv. Låtarna är väldigt trallvänliga men når aldrig några vidare höjder, vilket förmodligen gör det här till en skiva jag glömmer ganska snabbt."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: Forever (feat. Neneh Cherry)

"Efter ett par lyssningar kan jag redan alla (tjatiga) låtar. Det är inte bra! Visserligen är samarbetet med Robyn helt genialiskt och vissa andra samarbeten (Neneh Cherry, Titiyo etc.) kan jag också till viss del uppskatta, men resten (och speciellt när han försöker sig på att sjunga själv) är pinsamt, pinsamt och stundvis äckligt dåligt."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: With every heartbeat (feat. Robyn)

Snittbetyg: 7.5

"Coldplay sviker inte. Det är precis lika lättlyssnat som tidigare. Men trots att det här är en jättebra skiva så är den ganska medelmåttig med Coldplay-mått mätt. Recensenter hävdar att det är ett nytt utvecklat sound på denna skiva, men det vill jag inte hålla med om. Det är samma gamla Coldplay och man får precis vad man vill ha. Jag är mycket nöjd."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Death And All His Friends

"Jodå, Coldplay har en förmåga att alltid lyckas med sina album. De förnyar lite, men håller hårt kvar vid soundet vi är vana vid. Viva la vida or death and all his friends är lätt att ta till sig, och lätt att tycka om…och lika lätt att tröttna på. Jag hade föredragit en lite svårare skiva, denna kommer jag tröttna på om max två veckor."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Death and all his friends

"Wow, Coldplay levererar något som inte får mig att somna, och som inte får svärmor att jubla lika mycket. Jag blev överraskad direkt av singeln Violet Hill, och det slutade inte där. Skivan är fin, nyskapande och väl genomtänkt. Ett smart album, som jag gillar skarpt."
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: Viva la vida

"Jag håller med Stina helt och hållet - skivan känns professionell och nyskapande. Coldplay kan verkligen det här med musik. De är sjukt duktiga och vissa av låtarna är helt geniala."
Ellen ger skivan 8.0

Bästa spår: Viva la Viva, Death and all of his friends

Snittbetyg: 4.7

"Bara att artisten heter Scarlett Johansson gör naturligtvis den här skivan extra intressant. Och när dessutom Tom Waits och David Bowie har fingrar med i spelet så måste man ju bara lyssna! Musiken då, den är extremt svårlyssnad. Det tar tid innan låtarna sätter sig och inte ens då vet jag hur jag ska placera musiken. För det mesta är det fruktansvärt segt och ganska tråkigt. Men ibland gillar jag det jag hör och även om Scarletts röst inte är någon personlig favorit så är detta är ganska bra skiva."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Anywhere I Lay My Head

"Att Scarlett Johanson - en ung och mycket begåvad och bekräftad skådespelerska - skulle göra ett album var det sista jag trodde. Konceptet skådis som gör musik-karriär har dragits i smutsen av namn som Lindsay Lohan och Hilary Duff. Ett simpelt sätt att tjäna mer pengar och framgång, tycks det. Men jag ville ändå tro annorlunda om Scarlett. Trots allt kan man inte jämföra henne med Lindsay och Hilary… Och ja, jag lyssnade på skivan, och blundade från faktat att hon egentligen "bara" är en skådespelerska… Låtarna är…svårsmälta. Intetsägande. Långtråkiga. Visst - det är långt ifrån Hilary Duffs sockersöta lättsmälta pop, men en sak är då säker. Scarlett borde aldrig ha besvärat sig med detta album, och på samma gång dra sitt namn i smutsen. Stick to what you’re good at, va!"
Stina ger skivan 4.0

Bästa spår: I don’t wanna grow up

"Ganska cool och originell skiva, är dock ingenting som jag kommer lyssna på frivilligt i framtiden - förutom min favorit Anywhere I Lay My Head som jag tycker är en fantastiskt bra cover!"
Ellen ger skivan 4.5

Bästa spår: Anywhere I Lay My Head

Snittbetyg: 6.0

"Njaa. Jag har haft svårt för Jack Johnson ända sedan jag lyssnade sönder sommarplågan In Between Dreams. Det handlar inte om att låtarna är dåliga på något sätt, utan det är mer att hela konceptet blivit…tråkigt. Samtidigt beundrar jag människan Jack Johnson och allt vad han står för, därför är det lite trist att jag inte förmår mig gilla hans musik mer än vad jag gör."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Angel

"Han är ganska tråkig på ett sätt, men jag gillar honom ändå. Albumet kanske inte är det starkaste, men det påminner en del om min favorit In Between Dreams"
Ellen ger skivan 6.5

Bästa spår: Losing Keys, What You Thought You Need och If I Had Eyes

Snittbetyg: 7.2

"Our psalms are sing-along-songs! The Hold Steady är mer än bara perfekt rockmusik. Det är Craig Finn’s stencoola röst och svettiga skjortor. Det är melodier som skakar, gitarrer som tjuter och texter som roar. Det är Holly och massive nights. Det är New York City och Massachussetts i ditt vardagsrum. Det är americana ända ut i fingerspetsarna. Jag älskar det förstås. The Hold Steady har gjort det igen."
Viktor ger skivan 9.5

Bästa spår: Magazines

"Detta är bland det svåraste jag har gjort i mitt liv. Jag var helt övertygad om att jag inte gillade Stay Positive något vidare fram till idag, när jag räknade upp vilka låtar på skivan jag gillade. Det blev fler än vad jag hade räknat med (Stay Positive, Yeah Sapphire etc.) Samtidigt är vissa låtar dåliga (Sequestered in Memphis), vissa totalt intetsägande (Navy sheets) och vissa okej (Slapped actress). Tyvärr får de riktigt bra låtarna lida av att andra är mycket sämre/tråkiga/intetsägande, och därför kan jag inte heller ge Hold Steady det betyget många av låtarna förtjänar… tills vidare i alla fall."
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Both Crosses

"Sjukt tråkig musik. Albumet är redan sönderspelat trots att jag aldrig ens har gillat det."
Ellen ger skivan 4.5

Bästa spår: Magazines

Snittbetyg: 5.5

"The Verve hade sällsynt dåliga förutsättningar för att vinna mitt förtroende: elva år sedan förra skivan - tillbaka som kritikersågade föredettingar. Men med dåliga förväntningar i ryggen var överraskningen total. Det är ingen Urban Hymns, det är ett nytt The Verve med nytt sound, men jag gillar vad jag hör. Skivan för ofta tankarna till Radiohead, framförallt i låtarna Sit And Wonder och Judas. Jag gillar även grejen att varje låt i snitt är över 6 min. På något sätt ger det ett visst djup, något som skivan vinner på."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Love Is Noise och Judas

"Nej. Verve har gjort ett fantastiskt album på 90-talet (Urban Hymns) och diverse andra bra låtar, men det här albumet är inget att hurra för. Det märks alltför tydligt att de har blivit gamla, men så gärna vill hålla fast vid ett ungt, catchigt sound. Tyvärr resulterar det bara i pinsamhet. Man kan hitta några glimtar av hur det borde eller skulle kunna låta (Valium skies, Sit and wonder etc.), men i övrigt vill jag bara säga: lägg ner NU, innan ni får samma stämpel som Oasis!"
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: Sit and wonder

Snittbetyg: 4.5

"Brittisk indie blir sällan riktigt lyckad. Och det här är ungefär som en sämre kopia av Franz Ferdinand, roligare blir det inte. Det är högt tempo rakt igenom, men trots det så lyfter det aldrig utan känns jämntjockt hela vägen. Det här definitivt en skiva som jag skulle klarat mig utan i år. Ett par, tre låtar räddar skivan från underkänt."
Viktor ger skivan 4.5

Bästa spår: Work Is Never Done

Snittbetyg: 6.7

"Supergrass har alltid varit en outsider bland mina favoriter. Jag skulle aldrig nämna dom som ett av mina favoritband, men likväl så undrar jag ‘varför inte’ varje gång jag lyssnar på deras musik. Jag kommer på mig själv att jag älskar deras sound gång efter annan och kanske är det dags att de får den uppmärksamhet som de förtjänar."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Diamond Hoo Ha Man

"Vilket drag! Skivan är typiskt Supergrass: till en början känns den medelmåttig. Efter ett tag hittar man de där speciella låtarna som sticker ut. Ännu en tid senare inser man att hela skivan är bättre än vad man hävdade tre veckor tidigare. Trots det slocknar intresset ganska snabbt, tyvärr. Det blir för tråkigt."
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: 345

"Supergrass. Medelmåttigt namn, medelmåttiga medlemmar, medelmåttigt välkända, nä. Hur skulle musiken hos ett sådant o-utstickande band vara annat än medelmåttlig?
Och nej, det är kanske inget jättebra, och jag kommer antagligen inte komma ihåg dem om tjugo år, men det spelar inte så stor roll. För stunden är det lättsmälta, lättlärda och helt okej låtar som är roligt att lyssna på. Musik kommer och musik går, och tyvärr är nog inte Supergrass ett av de band som består. Men som sagt, det är kul så länge det varar…"
Stina ger skivan 6.5

Bästa spår: Rough Knuckles

Snittbetyg: 7.0

"Jag är egentligen inget större fan av remixskivor, men eftersom det gällde ett av de bästa banden 2007 gav jag det en chans. Det låter väldigt svenskt och väldigt Studio. En bra blandning remixar av kommersiella låtar (2 hearts av Kylie Minogue), typiska svensk-poplåtar (Impossible av Shout out louds) och ett gäng långa, mestadels instrumentala, låtar. Perfekt kvällslyssning, men jag saknar deras egna poplåtar och önskar att hälften av låtarna kunde vara aningens kortare."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Turn the radio off

Snittbetyg: 6.3

"Modernt och lättlyssnat. Många av albumets 15 låtar har hitpotential och är högt medryckande. Bra eller dåligt? Cut Copy låter precis som jag hade tänkt mig, de gör allt rätt - dansvänliga låtar, utan att de blir för "kommersiella". Trots det fattas något, något litet som får mig att vilja lyssna om och om igen och vilja ge dem det höga betyg den här skivan förtjänar. Oerhört svår att betygsätta, men trots allt en bra skiva."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Unforgettable reason och Feel the love

"Cut Copy låter svenskt. Ungefär som en blandning mellan Kleerup, Tough Alliance och Shout Out Louds. Det finns mkt potiential i låtar som känns som ofärdiga eller bortkastade pärlor, kanske framförallt singeln Heart on Fire och Far Away. Ofta är det de trista refrängerna som sinkar, tyvärr."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Feel the love

Snittbetyg: 6.8

"MMJ har ett häftigt sound. Och dom har ett sätt att blanda amerikansk upptempo-rock med melankolisk gråt-pop. Det här albumet innehåller lite för mycket ‘dansband’ i dussinlåtarna för att utmärka sig, men det innehåller även några av MMJ’s allra bästa låtar. Touch Me I’m Going To Scream Pt.1 kan vara vårens bästa låt. Och Librarian kan vara vårens svåraste att få ur huvudet."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Touch Me I’m Going To Scream Pt.1

"My Morning Jacket lyckas få amerikansk indie-pop att låta annorlunda och spännande. En bra och blandad skiva, med hur mycket jag än lyssnar hittar jag ingen riktig känsla för dem, därav det inte alltför höga betyget."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Evil Urges

Snittbetyg: 7.5

"Full ös, medvetslös! CSS är för jävla coola alltså! Jag förundras över vilket tempo skivan lyckas hålla rakt igenom, man får ingen lugn stund. Ska man dansa till något i höst ska man dansa till CSS, det liksom bara rycker i armar och ben!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Jager Yoga

Snittbetyg: 7.5

"Vad meningen är att bryta sig ut från Bright Eyes när Conor Oberst i själva verkar ÄR Bright Eyes vet jag inte. Men för mig gör det detsamma, Conor är och förblir en personlig favorit. Det här är en förvånandsvärt jämn skiva från en historiskt sett ojämn artist, vilket förmodligen är ett tecken på att Conor mognat som låtskrivare. Visserligen saknar den någon självklar hit, men samtidigt håller varje låt tillräckligt hög kvalitet för att platsa på vilken Bright Eyes-platta som helst."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Cape Canaveral 

Snittbetyg: 6.0

"Counting Crows har verkligen förmågan att skriva lysande låtar (Colorblind). Men dom balanserar hela tiden på kanten mellan poppig indie-rock till greasy high-school-rock. Precis som bandet har den här skivan två sidor; en intetsägande smörja och en vacker hitparad. Resultatet är därför förstås blandat och betyget blir därefter."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Cowboys

Snittbetyg: 7.0

"Sigur Rós är ett konstigt band, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om dom. Ibland gör dom den vackraste musik man kan tänka sig, men alltför ofta tänjer dom på gränsen till olidlighet med sin seeeega musik. Eller vad sägs om 9,5 minuters sömnpiller? Det är frusterande. Men trots allt så tycker jag om den här skivan, men det gäller att vara på rätt humör när man lyssnat på den för att inse det."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Inní Mér Syngur Vitleysingur

Snittbetyg: 6.3

"Bara för att ett hyllat band gör en skiva som i mångas ögon är sämre än de tidigare, behöver inte det betyda att albumet i fråga är dåligt. Seeing Sounds är absolut inte dåligt. Möjligtvis något sämre än de tidigare albumen, men inte dåligt. Som vanligt blandas allt: hiphop med inspiration från rock och soul, klassiska sound med electric, ballader med svängiga danslåtar, you name it. Ett intressant album!"
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Kill Joy

"En skiva med två ansikten. Hälften av låtarna är kanonbra, nästan helt i klass med debutskivans spår, men tyvärr är den andra hälften låtar som känns ofärdiga och som inte når sin fullständiga potential. Och överlag överväger känslan av att skivan inte riktigt är ordentligt genomtänkt. Denna skiva känns som en vidareutveckling av soundet på Fly or Die och även om jag fortfarande anser att Pharrell Williams är ett geni så skulle jag ha föredragit ett mindre poppigt och mer funkigt sound."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Laugh About It, You Know What och Everybody Nose är skitbra!!

Snittbetyg: 5.5

"Egentligen känns inte det här som en som skiva för varma sommardagar. Den passar bättre i mörka höstlandskap. Förutom de fyra sista låtarna - och det är just de fyra sista som höjer skivan flera snäpp. Fyra varma, akustiska sånger som är värda att minnas. Framförallt Trouble kommer för alltid vara en sommarlåt för mig. Och även Something To Believe är en liten pärla."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Trouble

Snittbetyg: 5.3

"Det här är kul. En artist på 2000-talet med en 50-talsröst (en mycket vacker sådan!) är inte vanligt. Det känns lite annorlunda, lite 50-tal och mycket 2000-tal, vilket är en snygg komination. Aningens tråkig skiva i längden, men helt klart värt att lyssna in sig på!"
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Warwick Avenue

"Jag är inte lika fascinerad av rösten. Jag hade förväntat mig nåt mäktigare. Inte heller musiken imponerar. Samtliga låtar är jämnbra, men det finns ingen som riktigt sticker ut utan de går istället ihop i en jämntråkig sörja. De två avslutningsspåren räddar skivan."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: I’m Scared

"Jag blev väldigt besviken när jag hörde skivan. Singeln "Mercy" är så grymt bra medan resten av skivan känns så väldigt ointressant"
Christina ger skivan: 4.0

Bästa spår: Mercy

Snittbetyg: 7.0

"Första intrycket var inget bra, utan snarare en rejäl besvikelse. Efter ett par lyssningar växte dock skivan enormt. Låtar som Standing next to me och Black plant är inget annat än utsökta och väldigt särpräglade poplåtar i världsklass. Sidoprojekt har en förmåga att inte bli så intressanta, men Alex Turner har, tillsammans med en liksinnad, ännu en gång lyckats åstadkomma fantastisk musik."
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Black plant

"Till skillnad från Lisa så tycker jag att sidoprojekt är bland det mest intressanta som finns! Det finns många exempel på väldigt lyckade sidoprojekt. Den här skivan är inte väldigt lyckad, men jag gillar att den innehåller två-tre spår som är värda att spara i minnet. Annars är jag väldigt kluven. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag vet att musiken är bra, men det klickar liksom aldrig. Men jag älskar nedan nämnda låtar!"
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Standing Next To Me och My Mistakes Were Made For You

Snittbetyg: 8.6

"Jag kan inte låta bli att känna samhörighet med Markus Krunegård med allt vad det innebär. Så jag kan inte låta bli att känna mig lite stolt över det här albumet. Det här är utan tvekan vårens bästa skiva. Perfekt pop. Markus Krunegård kommer hädanefter, med Laakso i bagaget, att betraktas som en stor favorit i mina ögon."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: Se på mig nu, vad tycker du?

"Till en början var jag inte alls imponerad. Jaha, vad är detta, liksom? Men jag gav Markus en ärlig chans, eftersom jag verkligen på riktigt trodde på honom. Allt hans jobb i Laakso kunde väl inte vara som bortblåst? Och jag hade rätt. Efter ett tag kom jag på mig själv med att verkligen längta efter att lyssna på Markusevangeliet. Låtarna är fina, väldigt fina. Med sköna sound, lite originellt sådär. Och lyricsen…Halle-Markus, big time!"
Stina ger skivan 9.0

Bästa spår: Den som dör får se/Markus Kyrkogård

"Jepp, Markus har en förmåga att skriva om så alldagliga, realistiska och jordnära saker att vem som helst kan känna igen sig. Även jag. Det är kul, bra, poppigt och riktigt vårigt. Tummen upp för Markus."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Hjälp och Idioter

"Helt sjukt bra. Jag älskar det!"
Ellen ger skivan 8.5

Bästa spår: Hjälp och Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel

Snittbetyg: 7.5

"Årets hittills största förväntningar satte jag benhårt på DCFC inför det här efterlängtade skivsläppet. Deras två senaste album har varit fullkomligt lysande och är båda stora all-time-favoriter. Överlag är DCFC ett av mina absoluta favoritband. Den här skivan kommer dock inte upp i samma nivå som föregångarna, men är det ändå en skiva som växer enormt. Tre, fyra spår och kanske framförallt singeln I Will Possess Your Heart ser till att nivån förblir glädjande hög."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: I Will Possess Your Heart och Grapevine Fires

Snittbetyg: 6.0

"Okej, det här var varken vad jag förväntade mig eller hoppades på. Inte för att jag trodde att de skulle kunna överträffa A Lesson In Crime på långa vägar, men jag hade iaf hoppas på några låtar som stack ut från mängden. Istället levererar dom ett jämnbra album helt utan toppar eller bottnar. Dock finns dom där trummorna och basriffen som jag älskar kvar, och det är inte fy skam."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Tessellate

Snittbetyg: 6.0

"Det här är en himla cool skiva alltså! Någon kallade den för en modern discopop-klassiker, men riktigt så långt är jag inte beredd att gå. Fast hade den fortsatt i samma stil efter de första fem spåren så kanske. Andra halvan av skivan håller tyvärr inte lika hög klass. Men att höra Anthony sjunga discopop är bara det värt ett högt betyg."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Blind och You Belong

Snittbetyg: 6.0

"Jag vet inte vad som fick mig att lyssna på Ceasars "Jerk It Out" Palace, kanske var jag bara nyfiken på om dom fortfarande låter lika catchy. Det gör dom inte. Istället levererar dom osannolika 24 st popdängor i ett dubbelalbum. Galet överambitiöst, och tyvärr funkar det inte riktigt heller. Låtarna smälter ihop i en smörja som snarare är frusterande än njutbart att ta sig igenom. Med det inte sagt att det här är dåligt, skivan innehåller sin del bra låtar."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Strawberry Weed och Boo Boo Goo Goo

Snittbetyg: 6.0

"Precis som albumomslaget visar så är det här en ganska fräck skiva. Den pendlar mellan klassisk gubbrock och typiska amerikanska vibbar. En jämnbra, halvspännande skiva, som innehåller sin mängd låtar värda att lyssna på igen - vilket jag förmodligen också kommer att göra."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Today’s Lesson och Lie Down Here (And Be My Girl)

"Helt okej skiva, om än lite för mycket gubbrock. Vissa av spåren slinker obemärkt förbi (Hold On To Yourself), medan andra klistrar sig fast i hjärnan (Today’s Lesson). De sistnämnda vill jag lyssna på om och om igen. Detta är en skiva som förmodligen växer enormt mycket, ju mer man lyssnar på den. Eller också är det bara jag som hoppas…" 
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Today’s Lesson

Snittbetyg: 8.0

"Även om Håkan är en favorit så har han aldrig varit den som gör perfekta album. Han lyckas istället göra enstaka låtar som fastnar och blir speciella. Samma sak gäller med detta album. Hälften av låtarna skulle jag lätt klara mig bra utan, men så finns ju även pärlor som gör det hela värt att lyssna på. Små enstaka textrader sätter sig i huvudet och stannar där, typiskt Håkan."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: För Sent För Edelweiss

"Viktor har delvis rätt, men nej, det spelar liksom ingen roll. Håkan Hellström är bland Sveriges största genier och poeter. Han kan göra allt, blanda allt, vad han än vill..det blir ändå alltid ett strålande resultat! God bless him!"
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: För Sent För Edelweiss

"Man kan alltid lita på Håkan, det är en sak som är säker. Herrgud, hur lyckas killen? Fem helt geniala album. Och detta, det femte, är alltså inget undantag alls. Låtar som För sent för Edelweiss, Kär i en ängel, jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din och framför allt första singeln För en lång lång tid är så genuina att det känns enda in till benmärgen. Och okej, de tre-fyra sista låtarna på albumet är inte Håkans bästa. Men Håkan har lite tur där, för man förlåter honom alltid. All kärlek till honom, verkligen."
Stina ger skivan 8.5

Bästa spår: För en lång lång tid

Snittbetyg: 4.5

"Förutom det snyggaste album-omslaget sedan Achtung Baby så är inte det här alltför mycket att jubla åt. Det här är faktiskt lite småtrist. Det lyfter aldrig. Det maler på till man tröttnar. Jag har försökt och försökt och gett skivan otaliga chanser, men inget har hänt. Den är fortfarande ganska anonym."
Viktor ger skivan 4.5

Bästa spår: Kill Hollywood Me

Snittbetyg: 6.5

"Hot Chip är bara för coola alltså. Trodde inte mina ögon när jag såg dom live för första gången. Ett gäng nördar, uppradade med keyboards och maraccas. Naturligtvis upprepar dom inte fenomenala The Warning men det här är ändå en bra skiva! Den skulle till och med varit riktigt bra om man hade valt att skippa ett par spår och kanske dragit ner ambitionsnivån en aning."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Ready For The Floor, Bendable Poseable

Snittbetyg: 5.5

"Jag hyser någon slags hatkärlek till Magnetic Fields. Att lyssna igenom en skiva med detta band är som att färdas som en jojjo mellan himmel och helvete. Ena låten är jättebra, den andra jättedålig. Maken till ojämnhet är svårt att hitta. Men trots det har jag för länge sedan bestämt mig för att det goda väger tyngre än det onda."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Drive On, Driver