Snittbetyg: 7.5

"En dubbel-cd med ett intressant urval av låtar från Blur’s karriär, jag gillar konceptet rakt igenom. Blur -och främst Damon Albarn som dessutom hunnit med diverse lyckade sidoprojekt- har till skillnad från sina 90-tals-rivaler Oasis utvecklat sin musik med rejäl experimentlusta. Detta gav fina resultat i framförallt Think Tank från 2003 - enligt mitt tyckte Blur’s bästa skiva. Men utöver deras kreativa framgångar har Blur aldrig blivit några större favoriter - en gång på Oasis sida, alltid på Oasis sida? Dock är denna samling en riktig pärla, inte bara för redan Blur-bekanta."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Out of time

"En bra samling av Blur, kanske lite mindre intressant för de som redan är insatta. Greatest hits-samlingar är oftast ganska tråkiga (vem vill egentligen bara lyssna på hitlåtarna?), men på denna samlingsskiva får även otippade låtar en plats, vilket gillas. Jag har aldrig varit ett större fan av Blur, och har alltid känt att de har varit väldigt ojämna. Överlag är de dock bra, och det A beginner’s guide to Blur intyga."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: She’s so high, This is a low

Snittbetyg: 9.5

"Hysteriskt bra, udda men också väldigt enkelt och vanligt. Jag älskar hur Slanted & Enchanted innehåller lite av allt. Lite pop (Zurich is stained), lite rock (Summer babe (Winter version)) och inslag av noiserock (Conduit for sale!). 14 låtar av perfektion, aggressivitet, melodier och galenskap. Ett klart underkskattat band som borde ha fått mer uppmärksamhet. Ge albumet lite tid, det är absolut värt det. Jag älskar det här!"
Lisa ger skivan 9.5

Bästa spår: Omöjligt, men idag: Summer babe (Winter version)

Snittbetyg: 6.3

"Visserligen en lite udda skiva, till större delen bestående av remixar från HIStory. Men ändå underskattad då de 5 nya låtarna är riktigt bra, speciellt titelspåret. Framförallt remixen av singeln HIStory är riktigt lyckad. I mina ögon en spännande och modig skiva, även om den innebar början på slutet av en fantastisk karriär."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Blood on the dancefloor

"Det känns lite vemodigt att lyssna på denna skiva, eftersom det så uppenbart (som Viktor säger) är början av slutet på karriären. Remixskivor har jag aldrig tyckt är särskilt roligt, även om de är lyckade och välgjorda. Singeln och titelspåret Blood on the dancefloor är bra, vissa remixer är lyckade, och det mesta andra känns ok, men tråkigt. Som sagt, mest vemodigt."
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Blood on the dancefloor

Snittbetyg: 7.8

"1995 - tiden då min Michael Jackson-besatthet var som allra störst. Minns att jag fick skivan samma dag som den släpptes och att jag totalt ignorerade den Greatest Hits-cdn som ingick. Följde storögt tv:n hemma hos kompisar som hade MTV när Scream spelades. Ville inget hellre än att gå på hans spelning på Ullevi, men visste att jag var för liten. Hängde upp fotografier som kom hem på posten från hans officiella fanclub på anslagstavlan. På den här tiden fanns ingen annan musik än MJ för mig, så var det bara."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: Tabloid junkie

"För min del känns greatest hits-cd:n ganska meningslös (jag sätter hellre ihop min egen MJ-greatest), så jag fokuserar mest på den andra cd:n. Den med fantastiska They don’t care about us, coola Scream med Janet Jackson och fina Earth song (får tårar i ögonen av den än idag). Samtidigt finns där lite meningslösare låtar, som jag uppenbarligen inte tyckte något vidare om när jag var mindre, eftersom jag knappt minns dem. I det stora hela en bra samling av bra MJ-låtar, men långt ifrån det bästa."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: They don’t care about us och Earth song

Snittbetyg: 9.0

"Om någon ber mig minns min barndom är det första minnet som dyker upp att jag sitter i vardagsrummet på Lagergrensgatan, spelar NHL 93/94 med Lunka och lyssnar på Dangerous på repeat, om och om och om igen - alltid sjungandes. Förmodligen den mest sönderlyssnade skivan i min samling. Och den är inte ens min, förmodligen pappas. Jag tycker det säger det mesta om hur stor roll Michael Jackson spelat i ens liv. Mitt livs idol. Tack för allt och vila i frid."
Viktor ger skivan 10.0

Bästa spår: På senare år: Gone too soon 1994: Keep the faith

"Den här skivan är för mig vardagsrummet på Lagergrensgatan, där jag har lånat pappas MJ-skiva och sitter på golvet och lyssnar på den i stenåldershörlurar till en stenålderskivspelare. Det här tuffa och rockigare soundet tyckte jag enormt coolt när jag var mindre, och kan tycka det än idag (är det konstigt?). Den når inte upp i samma nivå som Thriller och Bad, men herregud vilka minnen och herregud att mannen har lyckats skapa så många fantastiska låtar, som håller än idag (över 15 år senare)."
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Why you wanna trip on me, Heal the world, Will you be there och Dangerous

Snittbetyg: 6.0

"Jag gillar allt runt omkring The Walkmen, till exempel är albumcovern sjukt snygg. Men när det handlar om musiken är jag tveksam. För mig gör de svår, komplicerad musik. Sån där musik som svävar omkring som ‘bra’ utan att hitta pricken över i:et. Extremt svårlyssnat. Men samtidigt, vilket också är fördelen med svårlyssnad musik, en stark överlevare i det långa loppet. När låtarna väl satt sig landar betyget till slut på just ett tryggt ‘bra’. Jag har bestämt mig, jag gillar The Walkmens speciella ljudbild."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: In the New Year

"Precis som Viktor säger tar det lång tid att lyssna in sig på The Walkmen. Det gäller att ha tålamod och lyssna noga, men trots det blir det, till min besvikelse, aldrig så bra som jag hoppas. Ingen låt är direkt dålig, men ingen låt får mig heller att rysa av välbehag (trots att låtar som In the new year och Canadian Girl är riktigt bra). Det är lite för intetsägande och slätstruket för att jag ska kunna uppskatta det till max. Men som sagt, inget är heller dåligt."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Red Moon

Snittbetyg: 8.5

"Ett underskattat album! Visst kan de gnälliga gitarrerna verka lite jobbiga och drogernas inverkan gör det till ett komplicerat album, men det är just det som är charmen med Be here now. Det är svårt att lära känna albumet, men tillslut inser man att låtar som Don’t go away, Stand by me och Fade In-Out är precis lika mycket värda beröm som tidigare låtar på tidigare hyllade albumen Definitely Maybe och (What’s the story) morning glory?."
Lisa ger skivan 9.0

Bästa spår: Don’t go away

"Den här skivan är speciellt på så sätt att det var min första egenägda Oasis-skiva. Jag kommer till och med ihåg julen då jag fick den. På den tiden fanns ju ingen annan musik än Oasis för mig och naturligtvis tyckte jag då att detta var det bästa jag hört. Idag är jag kanske inte lika lyrisk, men nog är det svårt att undvika att ge skivan ett toppbetyg. En fullgod uppföljare."
Viktor ger skivan 9.0

Bästa spår: Stand By Me

"Ja, som sagt är Be here now ett inte lika hyllat album av Oasis, och kanske är det just det faktumet som gör det lite extra intressant. Eller så är det helt enkelt de lite mer bortglömda låtarna som får pälsen att stå på en.
Jag kan säga att nej, det är inte lika bra som endel av Oasis’ andra album, men det är fortfarande ett album i total världsklass. Det kanske säger något om Oasis som band också, vad vet jag…"
Stina ger skivan 7.5

Bästa spår: Don’t go away (så fin, så fin, så fin…)

Snittbetyg: 9.3

"Inget annat band kan inge en så mäktig känsla som Oasis’ musik gör. Få band har betytt så mycket för den engelska musiken på 90-talet och kommit att influera i princip alla dagens rockband. (What’s the story) morning glory är en av höjdpunkterna i Oasis’ karriär, och det kommer att förbli ett av världens absolut bästa album. För alltid."
Lisa ger skivan 10.0

Bästa spår: Champagne Supernova

"Maken till sönderlyssnad skiva får jag leta efter. Men det finns förstås en solklar anledning till att den är så sönderlyssnad. Den här skivan är fullkomligt fantastisk. Det är nåt mer än bara musik på nåt sätt. Det är hela min uppväxt, typ. Tider går, Oasis förblir."
Viktor ger skivan 10.0

Bästa spår: Champagne Supernova (världens bästa låt?)

"Ok, ok, ok. Det är en asbra platta, I get it. Men denna totala överhyllning…Jag förstår inte? Det finns asbra plattor, och det finns asbra plattor. Jag skulle klämma in (What’s the story) morning glory under kategorin ‘asbra plattor’. Varför?
Jag kan aldrig riktigt komma på mig själv med att längta efter att lyssna på den. Och jag har aldrig blivit riktigt berörd av någon annan låt än Champagne Supernova. Och facts; när jag väl har lyssnat på den, tar det ett tag innan jag vill lyssna igen."
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: Champagne Supernova

Snittbetyg: 8.0

"Nedstämdhet och giltighet. Alltid samma teman, och Broder Daniel övertygar. Det är fortfarande nostalgiskt, högstadie och glädje blandat med sorg. Det finns bara en som Henrik Berggren."
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Work

Snittbetyg: 9.3

"Det var först här som Kent definitivt övertygade mig om att de är Sveriges bästa band. Denna skiva är fantastisk! Den går nämligen inte att lyssna sönder. Jag kan helt enkelt inte tröttna på rock’n'roll (Revolt III, En Himmelsk Drog) eller dystra ballader (Berg & Dalvana, Visslaren)."
Viktor ger skivan 9.0

Bästa spår: Berg & Dalvana

"Jag drömde om en barndomsvän igår, som telenäten drömmer om svalorna i vår. Jag var bara tvungen att citera nånting från världens bästa skiva. Folk blir arga när jag säger att Kent är världens bästa band, för Kent finns ju inte ens med på musiktidningarnas listor över världens bästa band. Men i mina ögon finns det ingen musik som är bättre än den Kent gör, så det är bara att beklaga att 5 991 000 000 människor inte kan svenska! Kent hittar sig själva på den här skivan. Hagnesta hill känns kall, poetisk, personlig, svensk och Kent. Jag är otroligt Eskilstunapatriotisk och stolt över att vara uppvuxen i Hagnesta hill!"
Daniel ger skivan 10.0

Bästa spår: Cowboys

"Detta är Kent absolut mest hyllade album. Tyvärr känner jag att några spår drar ner betyget (Stanna Hos Mig, Insekter) och gör det omöjligt för mig att sätta högsta betyg. Ytterligare några spår har jag en aningens likgiltig inställning till (Kungen Är Död, Cowboys). Resten av spåren är i världsklass, och ger albumet ett högt betyg."
Lisa ger skivan 9.0

Bästa spår: Beskyddaren

"Jag har verkligen mina up’s and down’s när det gäller Kent, men om Hagnesta Hill råder den ingen tvivel om vad jag tycker. Den är underbar! Det är egentligen allt som finns att säga."
Stina ger skivan 9.0

Bästa spår: Beskyddaren

Snittbetyg: 8.5

"En svårbedömd skiva. Ingen Kent-favorit, långt ifrån, men samtidigt en väldigt, väldigt bra skiva. Kan Kent misslyckas? Men på nåt sätt känns ändå skivan så anonym. Den saknar självklara toppar, förutom 747 förstås. Men kanske är det en styrka då skiva trots det lämnar avtryck efter varje lyssning."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: 747

"Som ‘Verkligen’ lämnar även Isola en genomgående känsla när man lyssnar igenom den, kanske bidrar omslaget till att den känns… varm. Det märks att ambitionsnivån hos Kent har höjts ännu mer inför Isola, de stannar inte vid att göra otroligt bra indierock (om uttrycket tillåts) utan slänger in bitar av pianoballader, arenarock, synthar, akustiska gitarrer mm. Kan förstå att Viktor säger att skivan känns anonym. Jag tror det beror på att texterna är mer poetiska och mindre personliga. Jag föredrar texter som känns personliga men eftersom musiken har tagit ett kliv framåt blir betyget samma som föregående skiva."
Daniel ger skivan 9.0

Bästa låt: 747

"Isola är en väldigt jämn skiva - om det höjer eller drar ner betyget är jag dock osäker på. Jag håller med Daniel och Viktor om att skivan inte är lika personlig som tidigare, men frågan är om det egentligen spelar någon roll (när 747 väger upp allt!)? Hela albumet känns annorlunda, allt från tempot till soundet och rösten. Detta är ett kliv in i ett nytt Kent, som har släppt det tidigare, tonårspräglade soundet."
Lisa ger skivan 9.0

Bästa spår: 747

Snittbetyg: 8.8

"Snacka om So ’90s! Nittiotalet kryper ner längs ryggraden när jag lyssnar på denna skiva. Nostalgi är bara förnamnet. Tyvärr är nostalgi ofta svårbedömt. Idag skulle denna skiva förmodligen låta ganska töntig. Men i slutändan är det förstås oundvikligt att konstatera att det här är precis så bra som Kent alltid är."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Gravitation

"Jag får gåshud bara av gitarrdisten på den här skivan! Jämför man med första skivan så känns ‘verkligen’ mer som ett album som förmedlar en känsla istället för ett knippe låtar. Omslaget är snyggare än på debutskivan. På ‘verkligen’ syns ett stilrent band, som vet vad de vill och gör det så himla bra."
Daniel ger skivan 9.0

Bästa spår: Gravitation

"Redan på sitt andra album har Kent utvecklats mycket, inte minst vad det gäller texterna. Trots detta behåller de delar av det tonårsinspirerade textskrivandet. Verkligen är en skiva med många toppar (Gravitation, Halka, Avtryck) och förmodligen den skiva vars texter jag tycker om allra mest. Ett tidlöst album från ett fortfarande, vid den här tiden, nytt och fräscht band."
Lisa ger skivan 9.5

Bästa spår: Gravitation

Snittbetyg: 6.8

"För mig som lärde mig gilla Kent långt in på nittiotalet låter den här skivan… förvirrande. Det är absolut inte dåligt, men det är inte Kent, liksom. Många påstår att detta är Kents bästa skiva. Det är inget annat än skitsnack från surpuppor som inte klarat av Kents framgång."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Pojken Med Hålet I Handen

"Kents karriärkurva har, sedan den här skivan släpptes 1995, nästan alltid pekat uppåt. Därför är det ganska logiskt att jag rankar det här som deras svagaste skiva. Men det Kent man hör på den här skivan är på många sätt roligare än Kent-08. Det känns opolerat, lekfullt och så fyllt av tonårsångest att man verkligen hör hur mycket de ville bort från Svensson-livet i Eskilstuna. Många av låtarna är riktigt bra! Att Jocke Berg är ett geni som kompositör/textförfattare hörs redan här!"
Daniel ger skivan 8.0

Bästa spår: Jag vill inte vara rädd

"Kents första album präglas av tonårstankar, nostalgi och ett poppigare sound, något som är ganska vanligt hos ett debutalbum. Trots att det inte är något negativt, föredrar jag alla gånger deras senare, mer utvecklade, texter, sound och stil. Det här blir nästan för indiepoppigt för mig."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: När Det Blåser På Månen

Snittbetyg: 8.8

"Den mest fulländade skivan jag har hört. Ett album som har allt en skiva kan tänkas behöva; uptempo-låtar (Rock’n'roll Star) blandat med känslosamma ballader (Slide Away). Obegripliga texter (Shakermaker) blandat med texter som berör (Live Forever). Ren Rock’n'roll (Cigarettes & Alcohol) blandat med pop i 60-talsanda (Digsy’s Dinner). Mer kan man inte begära av musik, det är orimligt.
Lisa ger skivan 10.0

Bästa spår: Live Forever

"Ja, visst är det en bra skiva, verkligen. Mycket mer finns det egentligen inte att säga. För min del får den inte högre betyg därför att jag inte riktigt klickar helt med den. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad felet är, det bara finns där. Men, det är inget stort fel, och som sagt är det ett mycket bra album."
Stina ger skivan 8.0

Bästa spår: Live Forever

"Det här är nostalgi. För tio år sedan fanns inga bättre än Oasis och det grundades i och med den här klassiska 90-talsplattan. Tyvärr blev Oasis aldrig riktigt bättre än så här. Fast å andra sidan, hur mycket bättre kan det egentligen bli?"
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: Live Forever