Snittbetyg: 6.7

"Det var inte alls vad jag hade väntat mig, jag blev positivt överraskad. På Veckatimest blandar Grizzly Bear lugna, fina melodier med intressanta inslag - lite åt psychedelic-hållet - och de gör det alldeles genialt! Det blir aldrig tråkigt, men det blir aldrig heller för mycket av det goda. Skivan tappar lite framåt slutet (jämförelsevist med den starka början av skivan), men det glöms snabbt bort efter det underbara slutspåret Foreground. Detta är något man inte bör missa i år. En av årets bästa skivor!"
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Cheerleader och Dory

"Grizzly Bear är spännande och den här skivan tilltalar mig mycket mer än föregångaren Friend. Jag har gett den här skivan väldigt mkt tid, otaliga timmar i solskenet. Jag har försökt att tycka om, men är kluven in i det sista. Det finns mkt med skivan jag gillar, men överlag kommer jag inte att slösa med berömmet - den har också tråkat ut mig gång efter annan. Ett säkert tecken på total uttråkning är att jag inte alls reagerat på musiken förrens sista låten, vilken är den överlägset bästa, börjat."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Foreground

"Ungefär varannan låt på skivan är bra (speciellt Two weeks, Cheerleader och Foreground), medan vissa andra glöms bort."
Johan ger skivan 6.5

Bästa spår: Two weeks

Snittbetyg: 6.0

"Experimentellt i all ära, men tyvärr går Neon Indian för mycket åt det ack, så uttjatade, elektroniska soundet. Jag har aldrig förstått fascinationen över det mekaniska och datorgjorda (förutom i viss mån), utan tycker mest det känns hippt och krystat. Trots det finns det en del guldkorn (Should have taken acid with you, Deadbeat summer etc.) på Psychic Chasms och trots allt tar de denna genre till en ny, mer intressant nivå. Det gillar jag! Lite uttjatande i längden, men bra i lagom mängd."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Should have taken acid with you

Snittbetyg: 8.5

"Animal Collectives något nedtonade EP visar på variation, kreativitet och är ännu ett bevis på hur bra de faktiskt är! De kör olika varianter av sin grej och lyckas gång på gång. Det är visserligen inte lika intressant som, till exempel, Merriweather post pavilion, men samtidigt verkar det inte spela någon större roll vad de gör, de gör det alltid bra!"
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: What would I want? Sky

Snittbetyg: 5.4

"Det är smutsigt, skramligt, experimentiellt, unikt och stundvis helt genialt. Wavvves är en skiva att sträcklyssna på, eftersom låtarna är bättre tillsammans än var och en för sig. Detta gör att albumets helhet är fantstisk och skivan är perfekt uppbyggd. Tyvärr gör även detta att skivan aldrig lyfter eller når en maximal punkt - ingen låter sticker direkt ut från skivans mängd. För mig gör det dock inte så mycket, en berättande och egen skiva som denna har jag längtat efter."
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Summer goth och To the dregs

"Första intrycket var katastrofalt. Jag hörde mest oljud. Det gör jag förvisso fortfarande, men sakta, så sakta, börjar små melodier växa fram och övertyga mig om att åtminstone ge skivan godkänt. Framförallt har jag svårt för den konstgjorda sången, de skräniga gitarrerna och det gryniga ljudet. Men samtidigt finns det ett fint driv i en del av låtarna som jag gillar. Jag är långt ifrån imponerad, men det finns nåt där. Kanske nästa gång."
Viktor ger skivan 3.5

Bästa spår: Sun opens my eyes eller Weed demon

"Jag älskar det här, speciellt det skitiga lo-fi-soundet. Wavves är coola, om jag någon gång skulle göra en skiva skulle det låta såhär!"
Johan ger skivan 8.5

Bästa spår: No Hope Kids

"Nej, det här funkar inte för mig (oväntat va?) men jag hatar det inte heller. Men det beror nog på att jag är pigg och utvilad, skulle jag komma hem efter en lång eftermiddag på jobbet och höra detta när jag kliver in genom dörren så skulle jag ta skivan och kasta den ut från balkongen det första jag gjorde (!). Kan förstå vad Viktor menar med "ett fint driv" i en del av låtarna, men för min del räcker det inte. Verkligen inte. Detta är ingenting jag någonsin skulle lyssna på. Usch, nu börjar huvudvärken komma också…"
Ellen ger skivan 2.0

Bästa spår: Beach demon, Sun opens my eyes

Snittbetyg: 7.2

"Jag gillar Animal Collective. Jag gillar dem mer och mer för varje album, de tycks vara ett sådant band som blir bättre och bättre med tiden. Merriweather Post Pavilion är bland det bästa jag har hört med dem; dels för att skivan ger en bra helhet, det finns inget jag helst hoppar över eller tröttnar på, och dels för att de fokuserar mer på sång och "melodier" än det tidigare, skramliga, soundet. De växer i mina ögon för varje dag som går och med detta album har de gått från ett bra band till lite av ett favoritband."
Lisa ger skivan 9.0

Bästa spår: Brothersport och My Girls (idag i alla fall)

"Jag håller med Lisa, förutom det där sista med favoritband. Animal Collective imponerar stort på mig med musik som inte bara är ny och spännande utan också - faktiskt - fullt lyssningsbar. De hemska oljuden är borta och är ersatta av rytm och melodi. Skivan är dessutom häpnadsväckande jämn utan några direkt svaga spår. Starkt!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: My Girls

"Ursäkta, men melodier - where? Allt jag hör är… white noise. Skramlande instrument och halvkassa sånginsatser. Ibland råkar de slinta på den fina sidan av musikalitet och då blir det riktigt bra (Summertime Clothes och My Girls). Sedan slinter de tillbaka igen, och det blir bara… öronbedövande. Nej."
Stina ger skivan 5.0

Bästa spår: Summertime Clothes

Snittbetyg: 7.5

"Normalt brukar Flaming Lips vara mästare på att balansera sin musik precis på gränsen mellan för flummigt och för kommersiellt. Experimenten får alltid mycket plats - med överlag goda resultat. Den här skivan är dock annorlunda. Här tar experimentlustan över fullständigt. Vid första lyssningarna var det en totalt meningslös dimma av ljud. Men med tiden och den goda viljan till hjälp lyckas man bryta ner skivan så pass att man kan urskilja detaljerna - och helt plötsligt träder en helhet fram som inte bara är spännande och egen, utan också så fin att man undrar varför man inte såg den från första början. Ledordet för att upptäcka Embryonic är tid."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: I can be a frog och Watching the planets

Snittbetyg: 7.5

"Bradford Cox, sångare i fantastiska Deerhunter, klarar sig bra på egen hand. Hans andra soloalbum är betydligt lättare och poppigare än debuten, och visst kan det ibland kännas tråkig när egensinnade genier som Cox och Noah Lennox från Animal Collective (Walkabout) gör musik som sätter sig i huvudet på två minuter. Men, efter att man tydligt har hävdat det kan man gå vidare och inse hur bra det trots allt är. Det är spännande, utan att vara hysteriskt eller för mycket. Bradford Cox kan kanske inte misslyckas, helt enkelt?"
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Criminals

Snittbetyg: 8.0

"Det är oförutsägbart - en av de absolut bästa egenskaperna vad det gäller band och album. Jag tycker även om att låtarna oftast är relativt korta, men många istället. Mycket bättre än jättelånga, men få, låtar. Skeleton innebär mer melodier och intrument än texter, vilket öppnar mina ögon för en annan typ av musik, som förmedlar känslor på andra sätt än genom texter. Ge mig mer!"
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Cranes och Bear face

Snittbetyg: 7.5

"Jag skäms lite över att jag inte tagit mig tid att betygsätta denna skiva, som dessutom har fått på tok för lite uppmärksamhet. Yeasayer är egna och nyskapande, utan att vara "svåra". Väldigt jämn och lagom lång skiva. Jag har egentligen inget att klaga på: All Hours Cymbals ger dig allt och lite till. Mitt enda minus går till några av låtarna, som känns onödiga (Ah. Weir) och inte riktigt håller samma klass som resten av skivan."
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Germs och 2080

Snittbetyg: 6.8

"Jag tycker om hur Deerhunter blandar psychedelic-stil med lugna melodier. Det är en väldigt snygg och skön kombination. Microcastle är ett jämnt album, där allt känns relevant och intressant. De lyckas, till skillnad från mycket annan lugn musik, fånga mitt intresse och håller kvar det ända in i slutet. Jag tror att det beror mycket på att det känns väldigt äkta och eget, något som jag alltid fascineras av. Bland det bästa 2008!"
Lisa ger skivan 8.0

Bästa spår: Agoraphobia och Nothing ever happened

"Det är givande att lyssna på lite annorlunda band som Deerhunter då och då, för dels främjar det min ständigt krävande kreativa sida och dels får det mig att bättre uppskatta annan musik. Dessvärre kan jag inte bestämma mig om jag gillar musiken eller inte. Delar av den är njutbar, men i det stora hela har jag mycket att lära innan tråkigt blir spännande. Lite kul att sista spåret, Twilight at Carbon Lake, låter som taget ur TV-serien Twin Peaks!"
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Agoraphobia