Snittbetyg: 6.1

"Antony är den mest originella artisten jag känner till. Han röst i kombination med de alltid så välkomponerande melodierna är oslagbart i sin genre, ständigt på gränsen till hur mycket hjärtskärande man klarar. Den här skivan är nästan lika fin som debuten I am a bird now, vilket inte säger lite. Inledande Her eyes are underneath the ground och avslutande Everglade ramar in en en skiva vacker som en tavla."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Her eyes are underneath the ground

"Hjärtskärande och intensivt, visst. Jag borde kanske tycka om det, men tanke på alla känslor som utspelas. Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag dock bara fram till samma sak: Det är tråkigt, jag vill inte lyssna mer på det och rösten är förfärlig och rolig (låter som en av mina gamla imitationer). Det faller mig helt enkelt inte i smaken - för det mesta. Trots det uppskattar jag dock verkligen originaliteten."
Lisa ger skivan 3.0

Bästa spår: Kiss my name

"Jag tycker Viktor har skrivit det mesta som behöver nämnas. Jag minns första gången jag hörde Antony and Johnsons och det var verkligen skräckblandad förtjusning. "Vad är det här för röst", minns jag att jag tänkte. Men idag förstår jag knappt mina egna tankegångar - detta är ju endast vackert! Jag njuter."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Another world, Her eyes are underneath the ground

"Jag gillar verkligen dessa passionerade låtar. Det är mäktigt, och enormt känslostarkt. Skulle få vilken vardagshändelse som helst i en film att sticka ut. Vackert så det förslår, perfekt musik att diska till! Nackdelen är väl att det kan bli lite för mäktigt till slut, kladdkaka är gott i små mängder."
Robert ger skivan 7.5

Bästa spår: Dust and Water

Snittbetyg: 6.3

"Precis som med AC Newman så gillar jag Neko Case bättre när hon kör solo. För det här är väldigt bra och helt annorlunda jämfört med New Pornographers. En del låter som ett Rilo Kiley i toppform, en del som en dyster Anna Ternheim och en del skulle lika gärna kunna vara Ane Bruns egna låtar. Typiskt Ellen-musik med andra ord, vilket i detta fall är ytterst positivt menat. I love your long shadows and your gunpowder eyes är vårens bästa text i en av vårens bästa låtar (Prison girls)"
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Prison girls

"Denna skiva hade jag nog kunnat gilla ganska mycket om det inte vore så att jag hade "lyssnat sönder" den redan innan jag ens hade lyssnat på den ordentligt. Detta dels för att Viktor spelade skivan mycket här hemma medan jag gjorde annat, dels för att vi la in den på min mp3-spelare och jag lyssnade på den som bakgrundsmusik medan jag t.ex. läste tidningen på tunnelbanan. Låtarna är egentligen ganska bra och skivan som helhet håller en jämn nivå, men samtidigt tycker jag att det är trist och anonymt. Dessutom AVSKYR jag sista spåret som är 31 minuter långt och bara består av "skogsljud" eller vad man nu ska kalla det."
Ellen ger skivan 5.5

Bästa spår: Vet ej

Snittbetyg: 6.5

"Det ord som passar bäst in för att beskriva Kings of Convenience är ’stilfullt’. Allt de gör är snyggt rakt igenom, allt från musiken till albumcovers och album- och låttitlar. Genomtänkt och stiligt, alltid av hög kvalitet. Men trots det är det något som saknas. Till skillnad från t.ex Iron & Wine så framstår faktiskt KoC som ganska tråkiga, vilket är märkligt med tanke på likheterna i musiken."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: 24-25

"Jag tycker inte, till skillnad från Viktor, att Kings of Convenience är tråkiga. De är ett av de få banden som kan göra sån här musik och fortfarande hålla kvar mitt intresse. Jag har gillat deras skivor från första stund, varje gång. Dock kan jag tycka att denna skiva inte håller samma höga klass som exempelvis Quiet is the new loud, som i mina ögon är nära en fullträff."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: 24-25 och Mrs. Cold

Snittbetyg: 6.3

"Det här är ganska annorlunda musik, åtminstone för mina öron. Bitvis är det riktigt bra, framförallt i de inledande fyra spåren. Men överlag blir det lite väl långsamt och flummigt - framförallt mot slutet. Skivan skulle kunna varit riktigt bra om ytterligare en låt i klass med Daniel fanns med bland de sista spåren."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Daniel

"Jag tycker om artister och band som gör något utöver det vanliga. Bat for lashes är ett ganska bra exempel på sådan musik. Därför vill jag tycka om det, vill hylla musiken, men tyvärr faller det mig inte helt i smaken. Albumet har sina absoluta höjdpunkter (Daniel, Siren song, Glass etc.), men utöver det är skivan ganska tråkig. Variationen är inte särskilt stor."
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Siren song

"Håller med Viktor, skivan håller en ganska hög standard de första 6-7 spåren men sedan faller det. Synd, för låtar som Daniel och Siren Song är helt fantastiska."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Daniel

Snittbetyg: 7.2

"På 10 låtar har Jonathan Johansson lyckats sammanfatta den musikgenre som jag lärt mig att älska. Det är inget nytt, även om musiken är hans egen. Istället hör jag Kent (Sent för oss), Håkan Hellström (Efter skimret, efter snön) och Arcade Fire (Säg vad ni vill). Blanda dessa artister och lägg till charmigt obegriplig skånska, så har du en rätt klar bild av hur det här låter. Mycket bra debut som lovar stort för framtiden."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Sent för oss

"Det skulle ha varit mycket bättre om han inte hade envisats med att lägga in alla electro-effekter, de passar inte in. Bortsett från det känns det inte alls så konstlat som t ex Nordpolen. Ok och charmigt emellanåt (Efter skimret, efter snön och Aldrig ensam etc.), men jag kan inte sluta störa mig på den fåniga rösten och det faktum att alla låtar verkar vara skrivna och gjorda utifrån en och samma mall. De låter likadant och han sjunger om samma grejer."
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: Efter skimret, efter snön

"Nu, 10 månader efter att jag betygsatte denna skiva första gången, så satte jag på den igen. Och jag blir helt chockad. Detta är ju en av årets fullträffar! Jag älskar varenda låt."
Ellen ger skivan 9.0

Bästa spår: Säg vad ni vill och Efter skimret, efter snön

Snittbetyg: 7.5

"Tidigare har jag förknippat Frida Hyvönen med långsamma pianoballader. Åtminstone är det vad jag fått höra på de livespelningar jag sett med henne. Men det här är bra! Framförallt i uptempo-låtarna. Jag är glad att jag inte missade denna skiva 2008."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: London!

"Frida Hyvönen har en speciell röst som i sammanhanget känns helt rätt. Det känns sentimentalt och i vissa stunder till och med storslaget. Ett ensamt piano flörtar ofta med mig. Denna kombination med enkelhet skapar musik man gärna lyssnar på om och om igen."
Robert ger skivan 7.5

Bäst spår: Dirty Dancing

Snittbetyg: 6.0

"Jag erkänner: den enda anledningen till att jag började lyssna på Bon Iver var att jag såg att denna skiva var med på nästan samtliga årsbästalistor från diverse tidningar/hemsidor. Automtiskt försöker jag därför lyssna efter allt som är sådär jättebra som alla verkar tycka och förväntningarna blir skyhöga. Och givetvis blir jag lite besviken. Inledande Flume är väldigt lovande, men efter det faller jag in i någon slags dimma av ljud, där bara vissa spår utmärker sig. Tyvärr drar verserna ned betyget."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Skinny Love

"Jag håller med Lisa, det här är långt ifrån vad jag förväntade mig. Sån här musik kan jag uppskatta i små mängder, men precis som med t.ex. Red House Painters så blir det alldeles för trist i längden. Men historien kring Bon Iver är fin; att med ett brustet hjärta isolera sig i en liten stuga i Wisconsin och på egen hand snickra ihop ett album känns ärligt och på riktigt. Men det finns en gräns för hur lågmält melankolisk musik får vara och detta är precis på gränsen för mig. Men jag älskar albumtiteln."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: re:stacks eller For Emma

"Vilken stark skiva! Lugn och harmonisk musik med ljusa stämmor. Mitt känslosamma inre påpekar ofta för mig att detta är musik jag gillar, jag får gåshud och kan bli helt rörd (som om man fått en vacker komplimang). Det jag trots detta har att klaga på är att albumet ger lite för lite variation. Med en utstickande mastodont låt som krydda hade nog detta närmat sig det fulländade."
Robert ger skivan 8.0

Bästa spår: Alla förutom Team

Snittbetyg: 7.5

"Det här är en fantastiskt söt liten skiva! Nio korta små låtar är normalt sett i minsta laget, men just i det här fallet känns upplägget optimalt. Kanske är musiken sådan som kommer bäst i små portioner, kanske är kvaliteten genomgående så hög att medelmåttiga mellanspår inte behövs. För en sak är klar: skivan innehåller inte en enda dålig låt. Och Scarlett gör definitivt rätt i att låta någon annan stå för låtmaterialet."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: Shampoo

"Jag har lyssnat igenom detta album om och om och om igen, i ett försök att hitta någonting att klaga på… Det enda jag hittade är att jag inte riktigt gillar Scarletts röst. Ja, albumet skulle antagligen göra sig bäst utan henne. Men ändå, detta är så fantastiskt bra! Nio låtar ren magi av en fin musik med fina toner, härlig text och Pete Yorns röst är underbart len och mjuk. Precis som Viktor sade finns det inte ett enda dåligt spår på skivan. Väldigt nära toppbetyg!"
Stina ger skivan 9.0

Bästa spår: Blackie’s Dead

"Mitt intresse för denna skiva är svalt. Det är nio låtar av ren, relativt ointressant, pop. För mig är hela skivan ganska intetsägande och det enda jag egentligen kan känna att jag uppskattar något är Scarletts (emellanåt) varma röst och spåren Someday och Search your heart. Resten kommer och går utan att lämna något avtryck. Det är inte hemskt på något sätt, bara totalt ointressant."
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: Search your heart

"Jag behöver inte upprepa Viktor och Stina med att det inte finns en ända dålig låt på denna skiva, men det gör jag i alla fall. Detta är glatt, härligt och uppiggande! Det behövs en skiva som Break Up att mysa till i höstmörkret. Jag gillar dessa små gulliga duettalbum som dyker upp lite då och då. År 2007 hette det Raising Sand (Plant & Krauss). År 2009 är Yorn och Johansson som står för underhållningen med Break Up."
Robert ger skivan 8.0

Bästa spår: Search Your Heart eller Shampoo

"Till skillnad från Stina så tycker jag att det är Scarlett Johanssons röst lyfter denna skiva från bra till riktigt bra. Och jag håller med Viktor om att skivan är en söt liten samling av trallvänlig pop, det är ganska simpelt men håller en jämn, hög kvalité alla låtarna igenom.
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Relator, Shampoo, Someday

Snittbetyg: 7.5

"Jag diggar verkligen den här killen! Den här skivan är betydligt fartigare än den lågmälda debuten. Och nästan lika bra. Jag gillar hans röst, men det är främst melodierna som gör att låtarna fastnar. Jag vill ha mer!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: She’s Fantastic

"Sondre lyckas med denna skiva hålla en ganska rak linje. Alltså, ingen låt är direkt värdig en plats på världsbästalistan, men sedan finns det inte heller någon låt som är dålig. Soundet är inte heller jätteoriginellt eller spännande men vafan - jag är HELT fast ändå!"
Stina ger skivan 7.5

Bästa spår: After All

Snittbetyg: 6.4

"Det här är definitivt hennes jämnaste album hittills och förmodligen också det mest genomarbetade. Det är lite allvarligare än tidigare, men lekfullheten finns fortfarande där vilket ger hennes musik en extra dimension. Blandningen mellan texter om allt från Gud till delfiner gör skivan dynamisk och spännande. Det enda jag saknar är en ny Samson eller en ny Somedays, i övrigt är detta en helgjuten skiva."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Eet eller Two birds

"Regina Spektor har skrivit ett par fina låtar (Samson från förra skivan), men jag är mätt på hennes musik. Det låter som vanligt - sådär äckligt sött, förutsägbart och lite pretentiöst. Ändå är Regina den i sin genre som verkar våga mest, vilket säger det mesta om mina tankar om pianomusik. Hon är duktig och vissa låtar är emellanåt ganska fyndiga, men mer än så blir det inte och kommer nog aldrig att bli heller."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: Blue Lips

"Precis som Lisa säger är detta förutsägbart och ingenting nytt på långa vägar. Kanske är det därför jag och Regina aldrig riktigt kommit överens. Jag gillar inte riktigt det där med att om du har hört en låt av henne har du hört resten också.
Låtarna på Far var till en början helt okej, till och med bra. Men efter ett tag blir allting bara ett enda stort bludder om absolut ingenting och jag känner hur mina hårstrån krullar sig för att det blir alldeles för fint och underbart och åh vilken underbar röst hon har… Nej."
Stina ger skivan 4.0

Bästa spår: Laughing with

"Alla i min närhet känner nog till min kärlek till denna artist och hennes musik. Första gången jag hörde henne var jag 15 år gammal, och hon hade nyligen släppt albumet Soviet Kitsch och var uppmärksammad på många håll (inte på samma sätt som efter Begin To Hope, men ändå tillräckligt för att få konsertbokningar runt om i världen). Hon är duktig på det hon gör - enormt duktig. Hon slår alla andra singer/singwriters med hästlängder, inte minst på grund av hennes enormt vackra sångröst och hennes sätt att charma de allra flesta. Naturligtvis är hon inte lika intressant för vissa som hon var i början av sin karriär - så är det alltid. Nyupptäckta pärlor är speciella och blir omtyckta på ett helt annat sätt än när de blivit mer populära och etablerade. När hysterin blir för stor kring vissa artister blir bildas en slags anti-het. Jag tänker inte bidra - för mig växer Regina för varje album hon släpper! När jag tror att hon inte kan göra bättre ifrån sig, förvånar hon mig. Igen. Jag älskar hennes musik; den får mig att skratta, gråta, förundras. Vackrare röst, melodier och människa får man leta länge efter. Far är inget undantag, jag älskar varenda låt.
Ellen ger skivan 9.5

Bästa låten: Laughing with, Eet, Blue Lips (och bonusspåret Riot gear)…

"Reginas klinkande på pianot ger mig gåshud, hennes personliga närvaro är hög och jag ser framför mig ett musikaliskt geni (som i låten Genius Next Door). Jag kan ju nämna att den halvtimmes långa konsert som Regina höll på Accelerator 2006 troligen är den bästa musikupplevelse jag fått uppleva (troligen en perfekt längd för en Regina Spektor-konsert). Blandningen mellan eftertanke, gråt och glädje är genomgående. Nackdelen med Regina är trots allt att man inte orkar med henne hela vägen. I Far finns det ju självklart försök till variation. Vissa pianostycken känns som hämtade från ett sensuellt filmiskt drama i Provence, eller direkt ifrån filmen Pianot. Trots det förblir vissa låtar relativt anonyma i en genomlyssning. Jag hade gärna velat ge detta album mer beröm, men tyvärr stannar jag upp. Det blir inte mycket mer än ett starkt godkänt. Hade albumet istället bestått av 10 låtar hade betyget garanterat blivit högre."
Robert ger skivan 7.0

Bästa spår: Blue Lips eller Laughing With

Snittbetyg: 7.5

"Begreppet supergrupp av varit gångbart hos kritikerna den här hösten. Först ut är den starkaste kombinationen, men vem vågar para ihop genier som Conor Oberst, Jim James och M.Ward utan att förvänta sig stordåd? Jag hade hoppas på att dessa tre skulle hitta ett gemensamt, nytt sound. Men vad jag fick var fem nya låtar från var och en av dem. Inte mycket i musiken tyder på att detta är ett samarbete, vilket är lite synd. Men i längden nöjer jag mig med säkra kort samt att bara få se dom på bild tillsammans."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: The right place och Whole lotta losin’

Snittbetyg: 6.0

"Till att börja med så får albumomslaget mig att vilja slänga skivan åt h-e. Gräsligt. Musiken sen, den känns igen -förstås- utan att varken imponera eller göra en besviken. Han gör rätt i att tuffa till sitt sound något, det hjälper till att hålla nyfikenheten färsk. Och han är förstås som vanligt en skicklig låtskrivare. Trots det har jag svårt att se hur Winnerbäck ska kunna behålla sin kultstatus kommande år, hans roll känns liksom överspelad."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Du min vän i livet

Snittbetyg: 5.0

"Hur coolt jag än tycker att artistnamnet Taken By Trees är så lyckas fortfarande inte musiken övertyga mig - trots att den stundtals påminner om José Gonzalez. Kanske är det rösten som jag stör mig på, jag vet inte säkert. Att musiken är influerad av inspelningsplatsen Pakistans musikkultur gör knappast saken bättre, även om idén i grund och botten är kul. Dessutom gör hon en Jens Lekman och blandar engelska med svenska låttitlar (bigbig usch). Nej, bäst med den här skivan är istället en Animal Collective-cover. Det säger det mesta."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: My Boys

Snittbetyg: 7.0

"Jag kan förstå att Iron & Wine lätt kan uppfattas som sjukt tråkig. Mer lågmäld och dyster musik får man leta efter. Men har man en gång lärt sig uppskatta hans musik så tröttnar man inte. Denna dubbel-cd på 23 spår innehåller överblivna låtar från hans karriär, alltså en typisk skiva för oss fans som inte kan få nog av hans akustiska gitarr och hans mumlande sång. Finfin som helhet, men också i mäktigaste laget - Iron & Wine kommer trots allt bäst i små portioner."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Kingdom of the animals

Snittbetyg: 6.5

"Förutom den fullständigt gräsliga albumcovern, som får mig att totalt vilja strunta i skivan, så kännetecknas denna skiva av ett spännande ljud och några riktigt starka spår. Den ger mig inget större behov av att fortsätta lyssna, men lämnar efter sig en känsla av att Patrick Wolf har potential att bli riktigt stor. Hans musik är lättlyssnad och borde kunna tilltala den större massan. Inte lika bra som The Magic Position, men ändå känns detta som ett steg i rätt riktning."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: The sun is often out

Snittbetyg: 5.5

"Inte riktigt vad jag hade väntat mig - en positiv överraskning! Jag som aldrig lyssnat på El Perro Del Mar förväntade mig glad indiepop, typ Hello Saferide. Nen det här är allt annat än glad indiepop, det är mörkt och dystert och ganska tungt emellanåt. Det känns spännande, nytt och eget - och covern på Lou Reeds Heavenly arms är riktigt bra."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Gotta get smart

"Delar av skivan är imponerande bra (Let me in, Change of heart etc.), andra delar är tråkiga och resten är ganska värdelöst (A better love och L is for love som är irriterande likt Lykke Li etc.) En ojämn skiva med andra ord, på både gott och ont. Det är över mina förväntningar, men det är inte mycket från skivan som jag kommer att bära med mig. Medelbra i genomsnitt. Jag måste även tillägga att jag älskar artistnamnet och albumnamnet."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: Let me in

Snittbetyg: 6.0

"Till att börja med kan inte nog poängteras hur fantastiskt bra låten Summers är, den lyfter hela skivan och omger den av ett bländande ljus, så bra är den. Resten av skivan är inte så pjåkig heller, småtrist stundtals, men överlag mystisk, spännande, dyster och vacker. Tyvärr räcker det inte till högre betyg denna gång, men det är uppenbart att Loney dear är något speciellt och kommer någon gång i framtiden samla på sig så många ‘Summers’ eller ‘I Am John’ att tiopoängaren är nära."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Summers

"Håller med Viktor om att denna skiva är både dyster och vacker (men lite småtråkig) på samma gång. Soundet är ganska oförändrat sedan förra skivan, och ett av de bästa spåren, Summers, påminner om deras tidigare hit I Am John. Men visst, det är bra! Lättlyssnat och skönt att lyssna på."
Ellen ger skivan: 6.0

Bästa spår: Summers och Airport Surroundings

Snittbetyg: 6.7

"Hardships! är en trevlig överraskning, det är trallvänligt utan att bli popsmörja. Framförallt andra halvan av skivan är mycket bra och i synnerhet de avslutande två balladerna är riktigt fina. Jag skulle egentligen bara vilja byta ut en låt eller två, i övrigt tillhör den här skivan eliten av sin genre. Till och med handklappandet, som går som en röd tråd genom skivan, är bra."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Bad waters

"Var och en för sig är låtarna på skivan bra, men tillsammans blir de till en stor popsmörja som låter likadant. Dessutom borde hon ha kortat av samtliga låtar, eftersom hon upprepar refränger och catchiga melodier så pass mycket att det blir tjatigt. Jag gillar däremot hur överraksad jag blev av det här. Det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig, och det är väldigt eget (och bra, i viss mån!)"
Lisa ger skivan 5.5

Bästa spår: Like a fading rainbow

"Redan tidigt i mitt musikintresse fattade jag tycke för en grupp vid namn First Floor Power. En av huvudpersonerna i det bandet var ingen mindre än Jenny Wilson, och när jag hörde hennes första soloalbum flera år senare fylldes jag med enorm nostlagi! First Floor Power-rötterna märks ganska tydligt i Wilsons solomusik, men samtidigt har hon skapat något eget utifrån det gamla soundet. Hon är duktig, och kommer alltid vara lite av en favorit för mig." 
Ellen ger skivan: 7.5

Bästa spår: Bad waters och Like a fading rainbow

Snittbetyg: 4.3

"En lustig blandning mellan gitarrpop och folkvisor. Framförallt är det förstnämnda väldigt lyckat, med glada sommarlåtar som Äppelöga. Tyvärr blir det lite långsamt emellanåt, lite för vackert. Skivan skulle tjäna på att våga ta ut svängarna lite mer."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Äppelöga 

"Det här är precis vad jag menar med äckligt söt singer/songwritermusik. Tråkigt, fånigt och på tok för skört. Jag klarar inte av rösten och känner att jag inte får ut något av skivan. Jag har inte ens något mer att tillägga eller tycka till om."
Lisa ger skivan 2.5

Bästa spår: Boulevarden

Snittbetyg: 5.0

"Jason Lytle är egentligen rätt så bra, men hans stora problem är att han låter som precis alla andra indierock-artister. Jag hör lite Death Cab, lite Fountains of Wayne, lite M.Ward… Med det i åtanke lyfter aldrig skivan, utan flyter omkring någonstans mellan totalt ointressant och ouppfylld potential. Det finns höjdpunkter, men de är alldeles för få. En helt ok skiva, men inget jag kommer minnas."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: Birds encouraged him

Snittbetyg: 5.0

"Nej, det här är lite för gubbigt för min smak. Bob Dylan gör sällan dålig musik och med Modern Times visade han att han håller än, men det här är ett steg bakåt. Det är för långsamt och för osentimentalt - och det blir aldrig riktigt intressant."
Viktor ger skivan 5.0

Bästa spår: I feel a change comin’ on

Snittbetyg: 4.0

"Vid den här tidpunkten för två år sedan kändes Maia Hirasawa ny och spännande. Idag totalt ointressant. Vad det beror på vet jag inte riktigt, kanske är det att man lätt bli mätt av hennes musik. Det är som att tugga sockerbitar, gott i början, men alldeles för sött i längden."
Viktor ger skivan 4.0

Bästa spår: I will sing for you

Snittbetyg: 7.0

"Skön, lättlyssnad och beroendeframkallande - så skulle jag beskriva Hold Time i korta drag. Albumet ger en väldigt bra helhet med en bra blandning av relativt korta låtar och spännande samarbeten (Zooey Deschanel!). Med få undantag (Oh, Lonesome me etc.) är skivan låtmässigt komplett (med höjdpunkter som Rave on och Blake’s view etc.) Den totala extasen och fascinationen uteblir tyvärr, men njutningen är total redan vid första lyssningen."
Lisa ger skivan 7.5

Bästa spår: Rave on (ft. Zooey Deschanel) och Epistemology

"Jag har svårt att bestämma mig vad jag tycker om M. Ward. Gillar jag hans röst? Jag vet inte. Rösten tillsammans med den ganska alldagliga musiken kan alltför ofta kännas tråkig och ordinär. Men trots det så går det inte att ignorera den jämnhet som han visar upp gång efter annan. Samtliga av de 14 låtarna är värda sin tid och albumet som helhet blir mer åtråvärt än förväntat. Men för högre betyg krävs något som sticker ut, något att luta sig mot i den annars så stabila låtlistan."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: For beginners

Snittbetyg: 9.0

"Årets första vårdag och en repris av Grey’s Anatomy fick mig att minnas den här gamla pärlan. Josh Rouse har lyckats gömma sig i min skivsamling väldigt länge, men desto roligare blir det när man väl hittar honom igen. Den här skivan är hur bra som helst, men framförallt så betyder den vårsol, ljusa kvällar och sopade asfaltsvägar för mig. Speciellt raderna: "I’m out in the street, the city lights above, it’s the nighttime baby, don’t let go of my love" kommer för evigt att vara förknippade med lycka."
Viktor ger skivan 9.0

Bästa spår: Omöjligt att välja

Snittbetyg: 6.3

"Jag har ingen större koll på Andrew Bird och hans tidigare alster, men för mig kom denna skiva som en varm vind i det kalla februarivädret. En mycket jämn skiva med bra fördelade låtar - perfekt att sträcklyssna på. Det är perfekt, mjuk, pop, men trots det lyfter det aldrig, imponerar mig inte, förvånar mig inte, säger mig inte mycket. Det stannar vid härlig och behaglig musik. "
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Natural disaster och Not a robot, but a ghost

"Sedan jag upptäckte Andrew Bird med låtar som Fake palindromes så känns det som att hans musik mer och mer bygger på fin stämning. Visslandet, handklappandet och fiolerna är fortfarande där och bidrar förstås till stämningen, men utöver det så har han tagit ett steg bort från popen och ett steg närmare sitt eget, något tråkigare men mognare, sound. Det är som Lisa säger; härligt och behagligt och alldeles lagom bra. Jag är nöjd."
Viktor ger skivan 6.5

Bästa spår: Tenuousness, Anonanimal

Snittbetyg: 5.5

"Jag kan inte bestämma mig om Anna Ternheim är en spännande singer-songwriter eller bara dötrist. Denna skiva var dessutom för mig väldigt svårlyssnad, vilket gör mig ännu mer förvirrad. Min första intention är att musiken inte säger mig någonting och därmed är totalt ointressant, men samtidigt vet jag att tålamod ofta kan lyfta fram sådant man inte tidigare hört. Men nu är mitt tålamod slut och konstaterar att skivan inte är bättre än såhär."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: What Have I Done

Snittbetyg: 5.5

"Sophie Zelmani är bra. Det blir lätt lite tråkigt, men det hör ju till sån här musik - och det betyder inte att det inte är proffsigt. Tyvärr lyssnar jag på den här skivan vid fel tidpunkt. Skivan borde dessutom givits mer tid, kanske helst under sensommaren. Sen tror jag inte att den skulle ha lämnat några större intryck i vilket fall, men att det är en bra skiva står helt klart."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Time

Snittbetyg: 6.0

"Egentligen har jag större krav på Cat Power, framförallt med tanke på att detta nästintill är en komplett coverskiva. Till skillnad från till exempel Feist så är detta i långsammaste laget. Många fina melodier förstås, men i längden saknar jag lite uptempo."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Song To Bobby, Silver Stallion, Naked If I Want To

"Jag, som till och med älskar den här genren egentligen, tycker inte att detta är speciellt mycket att hänga i julgranen. Det blir lite väl långsamt och anonymt."
Ellen ger skivan 6.0

Bästa spår: Song To Bobby

"Detta är mycket mer intressant än vad singer/songwriters brukar vara. Jag tycker om melodierna och att intrumenten kommer fram betydligt mer än vad jag hade förväntat mig. Hennes röst är dessutom att dö för! Mäktig, vacker och med ett visst djup. Bra skiva, men i längden lite för mycket singer/songwriter - det vill säga för mycket gitarr/piano, "för vackert" och lite för långsamt/tråkigt/segt."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: I believe in you, Don’t explain och Naked if I want to

Snittbetyg: 6.8

"Ellen har ofta tjatat om hur bra Ane Brun är, men jag har aldrig tagit mig tid till att faktiskt lyssna. Först nu förstår jag. Visst blir det lite långsamt i längden, men det gör faktiskt inte så mycket. Istället kan man inte låta bli att gripas av de vackra melodierna. Det var länge sedan jag lyssnade på så fina ballader."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Changing of the Seasons

"Precis som Viktor nämner är Ane Brun en gammal favorit hos mig. Jag tycker om alla hennes album, trots att de inte skiljer sig så mycket från varandra. Jag känner likadant inför denna skiva."
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Changing of the Seasons och Gillian

"Redan efter första låten uppstår problemet: detta är inte min grej. Ane Brun kommer inte kunna få mig att älska den här stilen av musik, men hon är en av ganska få inom genren som är på god väg. Jag förstår att detta kan vara riktigt bra, vackert, känslomässigt etc., och det tycker även jag…stundivs. Resten av tiden sitter jag och funderar på hur dessa medellånga låtar kan kännas sååå långa."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: The Puzzle

Snittbetyg: 7.5

"Vid det här laget spelar det ingen roll vad Ryan Adams än gör, jag kommer att älska det ändå. Han har vuxit och blivit en självklar personlig favorit för mig, kanske tack vare sin nästan överdrivna produktivitet de senaste åren. Så även om det här endast är en dussinskiva i Ryan Adams diskografi så är den fortfarande så bra i jämförelse med annan musik att den står sig starkt. Han sånger berör."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Cobwebs

Snittbetyg: 7.0

"Annika Norlin är SÅ mycket bättre på engelska! Jag gillar hela upplägget: albumtiteln tillsammans med det talande omslaget, alla små berättelser snyggt musikaliskt beklädda…ja, det mesta egentligen. Det enda negativa är egentligen att det ibland känns lite för poppigt, lite för…svenskt? Vilket samtidigt är paradoxalt då man ibland kan undra hur en svensk tjej kan skriva så bra musik. Elgitarrerna till texten And she’ll never have to know what it’s like when your heart brakes i låten Anna är årets musikaliska höjdpunkt!"
Viktor ger skivan 8.0

Bästa låt: Anna

"Inte lika bra som första skivan."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Lund

"Jag gillar Annika Norlin. Hon är cool och duktig och så mycket bättre på engelska. Jag har dock alltid försökt tycka om hennes musik mer än vad jag egentligen gör. Detta andra album är gulligt och smart som det förra, om än lite sämre. Mitt problem med musiken är att det blir för tråkigt och förutsägbart. Det är inget med detta album som överraskar eller chockar. Soundet är detsamma, texterna är i stort sett desamma och Annika är densamma."
Lisa ger skivan 6.0

Bästa spår: Arjeplog

Snittbetyg: 6.5

"Som Robyn - fast mer indie. Jag gillar inte hennes röst, även om det elektroniska soundet minimerar röstens betydelse. Brist på sång kompenseras istället med sjukt spännande och coola låtar, varvat med fina ballader (främst Time Flies är jättebra). En jättebra skiva att lyssna ett fåtal gånger på, men som så många andra blir något tröttsam i längden."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Time Flies och Little Bit

"Lykke Li är en lyckad blandning av mina kvinnliga favoritartister, så det är egentligen inte konstigt att jag uppskattar hennes musik. Hon är tuff!"
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: Dance Dance Dance och Let it fall

"Just nu den bästa skivan. Jag älskar beatet, sättet hon leker med musiken. Älskar hennes röst, inlevelsen när hon sjunger. Hennes låttexter är lite fattiga, men väldigt söta. Jag tycker om det här starkt."
Christina ger skivan 8.0

Bästa spår: Dance dance dance! Little Bit och Windows Blue

"Det är så gulligt, så skört och så fruktansvärt intetsägande. Nej, jag har aldrig förstått grejen med Lykke Li och det gör jag fortfarande inte. Musik som denna kräver en stor mängd känsla och berörande texter, men den här skivan lämnar inget spår av något av det. (Sedan stör jag mig enormt på sättet hon sjunger dance dance dance på. Försök inte låta brittisk!)"
Lisa ger skivan 3.5

Bästa spår: I’m Good, I’m Gone

Snittbetyg: 4.7

"Bara att artisten heter Scarlett Johansson gör naturligtvis den här skivan extra intressant. Och när dessutom Tom Waits och David Bowie har fingrar med i spelet så måste man ju bara lyssna! Musiken då, den är extremt svårlyssnad. Det tar tid innan låtarna sätter sig och inte ens då vet jag hur jag ska placera musiken. För det mesta är det fruktansvärt segt och ganska tråkigt. Men ibland gillar jag det jag hör och även om Scarletts röst inte är någon personlig favorit så är detta är ganska bra skiva."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Anywhere I Lay My Head

"Att Scarlett Johanson - en ung och mycket begåvad och bekräftad skådespelerska - skulle göra ett album var det sista jag trodde. Konceptet skådis som gör musik-karriär har dragits i smutsen av namn som Lindsay Lohan och Hilary Duff. Ett simpelt sätt att tjäna mer pengar och framgång, tycks det. Men jag ville ändå tro annorlunda om Scarlett. Trots allt kan man inte jämföra henne med Lindsay och Hilary… Och ja, jag lyssnade på skivan, och blundade från faktat att hon egentligen "bara" är en skådespelerska… Låtarna är…svårsmälta. Intetsägande. Långtråkiga. Visst - det är långt ifrån Hilary Duffs sockersöta lättsmälta pop, men en sak är då säker. Scarlett borde aldrig ha besvärat sig med detta album, och på samma gång dra sitt namn i smutsen. Stick to what you’re good at, va!"
Stina ger skivan 4.0

Bästa spår: I don’t wanna grow up

"Ganska cool och originell skiva, är dock ingenting som jag kommer lyssna på frivilligt i framtiden - förutom min favorit Anywhere I Lay My Head som jag tycker är en fantastiskt bra cover!"
Ellen ger skivan 4.5

Bästa spår: Anywhere I Lay My Head

Snittbetyg: 6.0

"Njaa. Jag har haft svårt för Jack Johnson ända sedan jag lyssnade sönder sommarplågan In Between Dreams. Det handlar inte om att låtarna är dåliga på något sätt, utan det är mer att hela konceptet blivit…tråkigt. Samtidigt beundrar jag människan Jack Johnson och allt vad han står för, därför är det lite trist att jag inte förmår mig gilla hans musik mer än vad jag gör."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Angel

"Han är ganska tråkig på ett sätt, men jag gillar honom ändå. Albumet kanske inte är det starkaste, men det påminner en del om min favorit In Between Dreams"
Ellen ger skivan 6.5

Bästa spår: Losing Keys, What You Thought You Need och If I Had Eyes

Snittbetyg: 7.5

"Vad meningen är att bryta sig ut från Bright Eyes när Conor Oberst i själva verkar ÄR Bright Eyes vet jag inte. Men för mig gör det detsamma, Conor är och förblir en personlig favorit. Det här är en förvånandsvärt jämn skiva från en historiskt sett ojämn artist, vilket förmodligen är ett tecken på att Conor mognat som låtskrivare. Visserligen saknar den någon självklar hit, men samtidigt håller varje låt tillräckligt hög kvalitet för att platsa på vilken Bright Eyes-platta som helst."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Cape Canaveral 

Snittbetyg: 5.5

"Egentligen känns inte det här som en som skiva för varma sommardagar. Den passar bättre i mörka höstlandskap. Förutom de fyra sista låtarna - och det är just de fyra sista som höjer skivan flera snäpp. Fyra varma, akustiska sånger som är värda att minnas. Framförallt Trouble kommer för alltid vara en sommarlåt för mig. Och även Something To Believe är en liten pärla."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Trouble

Snittbetyg: 8.8

"Den bästa skivan jag har hört. Verkligen bra bra, sjukt bra. Allt är så himla härligt: hans röst, musiken, texterna. Underbart."
Christina ger skivan: 9.5

Bästa spår: Better Togheter

"Vissa skivor är så bra att man lyssnar sönder dom. Det här är en sådan skiva. Jag kommer ihåg att jag älskade den förr i tiden, men idag känns den lite…trist och ute. Och när en skiva väl blivit sönderlyssnad är den ofta svår att laga, men jag har gjort ett försök och beslutat att den förmodligen är värd ett högt betyg."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Banana Pancakes

Snittbetyg: 4.5

"Förutom det snyggaste album-omslaget sedan Achtung Baby så är inte det här alltför mycket att jubla åt. Det här är faktiskt lite småtrist. Det lyfter aldrig. Det maler på till man tröttnar. Jag har försökt och försökt och gett skivan otaliga chanser, men inget har hänt. Den är fortfarande ganska anonym."
Viktor ger skivan 4.5

Bästa spår: Kill Hollywood Me

Snittbetyg: 6.9

"Regina är fantastisk. Hon har förmågan att skriva världens vackraste låtar. Några av dem fanns på tidigare skivan Soviet Kitsch, några av dem finns här. Tyvärr är hon fortfarande något ojämn då vissa låtar lätt skulle kunna skrotas, men det förringar inte hennes storhet."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Samson

"Begin to Hope är egentligen en väldigt bra skiva, bättre än jag kanske tror. Men när jag lyssnar på den blir jag, helt ärligt, ganska uttråkad. Några låtar lyser dock upp det hela, men det är tyvärr för få. Men med en fantastisk sång och med de låtar som faktiskt är väldigt bra, klarar hon sig ändå!"
Stina ger skivan 6.0

Bästa spår: Better

"Regina är vacker. Ingen kan förneka att hon är charmig. Hon känns äkta. Hon är unik. Musiken hon gör känns professionell. Hennes röst är så gott som perfekt, och dessutom älskar alla henne. Jag tror att det är hela perfektionen som får mig att inte uppskatta hennes musik fullt ut. Skivan i helhet är helt okej, men Samson är ett mästerverk."
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: Samson

"Jag tycker det är bättre med variation i den här skivan, jämfört med Sovjet Kitsch t.ex., samtidigt som hon självklart behåller sin stil och hon leker fortfarande med rösten och musiken, vilket jag älskar."
Christina ger skivan 8.0

Bästa spår: Samson, That time  

Snittbetyg: 6.3

"Annorlunda och charmigt."
Ellen ger skivan 7.0

Bästa spår: Och Jag Grät Mig Till Sömns Efter Alla Dar

"Precis som med Hello Saferide så fastnar man direkt för varje låt. Och till en början tyckte jag att det här var fantastiskt bra. Men så händer nåt. Vi Kommer Att Dö Samtidigt börjar spelas i reklamfilmer och jag tröttnar. Bäst på den här skivan är balladerna som är väldigt fina både i musik och text."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Ditt Kvarter

"Säkert! är sådan typsik musik som fastnar lätt på hjärnan - för att försvinna lika lätt. Musiken berör inte. Ganska synd faktiskt. Men, tack vare några låtar som är bättre än andra klarar den sig ändå rätt bra."
Stina ger skivan 5.0

Bästa spår: Det kommer bara leda till nåt ont

"Sidoprojekt är alltid intressanta - antingen blir de hyllade eller också floppar de totalt. Säkert! tillhör det förstnämnda, men varför? Annika Norlins texter gör sig bättre på engelska, hennes charm med Hello Saferide smittade inte alls av sig till Säkert! och skivan är tråkig och för lättlyssnad. Den säger mig inget, men några bra låtar räddar skivan från ett misslyckande."
Lisa ger skivan 3.5

Bästa spår: Det Kommer Bara Leda Till Nåt Ont

"Det här är en skiva som känns väldigt svensk och äkta! Till en början känns det lite konstigt att lyssna till en röst som inte försöker låta som andra utan istället sjunger ogenerat med östersundsdialekt. Mycket charmigt när man har vant sig! Lättlyssnad, bra popmusik som ändå innehåller annorlunda och fina texter som har någonting att säga. Har lite svårt för några låtar på skivan men de vägs upp av resterande spår."
Daniel ger skivan 7.0

Bästa spår: Sanningsdan

Jag var lite skeptisk mot Hello Saferide på svenska, dvs Säkert! men denna skiva är så otroligt gymt bra!
Christina ger skivan 9.0

Bästa spår: Är du fortfarande arg?, Sanningsdan

Snittbetyg: 6.4

"Gladpop eller sockersöta ballader. Jag har hört det tusen gånger förut. Och jag var aldrig särskilt positivt inställd till Maia Hirasawa, tills jag såg henne live och lärde mig uppskatta låtarna."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Still June

"Söt debutskiva men inte särskilt originell."
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: And I Found This Boy

"Jag försöker verkligen! Jag försöker med alla dessa nya singer-songwriters. Men hur är det möjligt att ge bra betyg till dessa skivor när de alla låter likadant, och behandlar ytterst ointressanta ämnen? Likadant Likadant Likadant. Jag hör faktiskt ingen skillnad på låtarna här."
Lisa ger skivan 4.5

Bästa spår: You and Me and Everyone We Know

Hennes röst är otroligt fin. Denna skiva njuter jag bäst av i lugn och ro. Det är fina låttexter, men egentligen inte jättespeciella. Men jag tycker om den ändå, mycket.
Christina ger skivan 6.5

bästa spår: And I found this boy

Snittbetyg: 5.3

"En brittisk Regina Spektor, fast med mer svordomar, mer humor men mindre känsla. Hon är rolig och det svänger. En riktigt bra debut."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Foundations

"Kate Nash gör en riktigt bra debutskiva och gör sån musik som jag tycker om."
Ellen ger skivan 8.0

Bästa spår: Mariella (& Foundations)

"Jag kan inte hjälpa det, men jag stör mig på Kate Nash. Det är något med hennes musik..stil..texter..sättet att säga ’s’ på..allt, som gör mig irriterad. Skivan känns mest som en sämre kopia av andra singer-songwriters. Det egentligen enda positiva är den engelska stilen - hon vågar köra på med brittisk accent och de svordomar britter brukar använda i sitt låtskrivande."
Lisa ger skivan 3.5

Bästa spår: Play

"Visa älskar henne, andra hatar henne. Jag är en av de sistnämnda. Hon känns som en fake, man ska vara si och så och då är hon det. jag stör mig bara på henne och hittar nästan inget bra."
Johan ger skivan 3.0

Bästa spår: Play

Mest irreterande spår: Mariella (speciellt Never ever delen)

"Åh herregud…detta är ju värre än vad jag trodde! Jag hade inte ens tänkt lyssna på Made of Bricks, på grund av mina fördomar mot den. Det kan så lätt bli fel då. Dock är detta faktiskt s k i t! Och något jag inte kan stå ut med…att miss Kate herself är så himla stolt över att hon vågar sjunga ut sin brittiska accent. Kom igen, nämn en enda artist som inte gör det! Det är ju nästan så att till och med amerikanarna börjar sjunga med den också…Nej, Kate Nash är bara pinsam."
Stina ger skivan 1.0

Bästa spår: Nicest Thing

Jag ärlskar den! Hennes låttexter är både otroligt fyndiga, fina och roliga. För mig är denna blanding av Regina Spektor, Hello Saferide och Lily Allen, dvs Kate Nash, slående.
Christina ger skivan 8.5

Bästa spår: Birds, Mariella, We get on och foundations

Snittbetyg: 5.5

"Det tog alldeles för lång tid innan låtarna satte sig, men när de väl gjorde det upptäckte jag att de är riktigt bra! Några låtar är fortfarande lite sega, vilket drar ner betyget, men överlag en jättebra skiva!"
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Past In Present

"Min absoluta favorit-höstskiva! Väldigt originellt, välgjort och en fin blandning av sound. Jag älskar Feist!"
Eller ger skivan 9.0

Bästa spår: I Feel It All

"Jag förutspådde att jag skulle irritera mig på Feists typiska röst och att jag knappt skulle orka lyssna igenom skivan. Hade jag rätt? Mja..jag tycker att det är tråkigt, opersonligt och typiskt (kom igen, ALL singer-sonwritermusik låter såhär!). Men. Det är samtidigt ganska behagligt. Det är trots allt svårt att skarpt ogilla något som är intetsägande och opersonligt, eller hur? Betyget jag ger skivan är lika intetsägande som min åsikt om musiken."
Lisa ger skivan 5.0

Bästa spår: My Moon My Man

"Jag är ingen tråkig hiphopare som hatar all annan musik, jag gillar Laleh, Hello Saferide och lite Anna Ternheim för att nämna några i denna genre. Feist är tråkig. Passar inte ens som hissmusik."
Johan ger skivan 4.0

Bästa spår: Vilken låt var det nu igen…

"Nej, Musikbyråns lilla darling Feist är verkligen inte bra på något sätt. Och jag ser verkligen inte det där originella i henne, finns det något? Antagligen inte. B o r i n g!"
Stina ger skivan 1.5

Bästa spår: My moon my man

Snittbetyg: 7.3

"Typiskt Ryan Adams. Men det är bra, inget snack om saken."
Ellen ger skivan 7.5

Bästa spår: I Taught Myself How To Grow Old

"Jag tillhör dom som aldrig tyckte att Ryan Adams var överdrivet produktiv de senaste åren. Det var genomgående hög kvalitet trots hans 3-4 skivsläpp 2005. Men det här är bättre. Till och med väldigt, väldigt bra!"
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: I Taught Myself How To Grow Old

"Easy Tiger är en skiva som jag faktiskt tyckte det skulle bli kul att lyssna in sig på (jag brukar inte gilla sådant), och visst är den bra. Men ingen wow-effekt blir det. I princip alla låtar, utom I taught myself how to grow old, låter likadant. Och det kan vara lite tråkigt, ja, men om det som i detta fall ändå är bra låtar, klarar det sig ändå."
Stina ger skivan 6.0

Bästa spår: Rip Off

"Tråkigt jadå, men Ryan Adams är en av få som kan komma undan det. Bara det gör honom speciell. Jämn skiva, behaglig att lyssna på, några mycket bra låtar (Rip Off, Two). Genom hela skivan väntar jag dock på det där fenomenala, någon slags höjdpunkt. Den kommer aldrig, tyvärr."
Lisa ger skivan 7.0

Bästa spår: Two

"Skivan växer mer och mer hos mig. I början tyckte jag det var lite tråkigt, men den blir bara bättre och bättre. Det är lite U2 över det och det tycker jag om. Han har en väldigt härlig röst och är väldigt skön att lyssna på, men trots att skivan är välgjord och den är väldigt bra musikaliskt så lämnar den hos mig inte så mycket efter sig. Jag kan tänka mig att jag skulle ta fram den lite då och då, men inte favoritskivan."
Christina ger skivan 7.0

Bästa spår: Two

Snittbetyg: 5.6

"En mystiskt skiva. Mörka stämningar och viskande röster. Nästan som en spännande thriller på TV. Titta bara på hur killen ser ut. Det här är riktigt skumt, men också riktigt bra!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Magpie

"En bild säger mer än tusen ord. Ja, och i det här fallet stämmer bilden jag fått av Patrick Wolf överens med min uppfattning om honom efter ett par lyssningar. Allt med honom känns överarbetat och för igenomtänkt. "Hej,-här-är-jag-och-jag-har-alltid-sett-ut-såhär, -varit-speciell-och-min-musik-kommer-direkt-från-mig". Nej, några låtar är godkända, men i stort sett funkar det inte för mig."
Lisa ger skivan 4.0

Bästa spår: Overture

"Jag gillar det inte. Jag kanske bara inte uppskattar "det mystiska" som Viktor beskriver. Några låtar tilltalar mig dock, men inte tillräckligt."
Ellen ger skivan 5.0

Bästa spår: Get Lost

"Åh herregud, han ser ju ut som fan! Dock kan han göra musik, den där Patrick. Skivan börjar och slutar väldigt bra, men mittenpartiet är dock inget vidare. Är det bara jag, eller är ungefär hälften av låtarna bara musik? Det känns lite b, och väldigt mycket utfyllnadsgrus. Kunde han bara fokusera på låtar som Get Lost och Magic Position skulle det vara helt underbart! Men jag blir helt klart intresserad i alla fall…
Stina ger skivan 6.0

Bästa spår: Get Lost

Snittbetyg: 6.0

"Conor Oberst är så jävla duktig bara han skärper sig. I vanliga fall brukar han producera ganska ojämna skivor, men den här gången gillar jag nästan varje spår. Mer eller mindre."
Ellen ger skivan 8.0

Bästa spår: I Must Belong Somewhere

"Som vanligt en ganska ojämn skiva från Bright Eyes. Som bäst är han fantastisk, som tex i Four Winds och If The Brakeman Turn My Way. Men tyvärr letar sig några riktiga bottennapp in på skivan, som tex avslutande Lime Tree. Bright Eyes kan mycket bättre även om det här är en mycket bra skiva."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: Four Winds

"Risken att bli lite väl tråkig är så nära, så nära. Men Bright Eyes lyckas ändå hålla intresset uppe genom, nästan, hela skivan. I stort sett är skivan otroligt jämn, det finns varken låtar jag älskar eller hatar på den. Trots det, när det gäller Bright Eyes är jag kluven, detsamma gäller med denna skiva.." 
Lisa ger skivan 6.5

Bästa spår: I Must Belong Somewhere

"Bright Eyes, aka most boring on earth, imponerar verkligen inte. Jag tänker verkligen inte uttrycka mig mer om den saken. Detta är bara pure crap, that’s it! I must belong somwhere är dock helt ok, vilket gör att skivan över huvud taget får något betyg."
Stina ger skivan 1.5

Bästa spår: I Must Belong Somewhere

Snittbetyg: 4.0

"Vid de första lyssningarna så var denna skiva en riktig besvikelse. Väldigt långsamt och trevande. Det tog lång tid innan låtarna satte sig. Men så småningom satte sig melodierna, fast dock utan att lämna något större avtryck. Inte särskilt bra."
Viktor ger skivan 4.0

Bästa spår: Hours Pass Like Centuries

Snittbetyg: 7.0

"En riktigt skön och cool skiva. Inte jättebra, jag blir knappast eld och lågor av att lyssna, men ändå sådär spännande bra att jag vill lyssna vidare. Tyvärr innehåller skivan några låtar som inte är särskilt bra, och det drar förstås ned betyget. Ibland får man rycka sig i ögonlocken för att inte somna. Fast det kanske är charmen, vad vet jag."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Stick With Me Baby

Snittbetyg: 7.5

"En skiva som växer och växer. Har haft lite svårt för Kjellvander tidigare. Helt obefogat egentligen, för jag har aldrig riktigt gett honom en chans. Det har hann fått nu och jag gillar vad jag hör!"
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: The Road och Two Souls

Snittbetyg: 5.5

"Lars Winnerbäck har aldrig varit någon favorit hos mig. Jag anser egentligen att Söndermarken är det enda riktigt bra han har gjort. Och jag har knappast ändrat mig efter den här skivan. Den är stundtals jättebra med låtar som Om Du Lämnade Mig Nu, Jag Fattar Ingenting och Tidvis. Men det räcker inte tyvärr."
Viktor ger skivan 5.5

Bästa spår: Om Du Lämnade Mig Nu (Med Miss Li)

"Nuförtiden är Lasse mest nostalgi för mig och jag har svårt att gilla hans nya skiva."
Ellen ger skivan 5.5

Bästa spår: Om Du Lämnade Mig Nu (Med Miss Li)

Snittbetyg: 7.0

"Bättre än förväntat! Skivan innehåller några riktiga pärlor och är överlag bättre än senaste Feels Like Home, men knappast bättre än den fantastiska debuten. En jämnbra, mysig skiva som jag inte hade velat missa. Norah är och förblir en favorit."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Wake Me Up

Jag är inte jätteimponerad måste jag säga. Hon har en underbar röst och musiken är vacker, men den lämnar inget större intryck. Norah Jones har gjort bättre.
Christina ger skivan 5.0

Bästa spår: Be my someone

Snittbetyg: 7.0

"Han är speciell, José! Och jag har en konstig relation till honom. Jag är nästan aldrig sugen på att lyssna på hans musik, men när jag väl gör det tycker jag om det. Den här skivan är precis som den förra; väldigt snygg och helt akustisk. Precis som det ska vara med José."
Viktor ger skivan 7.0

Bästa spår: Down The Line

Snittbetyg: 6.0

"En smått jobbig skiva. Inte för att den är dålig på något sätt, utan för att jag dels har så stora förväntningar på Andrew Bird och dels för att jag säkert har lyssnat på den 100 ggr utan att låtarna sätter sig. En väldigt svår skiva att bedöma."
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Simple X

Snittbetyg: 6.0

"Jag älskar Josh Rouse! Tyvärr, och det här kan verka lite underligt, så har han inte gjort en enda jättebra skiva. Däremot, om man skulle välja ut hans bästa låtar från alla skivor han gjort så skulle samlingen bli enastående. På grund av det här så blir jag alltid lite besviken över hans nya skivor, trots att jag alltid kan lita på att de innehåller minst två-tre riktiga guldkorn".
Viktor ger skivan 6.0

Bästa spår: Hollywood Bass Player

Snittbetyg: 8.0

"Det tog riktigt lång tid innan jag ens tyckte om Iron And Wine. Jag tyckte hans musik var tråkig och långsam. Ointressant. Men så en dag upptäckte jag storheten i det där långsamt vackra. Och den här skivan svänger dessutom!"
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: Boy With A Coin och Flightless Bird, American Mouth

Snittbetyg: 6.5

"Bob Dylans bästa och en av mina topp-20 favoritskivor! Flera av hans bästa låtar är med här, som tex. I Want You och Obviously Five Believers."
Viktor ger skivan 8.0

Bästa spår: I Want You

"Grejen med Bob Dylan är att jag vill tycka om honom så mycket. Kanske är det därför det inte blir lika bra som jag vill att det ska bli? Vad folk än säger är Dylan en fantastisk artist, det blir bara lite tråkigt i längden…"
Stina ger skivan 5.0

Bästa spår: Most Likely You go Your way and I’ll go Mine

Snittbetyg: 8.6

"Jens är helt genialisk och hans låtar träffar alltid rätt. Alla spår på When I Said I wanted To Be Your Dog har sin alldeles egna lilla egenskap som gör just dem speciella."
Ellen ger skivan 9.0

Bästa spår: Maple Leaves

"Till en början gillade jag inte alls Jens Lekman. Jag hatade You Are The Light när den spelades på ZTV. Men jag har fått ångra mig. Den här skivan är jättebra på alla sätt och vis."
Viktor ger skivan 8.5

Bästa spår: If You Ever Need A Stranger (To Sing At Your Wedding)

"Jag gillade inte heller Jens i början, speciellt så hatade jag hans röst. Men det ändrades fort, och nu älskar jag honom! Det finns inte en dålig låt på skivan!"
Stina ger skivan 8.5

Bästa spår: Maple Leaves

"Första gången jag hörde You are the light fastnade jag direkt för Jens Lekmans röst och köpte direkt albumet, utan att ha hört någon av de andra låtarna. Till en början kändes det som ett misslyckat impulsköp, då jag tyckte att de andra låtarna inte alls höll måttet. Dock var jag tålmodig och efter ett antal lyssningar insåg jag det fenomenala med albumets alla spår."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Julie

Snittbetyg: 8.4

"Jens Lekman har en väldigt fin sångröst."
Ellen ger skivan 9.0

Bästa spår: Into Eternity

"Jens Lekman levererar. Det här är nästan lika bra som debuten. Och även om hans skivor aldrig är riktigt fulländade så har han en förmåga att hitta melodier och stämningar som ingen annan. Det är nåt speciellt med Jens Lekman."
Viktor ger skivan 7.5

Bästa spår: The Opposite Of Hallelujah

"Till skillnad från andra band/artister, var jag aldrig nervös inför Jens Lekmans kommande album. Kanske för att endel låtar från albumet är gamla, men mest för att man alltid kan lite på Jens. Night falls over Kortedala gör det bara mer uppenbart; Det finns ingen bättre än Jens Lekman!"
Stina ger skivan 9.5

Bästa spår: Shirin

"Jens Lekman berör, dels för den djupa, känslosamma rösten, dels för sin förmåga att skriva texter som tilltalar alla. Det nya albumet låter ungefär som debuten plus nya inslag i form av electro à la Tough Alliance. Detta gör att Jens Lekman på Night Falls Over Kortedala bevisar att han är så mycket mer än någon random singer/songwriter."
Lisa ger skivan 8.5

Bästa spår: Friday Night At The Drive-In Bingo

"Jens Lekmans nya skiva känns bra som dom tidigare skivorna, men med lite nyskapelse. Skivan känns rätt rak men med ett par uppstickare som är fantastiska, och som man blir helt full med energi av. Lite mer utöver det vanliga som höjer skivans betyg."
Johan ger skivan: 7.5

Bästa spår: Sipping On The Sweet Nectar

Snittbetyg: 9.0

"Magisk skiva." 

Ellen ger skivan 10.0

Bästa spår: Older Chests

"Det här är världens bästa album i mitt tycke. Varje låt är helt fantastisk. Och trots att jag har lyssnat på låtarna hundratals gånger så tröttnar jag inte, det är ett starkt tecken på att detta är ett sant mästerverk."
Viktor ger skivan 10.0

Bästa spår: Older Chests

"Det tog ganska lång tid att lyssna in sig på detta album, vilket jag delvis ser som en bra sak. Låtarna är inte lättlyssnade, utan snarare välskrivna. Endel låtar känns aningen för långa, då man hinner tröttna på dem innan de är slut. Andra bara klickar direkt. Vissa känns för korta, men det är antagligen bara för att de är så pass bra att man inte kan få nog av dem. Damien Rice är i vilket fall som helst väldigt duktig på det han gör!"
Stina ger skivan 7.0

Bästa spår: Cannonball